• BrudSommar2006

    Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

    Sedan 2006 har vi som hänger här försökt lista ut hur man märker när man är gravid och om ett efterlängtat plus möjligen är att vänta. Vi kan inte vara speciellt smarta för vi är inte ett dugg närmre en lösning på problemet nu än då och ändå ger vi inte upp.


    Nåja, se till att få tummetotten ur nu och hjälp oss komma upp till de nästan 12 000 inlägg vi kom upp till nu sist. 


    Jag har förstått att man helst ska uppge skostorlek, favoritchoklad, var i landet man bor och hur det står till på barnfronten för att börja hänga här med oss men jag vet inte jag, jag tycker att det går lika bra att skicka en slant direkt till mig.


    Hursom, här diskuteras hus och hem, resor och relationer, goda drycker och fester och så klart när nästa trådträff kan tänkas inträffa och var. Har man väl gett sig in i diskussionerna här så kommer man aldrig loss.


    Välkomna!


    Här finns förra tråden: 


    www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3651505.html

  • Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
  • passionsblomman

    BS, nä, ingen spiral har någonsin ens varit påtänkt för min del heller! Min Norska väninna uttrycker det ungefär så här: "INGEN putter noe som helst in i kroppen min som ikke hoerer dit" (ni får tänka rätt norsk stavning själva, det är inte mitt gebit)

    Jag håller med henne, bara sådär rent känslomässigt...(jag som inte är ingenjör och istället kan ägna mig åt ssssssssjääääälen och hjääääärtat... )

    Vart på Öland är ni förresten BS? Vi var där i söndags för att hämta vår son hos hans kompis som visade sig sommarbo i värsta lilla sötaste sommarparadiset. Innan dess hann vi saaaaaaakta strosa genom Borgholm och räkna glass-ställen, klängrosor och solsvedda axlar. Det kom två familjer med sammanlagt fyra barn, varav en tjej GALLskrek så rutorna skallrade. Hennes pappa fick synbart tvärnog och tog det vilt sprattlande barnet under armen (ungefär som om han bar på en ihoprullad matta) och sa mellan sammanbitna tänder att "det BLIR ingen glass och nu lägger du AV" och jag trooor han la till något mer som inte var för allmänheten att höra.

    Sedan skulle ungen stå på den åkbräda som det andra barnet stod på. När hon blev lyft från sin joyride-plats började HON yla som en skadad svan. Då började även den andra om...
    Mödrarna var mycket lågmälda men bestäda med att "då får vi åka hem istället".

    Först tänkte jag "Åh, jag förtår er små barn, jag känner mig likadan i värmen"
    Och undrade vad de skulle sagt ifall jag börjat skrika jag med...

    Sedan fick jag nog och kände att nu säger jag snart till barnen.
    Och undrade ifall jag isåfall hade åkt på en propp av bara en eller av fler av föräldrarna?

    Sedan funderade jag på att fråga om inte JAG kunde få åka på den där åkbrädan, jag som var så gammal och trött. Och jag vill förreste också ha en glass, tänkte jag säga.
    Och funderade på ifall polisen ofta ingriper om vuxna främlingar gör sådant mot barnfamiljer ute på flanad?

    Även om jag nu inte gjorde något av detta, så tror jag absolut att det ibland skulle bryta själva fighten mllan förälder-barn och ungen skulle -lagom chockad-istället vända sig till föräldern för trygghet och skydd mot främmande galna tanter...

    Min sambo hade för länge sedan gått därifrån. Han hade för länge sedan fått vad han tålde.
    Vi blev nämligen på ditresan återigen stående med vår bil...
    ...på Ölandsbron.

    För två år sedan, när vi åkte över Öresundsbron att vi ocså och sa"bara vi kommer över bron" för då hade det varit något knas med bilen under nerresan till Skåne.
    Det är något med vår bil och broar.

    Som tur var hade vi såpass fart och det var svagt nerför så vi lyckades rulla av bron och in på kontrollplatsen som kommer precis efter. Jag kan säga att jag välsignade min smarta åtgärd att ta med en 1,5 l petflaska med vatten i bilen! Det var inte någon rolig känsla att bli stående i stekande sol utan någonstans att ta vägen i 35 graders värme. Jag mår ju redan risigt nog som det är, fast jag håller mig mest inomhus.
    När bärgningsbilen sa"vi kommer om en timme" had vi nog kunnat börja lipa båda två tror jag.
    Sedan ringde min sambo till sin lite bilkunnige kusin som sa"kolla säkringarna" och faktiskt, när sambon bytt en säkring ( gott råd: Ha ALLTID extrasäkringar i bilen!!!Det kommer vi hädanefter att ha!) så gic det att starta bilen igen!
    Men tydligen har vi något fel med strömtillförseln till bränslepumpen, eller på hur mycket ström den drar, och det är "ett lurigt fel som tar lite tid att reda ut" sa bilmeken, som nu ska gå på semester.

    Så, ni får gärna hålla tummarna att bilen tänker rulla på när vi åker två dagar till Åhus.
    Dessutom vore det väligt bra om den jävla bilen kunde låta bli att kosta oss ytterligare 30 000 att laga, (vi har ju nämligen en IVF att betala framöver och har inte ens pengar till den egentligen)för vi har fanimig lagt ner ungefär det sammanlagt då Audi-klåparna i Sthlm inte kunde lagaa den, ,en ändå bytte en miljon saker...

    Apropå detta drama så drömde jag igårnatt att vi helt enkelt köpte en ny bil. De hade ljusa skinnsäten och min sambo klappade ömt på dem och sa"jamen Passion, den HÄR bilen skulle jag städa varje vecka och aldrig slarva med"

    Som jag sedan sa till sambon: "Det var när jag faktiskt trodde dig, som jag insåg att detta nog bara var en dröm"

  • BrudSommar2006

    PB, om det inte var för skrik-Astrid och bilar så skulle jag komma och hälsa på dig men det passar inte så bra just nu. Här är så mycket folk hela tiden också med mina föräldrar här så det passar inte så bra att ses här heller, eller det skulle väl fungera men då får vi ju inte prata ostört alls med mina föräldrar här som skulle typ sitta bredvid och stirra, nyfikna som de är, och dessutom vill jag inte att ni ska få motorstopp på bron igen! Men vi är ju här till och från jämt så när Astrid vuxit till sig lite kommer jag gärna. Vi är i vart fall i Segerstad, på östra sidan nedåt mot Ottenby, ca en timme knappt från Kalmar, är väl nästan så långt till Borgholm härifrån också.

  • nennesjuttioåtta

    hojtala!


    PB – så där har jag också funderat – vad skulle hända om jag som utomstående "lade mig i". Barnet(n) borde ju bli helt chockade men får man tack av föräldrarna eller blir de fly förbannade?


    nu har vi varit och tittat på vitrinskåp till vårt vardagsrum. Igen. men nu tror jag vi bestämt oss äntligen... Bara ett år efter att vardagsrummet blev klart.

  • nennesjuttioåtta

    ooh vilken egoboost att få en sån tråd.

  • nennesjuttioåtta

    till på torsdag ska vi (jag) ha skrivit ett förlossningsbrev. Hur gjorde ni? Vad tog ni med? 

  • passionsblomman

    BS, här har också varit och kommer att vara en hel del folk-precis som vi ville när vi skaffade huset. Fast jag känner att det vore skitkul om någon även kunde tänka sig att komma typ på hösten, för jädrar vad det koncentreras till just sommarmånaderna...det beror ju såklart på vart vi befinner oss, med så nära till Öland, Gotland och kusten öht, samt Astrid Lindgrens värld och hela killivitten blir det ju detta någonstans man "kan svänga förbi på vägen" Vilket vi tycker är skitkul såklart. Men rätt som det är krockar det med folk som ganska "spontankommerpå" att det vore kul att komma förbi.

    Vi har alla möjligheter att få ihop en date framöver, då det inte är stekhett, då Astrid tappat sitt förnamn och då saker och ting lugnar ner sig en aning.

  • start september

    Nenne,

    jag skrev lite om vilken smärtlindring jag ville ha respektive inte vill ha. Lite om vad jag var extra rädd för. Främst skrev jag att jag ville att de skulle lyssna på min man, han känner mig så väl och vet vad jag vill typ.

    Sen frågade de ändå allting ändå, som de sade, man har ju rätt att ändra sig   

    Jag tror det är viktigast med brevet om man har stor förlossningsskräck, är väldigt spruträdd eller har erfarenheter i bagaget som är bra att känns till.

  • nennesjuttioåtta
    start september skrev 2010-07-13 13:58:59 följande:
    Nenne,jag skrev lite om vilken smärtlindring jag ville ha respektive inte vill ha. Lite om vad jag var extra rädd för. Främst skrev jag att jag ville att de skulle lyssna på min man, han känner mig så väl och vet vad jag vill typ.Sen frågade de ändå allting ändå, som de sade, man har ju rätt att ändra sig   Jag tror det är viktigast med brevet om man har stor förlossningsskräck, är väldigt spruträdd eller har erfarenheter i bagaget som är bra att känns till.
    Aha, perfekt. Tack! ja jag känner mig enbart positivt laddad än så länge, det enda som jag är nervös för är att ingen av oss ska fatta att det är på gång.  
Svar på tråden Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen