Hjälper din man till i hemmet?

Nej, min man hjälper inte till i vårt gemensamma hem. Det är givetvis lika mycket hans hem som mitt och vi gör olika saker och tar ansvar från olika saker, men sköter vårt gemensamma hushåll tillsammans. Jag tror att själva problemet börjar om man ser det som att mannen hjälper till där hemma. Dock måste man såklart prata om var man vill ha sin nivå, hur rent det ska vara, hur mycket disk som är acceptabelt och komma överrens om ett gemensamt mål eftersom man förmodligen har olika trösklar. Sen hur man uppfyller sin modell kan vara olika, man kan ha scheman, man kan ha egna särskilda uppgifter eller så kan man helt enkelt låta det lösa sig av sig själv.

Lika lite kommer han att passa våra gemensamma barn när den dagen kommer.

Allvarligt!

Hjälper till i hemmet????
Bara frågan är ju felformulerad! Då har man ju på något sätt redan antagit att det är tjejens ansvar. 
(Ungefär som att mannen är barnvakt till sina egna barn.)

Det är inget vi diskuterar över huvudtaget. Båda hatar att städa, plocka undan och allt som måste göras. Tillslut gör en av oss det som behövs, eller snarare så säger vi båda typ: "det är nog dags att vi dammsuger sovrummet snart". (Vilket vi inte gör på en gång, först kommer vi alltid på roliga saker som behöver göras. )
När en av oss börjar dammsuga så byter den andre lakan eller gör något annat tråkigt. Det går per automatik.

Jag tror att man måste omvärdera sin egen roll i hemmet om det ska bli jämlikt. Jag har aldrig någonsin tagit för givet att jag ska göra något mer än någon annan. Så länge man inte har barn så kan man ju låta högarna med skit växa och matresterna stå och ruttna på diskbänken. Då kommer nog den late i förhållandet (kille eller tjej) snart på att man måste göra något.

Har ni läst serien "Ensamma mamman" någon gång? När hon ska lära sina tonåringar att hjälpa till hemma så lagar hon bara en portion mat till sig själv. De kommer hem och säger: "Blir det inte mat någon gång?"
Hon svarar: "Inte vad jag har märkt, så därför gjorde jag lite till mig själv".

DarkHorse, vi tycker precis lika!
Du postade medan jag satt och skrev mitt.

Min hubby gör mer än vad jag gör hemma.. Plus att vi har en städerska som kommer och städar en gång i månaden. Det är värt varenda krona fast jag är student och vi inte har det så "fett" på kontot!

Hemma hos oss är det min blivande man som gör mest vad gäller städning, diskning och tvättning. Jag lagar mest mat och bakar. Jag gör det roliga, alltså.

Håller med!

Idag hade jag ett samtal med min svärmor. Hon är en riktig curlingmamma och då speciellt till den 18 årige sonen (min blivandes bror).

Han behöver inte göra något hemma och jobbar inte extra. Hon har det svårt att få det att alltid gå ihop rent ekonomiskt och att ta hand om huset tycker hon är superjobbigt (helt själv). Jag har flera gånger försökt hinta att det inte behöver vara så. Att den yngre sonen är fullt kapabel till att hjälpa till. Tvätta, diska, klippa gräset... han borde även skaffa sig ett extraknäck (enligt mig).

Hur som helst... idag klippte han gräset. Helt utan att hon bad honom. Hon var superglad och berättade det för mig. Jag blev också glad och sa i all hast "Vad kul... det kan ju bli en av hans sysslor"... helt utan ironi eller så i min röst. Och genast säger hon "Nej, jag vill inte ge honom sysslor för då blir det ett tvång för honom och då tycker han inte det är roligt. Nu var han ju så duktig (!!!) som gjorde detta".

Jag anser att det är tre saker som blir fel i hennes tänk:

1. Hon gör honom inga tjänster genom att curla honom. Han tar studenten nu och det verkliga livet kommer slå honom hårt.

2. Livet är tyvärr fullt av "måsten", även för hennes son. Allt är inte alltid roligt. Det blir vad man gör av det som räknas.

3. Jag är även allergisk mot att killar/män anses vara "duktiga" när dom gör hushållsysslor eller något annat som är "utöver det vanliga". Vi kvinnor däremot, vi skall bara göra det då eller?

Som många andra skrivit här inne; nej, han hjälper inte till. Han ser till att vårt gemensamma hem fungerar, då det inte är ett hotell där man kan strunta i disk och tvätt.

Om man från början har den frågeställningen att den ena parten hjälper till, tror jag att det bör ringa en varningsklocka någonstans. Han hjälper till lika lite som jag gör; vi hjälps åt. Stor skillnad....

Min blivande gör väl 80% av alla sysslor i hemmet. Vi har det som många andra men tvärtom. Det är jag som "hjälper till".

Håller med de övriga, vadå 'hjälpa till'? Det antyder ju att det är min nivå som räknas och sen får han sysslor att utföra precis som barn... Vi lever tillsammans, alltså tar vi också gemensamma beslut och sköter vårt gemensamma hem utan att någon behöver tjata.

Sen är vi förstås lite lata båda två och gör gärna andra roligare saker istället för att städa, men hur man motiverar sig är ju en annan fråga.

Sambon städar nog mera än mig, och lagar mat och fixar det mesta. Jag är rätt bortskämd. Fast jag är bättre på att planera och komma ihåg saker (typiskt kvinnligt?).