I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Alltså, hans önskan är inte att åka utan mig. Helst hade han velat ha mig med. Min första tanke var att jag skulle köra och under hela kvällen bjuda på mat, dryck och snacks och såna saker. Sedan åkte vi på semester och jag insåg hur social jag inte blir efter 21 på kvällen. No niin, som man säger i gränstrakterna här uppe, det är så det är.

Har alltså fortfarande inte hunnit iväg till stan. Och nu är det lunchdags. Vi får se om jag lyckas förhala det tills imorgon.

Tack!

Jag tycker det låter som en bra present, Daa. Jag förstår att han gärna hade velat ha dig med, men om du inte orkar är det kanske bättre att han tar med sig någon annan.

*fnissar åt Komakvinnan*

Grattis Ninnis!!!!

Tack! Nu ska jag bjuda mina kollegor på dumlekladdkaka med vaniljglass.

Grattis Ninnis!!

Ohhhh önskar att jag var Ninnis arbestkompis nu för mums vad gott det där lät. *dregglar*
*torkar dreggel ända nerifrån knäna, eller är det barnspya som hänger runt mig*

Utbringar ett fyrfalldigt leve för vårat födelsedagsbarn. Hurra hurra hurra hurra!

Leksi skönt att höra att det känns bättre nu.

God förmiddag! Sitter framför datorn och häckar medan maken och svärfar är ute och jobbar. Så får det bli.

Ringde nyss till barnmorskan och frågade om växtvärk. De senaste dagarna har jag haft ett duktigt molande i livmodern och känslan av att någon som inte tycker om mig nyper mig i underlivet - hårt. Precis samma känsla som i början av graviditeten men mycket starkare och mer ihållande. Var jag än läste stod det "normalt. I början av graviditeten". Hur logiskt det än är att det borde kunna göra ganska ont även senare i graviditeten och särskilt när det är två små huliganämnen som slåss om utrymmet kan jag inte hjälpa att jag blir orolig. Särskilt eftersom jag känner mig allt tröttare.

Barnmorskan jag pratade med var gullig. Inte min ordinarie, som är på semester, utan den som jag hade förra året, innan MA:t (hon kom ihåg mig! ).
Det är visst normalt att det gör ont. Smärtan i underlivet kan mycket väl vara en fog som spökar lite.
"Om det blir värre och du blir väldigt orolig eller börjar blöda lite, så ring gyn direkt. Annars tycker jag att du kan ta det lugnt." Hon skulle prata med dem på gyn om jag upplevde att jag inte blev tagen på allvar.
"Två stycken" fortsatte hon "Så roligt. Men då har du inte så bra järnvärde."

Mer järn och fortsatt vila för undertecknad alltså. Jag trodde nog att värken var normal, men det var skönt att få höra det. Och skönt att få höra att det är rätt och riktigt att ringa om det är något man funderar över. Märkligt att det ska kännas så svårt att ringa...

Dags att vittja jordgubbslandet i jakt på en av de trevligaste järnkällor jag vet.

Hoppas ni har en fin dag.

*försöker att inte tänka på att det är mindre än en vecka kvar till jobbstart*