Denna omröstning vänder sig främs till KVINNOR som lever ihop med MÄN, men ni andra får självklart svara också (bara svara hur det är mellan dig och din partner).
Det är ju ett typiskt samtalsämne på tjejkvällar, hur får man sambon att hjälpa till och städa, diska, tvätta och allt sånt. Överlag verkar det vara tjejen som ser till att det blir gjort och gör mest, men hur är det hemma hos er?? :)
Ätstörningar är väl en typisk sjukdom som hänger ihop med prestaitioner och självbild. Den drabbar till 90% kvinnor/flickor. Har detta att göra med förväntningarna vi lägger på barnen redan som små?
Det finns många "duktiga flickor" där ute som självmant tar på sig det mesta av hemarbetet för att de har det kravet på sig själva samt att de inte tycker att någon annan gör det tillräckligt bra. Dessa tjejer jobbar också väldigt mycket eftersom de vill vara duktiga på jobbet också och tar på sig en massa extra jobb osv. En del av dessa bränner ut sig.
Häromdagen slog det mig att jag är sambo med en "duktig pojke" alla symptom stämmer. Jag hoppas bara att han inte går in i väggen. Han känner ofta att han inte räcker till, både hemma och på jobbet.
Mellan raderna påstår du att min kompisar skulle vara ointelligenta. Och det är INTE okej. Jämför bara hur många killar som har en liknande diskussion som vi har nu. VAR hittar du den?
Jag själv är usel på att hjälpa till hemma, jag måste påminna mig själv om att plocka undan efter mig och inte ta för givet att M gar all mat. Nu är ju jag kvinna men jag tror det har med min uppfostran att göra.
Samma sak med manligt och kvinnligt, män uppfostras till att skydda, vara starka medan kvinnor ska vara vårdande och "duktiga".
Har inte läst hela tråden men finns det någonsin en ursäkt för ojämnställdhet?
Jag har inte fått någon annan bild av dig än den som du själv har presenterat här på det sättet du har svarat i tråden. Jag vet ingenting om dig överhuvudtaget, så det enda jag har att gå på är ju dina inlägg, eller hur? Och dem har du väl skrivit själv?
Jag påstår inte att dina kompisar skulle vara ointeligenta, men DU påstår glatt mellan raderna att tjejer är det, eller åtminstone att de har svårt att teoretisera problem, vilket jag inte alls håller med om. Killar är i största allmänhet inte så vana vid att betrakta sig själva som kön eftersom de har levt hela sina liv som norm, så de vet förmodligen inte alls hur man gör för att föra sådana här diskussioner. För övrigt är vi på BröllopsTorget, jag skulle bra gärna vilja se en sajt som så hängivet ägnade sig åt att diskutera brudgummens alla problem på vägen mot altaret... Men bara för att det inte finns en direkt manlig motsvarighet så kan väl diskussionen ha ett existensberättigande ändå, eller?
....om inte så får vi lägga ner hela BT nämligen....
Det är märkligt med uttrycket "hjälper till". Vem ska hjälpa vem?
Det borde vara självklart att man delar på det som ska göras, på ett eller annat sätt. Tex att man ser till att bägge har lika mycket egen fritid och lika mycket pengar.
Om mannen arbetar så mycket så han inte hinner göra sin del, så får han väl betala nån för att göra hans del. Nån utomstående eller sin fru eller nån son/dotter.
Men än så länge har jag aldrig hört en man säga, "Nä nu tror jag det är dags att tvätta fönster och sätta upp lite nya gardiner." Eller stått och skrubbat tvättstället lite kvickt efter ett toabesök. Eller tagit det stora arbetsledaransvaret när det gäller AB hem och familj.
Fast just jag har alltid levt med män som gjort mycket hemma. Kanske för att de har fått gjort det på sitt eget sätt och jag själv avskyr att laga mat mm. Jag har tagit huvudansvar för tvätt och bil.
Min man hjälper inte till. Vi har delat ansvar för hemmet och då anser jag inte att han hjäper till utan att han gör sin del. Jag gör dock det där lilla extra för hemmet som jag gillar dvs köpa färska blommor, städar ur garderober etc. Han gör det lilla extra vad gäller annat, han fixar andra saker till hemmet som han tycker är viktigt.
Vi plockar båda upp och undan efter oss och efter den andre om det skulle behövas, han är dock en renlig man måste jag säga (när jag jämför med andra jag har varit tillsammas med). Men jag städar dvs damsuger och han går upp i ottan en gång i veckan för att parkera om bilen (vilket alla som bor i Sthlm kan intyga är drygt som f*n och det kan ibland ta 45 min att få en parkeringsplats). Köket tar vi hand om i lika stor omfattning dvs diska och torka av ytor samt fixa i kylskåpet och sådant som behövs.
Handla gör vi också i lika stor omfattning. Tvätta brukar vi oftast göra tillsammas, men ibland gör han det och ibland jag.
Jag är nöjd med situationen och har aldrig behövt tjata på honom.
Jag är sjuk och kan inte göra sa mycke hemma, så han gör allt jag inte kan.
Vi brukar hjälpas åt, men min älskling är nog strået vassare på att hålla ordning här hemma än vad jag är. Rätt som det är går han fram som en tornado i hela huset och när han är klar är allt skinande rent! På den tiden har jag kanske hunnit vika tvätten.. :)
Haha, min sambo var så knas härom veckan. Han opererade tummen för drygt 2 månader sen och kunde inte diska förens ganska nyligen p.g.a. gips och bandage, därför föll ju det på mig.
Så när han sen kan diska igen snappar han åt sig disken snabbt som tusan under en vecka och en dag frågar han försiktigt om jag skulle kunna ta dom små glasen, kanske, om jag vill, för han kommer inte åt så bra i dom med svampen... Jag säger att jag kan väl lika gärna ta hela disken?
"Men jag trodde att jag skulle... Du har ju diskat så mycket..."
Jag frågar om han trodde han skulle behöva diska allt själv i två månader för att jag gjort det.
"Jaaa... Måste jag inte det...?"
Annars går hushållssysslorna nog ganska jämt upp. Han är bättre på att ta tag i disken och jag på att plocka undan i lägenheten.
