Fråga om man vill gifta sig=frieri=man blir förlovad

Här är en artikel i ämnet: 

www.newsmill.se/node/20832

Vad skönt det känns att veta att så många mer än jag reagerar på detta!

Vad säger man annars när man förlovar sig? "Vill du förlova dig med mig?" Jag har full förståelse för att man kanske inte kan/vill sätta bröllopsdatumet direkt i samband med förlovningen men det har ju med bröllop att göra.

Jag och min pojkvän pratade om att förlova och gifta oss. Inte jättekonkret men typ att vi pratade om i vilken ordning vi ville förlova oss och flytta ihop och sånt där. Sen var det jag som friade och det var inte konstigare än att jag frågade om han ville gifta sig med mig. På ett sätt en konstig fråga eftersom det mer eller mindre var underförstått i och med att vi pratat om det tidigare. Men på detta sättet blev det iaf ett frieri. Inget knäande eller sånt (varför ksulle jag göra det?) utan bara helt enkelt en fråga. Sen bestämde vi att vi skulle gifta oss två år senare.

Jag kan störa mig enormt på att vissa tar för givet att det var min pojkvän som friade till mig. När vi förlovade oss så frågade de om han gick ner på knä eller inte. Det var liksom inte ens fråga om huruvida det var han eller inte som frågade.

Som sagt: spelar roll vem som ställer frågan! Är den en gång frågad så är den. Kan man acceptera det så blir det nog lite problem senare också... ska man gifta sig en gång till för att den första gången "inte blev på det sättet som man hade tänkt sig". För att det ska kunna bli en möjlighet så betyder det att man FÖRST måste skilja sig för att kunna gifta sig en gång till. Förnyelse av löftena är INTE samma sak som att man gör föreningen laglig på något sätt.

Kände att den här tråden kunde behöva upplivas lite då det snart är dags igen (för det brukar gå ungefär en månad mellan gångerna) att ämnet tas upp

Jag tycker så här

Förlovning=Löfte om att spendera resten av livet ihop

Om man gifter sig eller inte är inte relevant.

Det som är relevant är ens partner, ta alltid för givet att din partner kanske vill gifta sig med dig. Om det då blir tal om förlovning tänk så här...Kan jag tänka mig att gifta mig med denna person? Vill du inte gifta dig i framtiden tala om det innan det sätts någon ring på fingret "Älskling, jag vill dela livet med dig men jag vill inte gifta mig" På det sättet slipper man tjejer som mår dåligt. Känner dom efter att ha varit förlovade några år att nu är det väl ändå dags att gifta sig kan dom bara säga det "nu har vi varit förlovade ett tag är det inte dags att börja planera lite och kanske bestämma datum?"

Tycker förlovning är just det, ett löfte om att dela livet ihop, man behöver inte gifta sig för att göra det, men förlova dig inte i avsikt att aldrig gifta dig utan att kollat om din partner är på samma spår.

När min m2b och jag förlovade oss planerade vi att gifta oss ett år senare. Tyvärr blev han rånmisshandlad och långtidssjukskriven så vi hade inte råd. Året efter det fick han diskbråk och blev sjukskriven igen så då sprack bröllopsplanerna igen. Året efter det var jag gravid och vi ställde in till förmån att kunna köpa ny barnvägn och barnsäng m.m istället. Och yttligare året efter det gifte sig våra bästa vänner så vi bestämde oss för att vänta yttligare ett år.

Så nu flera år senare står vi äntligen redo att gifta oss och vi höll ändå på att få ställa in i år också som det såg ut i början på året då företagen m2b jobbade på gick i KK, som tur var löste det sig ändå fast det ledde till att vi fick en minibudget och bara 4 månader till planering

Vad konstigt?! Ja antingen är man förlova eller så är man ej :) För oss var det i alla fall ett riktigt frieri på knä med diamantring så jag kunde omöjligt tolka fel :) Och ja åtta månader senare kommer vi stå framme vid altaret och säga JA till varandra ♥

www.maxiander.se/

Frågan är bara den: VAD ska man göra för att det absolut inte ska kunna misstolkas?... ska man behöva bära en hatt på huvudet som säger: "Jag ska gifta mig!"

I min värld så är frieriet det som ena parten gör- alltså ställer frågan om förlovning/giftemål. När svaret är ja så har båda parterna lovat att de ska gifta sig med varandra alltså är man förlovad. Med eller utan ring.

Sen så gjorde vi så att vi "växlade ringar" och firade på resturang när de beställda ringarna kommit. Men då var det inget frieri inbladat och förlovade det var vi redan även om ingen kunnat se det tidigare. (Vi graverade även in dagen som jag friade som förlovningsdag)

Min blivande gick ner på knä 6/6 -08 iof utan ring men frågade " Vill du förlova dig med mig nu, och gifta dig med mig sen?" då han tyckte att gifta sig kunde gärna vänta några år.. "det är ju så vuxet" :D ..å nu är det snart bara två veckor kvar (5/6 -10)

Vi gjorde den traditionella biten. Min kille friade (utan ring) vi köpte förlovningsringar och graverade in friardatumet och planerar att gifta oss i December (förlovning i februari).

MEN, jag tycker inte att det är konstigt eller störande med folk som förlovar sig och sedan friar igen några år senare. Jag tycker att det känns rätt naturligt ändå att utvecklingen går mot någon slags "förlovning light", det förringar ju inte mitt frieri eller min förlovning på något sätt, hur andra gör får stå för dem.

Min syster som är 17 år äldre än jag gifte sig när hon var 24. Idag väljer vi att gifta oss långt senare i livet och lever ofta tillsammans i samboskap mycket längre. Det känns som ett större steg idag att gifta sig, men trots det kan det kännas viktigt för förhållandet att göra något som visar att man hör ihop. Då känns det lite lagom med en förlovning. Tex vet jag många som väljer att förlova sig när de väntar barn eller precis har fått även om de inte har giftastankar precis just då. Jag tycker att det känns rätt naturligt.

Det här med frieriet känns också som om det fyller en viktig funktion. Att man aktivt och bokstavligen talar om att man valt varandra och vill leva ihop. I så många förhållanden så är det bara "underförstått" och jag förstår tjejer som går och mår dåligt över det. Att vänta sig den där romantiska gesten där någon faller på knä och ber om din hand. Att fria själv istället löser ju inte den längtan då det sällan är giftermålet i sig som är det viktiga just då. Dessutom så undrar man kanske varför ens kille inte friar? Antagligen vill han inte, om tjejen då friar själv kommer han svara nej? Eller kommer han bli "tvingad" till giftermål? 

Jag förstår inte varför det är så viktigt att någon frågar den andre med just orden "vill du gifta dig med mig?". Det kan väl precis lika gärna vara att man kommer överens om att förlova sig och sedan börjar planera bröllop? För oss var det inget frieri inblandat utan vi bara bestämde oss tillsammans, helt utan dramatiskt knäfallande och rosor. 

Om förlovning nu är lika med frieri så kan man väl säga att det i vårt fall var min mamma som friade ?! Innan jag och min sambo skulle åka på semester frågade hon om vi inte skulle förlova oss när vi var borta, när jag sedan berättade det för min sambo var hans svar "Ja, varför inte?" Sen gick det någon månad och vi köpte ringar som vi sedan bytte under semestern. Då vi båda har uppfattningen att en förlovning innebär att man ska planera bröllop inom en överskådlig framtid så bestämde vi oss för att inom två år var en bra tidsrymd. Vi förlovade oss i augusti förra året och i maj nästa år gifter vi oss.

Jag kan också störa mig på att folk tror att det var han som friade, vad är det som är konstigt med att man gemensamt bestämmer sig för att gifta sig eller att tjejen friar? 

mrsJR: det låter jättefint att du känner dig nöjd över hur ni förlovade er och att ni gemensamt bestämde att det var dags. Det jag säger är bara att det inte riktigt är så för alla. Alla känner det inte så eller har den typen av förhållande.

För mig kändes det viktigt att han sa orden "vill du gifta dig med mig" just för att han hade  lite svårt för det. Jag kände det som att jag visat väldigt tydligt vad jag ville och att jag tyckte att vi var redo för nästa steg. Vi hade pratat om det flera gånger och var väl egentligen båda överens om att vi ville gifta oss någon gång i livet. I den meningen var vi förlovade flera år innan vi verkligen köpte ringar. Men för mig var det ändå viktigt att få det svart på vitt. Något som visade att han inte bara hängde med mig i färden utan att han tog ett initiativ till att föra oss vidare och att han kände av hela sitt hjärta att han verkligen ville att vi skulle bli man och fru.

Och jag håller med om att det absolut inte måste vara just ett frieri. Att säga fina saker, överraska och erkänna sina känslor för varandra kan man ju göra många gånger om i livet oavsett om man är gift eller inte. Det behövs och det ena utesluter ju inte det andra.

Eftersom det oftast är chick flicks som har påverkat den här synen på frieri (och diverse andra traditioner) så är det väl inte så konstigt att alla killar inte hänger med. Det frias inte lika ofta i actionrullarna.

Det är otroligt synd, tycker jag, att tjejer går och mår dåligt helt i onödan bara för att man tror att livet är som på film. Att inte kunna ta saken i egna händer eller ta ett gemensamt beslut som man har diskuterat sig fram till utan bara sitta och vänta och samtidigt vara olycklig är, i mina ögon, att bete sig som ett våp. All den styrka och jämställdhet som vi har haft i Sverige under en ovanligt lång tid, jämfört med resten av världen, kastas ut genom fönstret för att vi har sett en Hollywoodfilm för mycket.

Om man som tjej vill fria själv är det ju fantastiskt. Tror säkert att många killar också uppskattar ett vackert tal, en överraskning eller en fin middag i samband. Men bara för att jag själv ville att min kille skulle fria till mig, gör det mig inte till ett våp som sitter hemma och väntar. För det första så är det ju ändå ett gemensamt beslut oavsett hur frågan ställs, man bestämmer ju ändå tillsammans att förlovning skall ske och såsmåningom bröllop. Så oavsett om min kille säger "Vill du gifta dig med mig?" eller om han säger "Vi kanske skall börja prata om det där med förlovning?" så är det ju ett gemensamt beslut. För oss hade vi pratat mycket om detta innan själva frieriet skedde.

Det behöver inte vara ett frieri men jag tror att det är skitviktigt att man visar för varandra hur mycket den andre betyder. Sen om det är en stor romantisk gest för att det är det som passar paret eller om det är en liten intim och hemlig viskning så spelar det mindre roll. För mig var det en hemlagad middag, för bara han och mig en helt vanlig fredagkväll. Ingen diamantring, inte inför någon folksamling (då skulle jag antagligen dött av skam), bara vi två och frågan som visade att han äntligen kände sig på samma nivå som jag stått och trampat på ett tag.

Jag tror precis som du på jämställdhet men det betyder ju inte att romantiken måste stryka på foten?

Jag håller med dig nästan i allt du säger. Men det som gör det till en jämställdhets fråga är att de olika rollerna förväntas skötas av bestämda kön. Det ingår liksom i den allmänna förväntningen på en man att han ska vara den som sköter frieriet. Det ingår också i kvinnorollen att gå runt och vänta på ett frieri även om man är så giftassugen själv att man håller på att spricka. Jag har tex alldrig hört talas om en kille som säger att han så hemskt gärna vill gifta sig men att han väntar på att flickvännen ska fria. Det motsatta här man dock rätt ofta.

Dessutom var det många som tittade på mig lite beklagande eftersom stackars jag var tvungen att fria själv.

Det tråkiga är att det är inporterade roller som kommer på köpet med den "nya" typen av frieriupplägg. Vi hade liksom nått en framsteg och sen plötsligt börjar man backa.

Hade inte de klassiska upplägget mellan manligt/kvinnligt sett ut som det gjort så hade inte jag sett några problem i det hela.

Här var det inte heller något frieri med att gå ner på knä o ställa frågan "vill du gifta dig med mig".

Vi pratade gemensamt om både förlovning o giftemål, så vi planerade att förlova oss efter kl 24 den 1 januari i år och det gjorde vi med varsit glas vin o så satte han min ring på mig o jag hans ring på honom... :) *mys*

Gifta oss det ska vi göra, men datum är inte bestämt, men troligen blir det nästa sommar, e lite saker som ska kollas upp först innan datum bestäms :

Men alla e olika, o tycker olika hur man ska gå tillväga vid "frieri"... När jag var lite ville jag att min "man" skulle ha värsta frieriet o hej o hå, men nu brydde jag mig inte så mycket om det faktiskt :)

Vinter 10: Om vi vänder på din sista fråga, varför måste romantik innebära att man gör avkall på jämställdheten?

Läste just ett blogginlägg som handlade om en tjejs föräldrars giftemål på 70-talet. De gifte sig på lunchen och tog eftermiddagen ledigt och gick på kondis och så var det bra med det. Ingen friade till någon utan det bara kändes som ett naturligt steg och så gjorde de slag i saken. Så var det modernt att göra då, festligheter skulle helst inte vara för stora oavsett om folk tog studenten, döptes eller gifte sig. Idag känns det som om det är glamour och lyx som är trenden och bröllopen följer givetvis det temat. Och filmer är såklart trendsättare som de alltid varit. Dessa trender går ju upp och ned och speglar inte automatiskt jämställdhetsgraden i samhället. Idag tjänar kvinnor bra mycket mer än vad de gjorde på 70-talet och vi börjar så smått få in fler kvinnor på höga poster i samhället. 

Allting som får tjejer att må dåligt och känna sig underlägsna är naturligtvis skit. Jag tror att vi själva är ansvariga för våra liv och hur de utvecklar sig. Men jag förstår samtidigt spärren som många har att de inte vill fria själva. Just för att man inte är säker på att han verkligen verkligen vill.

Puh, det blev långt...

Det blir ett problem först när tjejen sitter och mår dåligt och inte tar tag i sitt eget liv utan låter sig styras av någon annan.
Mår man inte dåligt och vill vänta så är det inget stort problem.

Något som jag tycker är lite obehagligt är också alla killar som inte tillåter tjejen att fria utan verkligen säger att det är hans jobb och om hon frågar så blir det inget. Då har ju han aktivt tagit ifrån tjejen hennes medbestämmande. Tyvärr så lämnas ju dörren öppen för det beteendet i och med att så många tjejer kräver storslagna frierier av sina killar.
Det skulle vara mycket bättre om man såg det som ett + i kanten om han friar, inte som ett måste utan att rollen var öppen för båda.

Nä, i ett förhållande kan man ju aldrig förbjuda någon att göra något. Särskilt inte något man vill göra av kärlek? Jag kan förstå att det kan kännas som om killen i fråga blir snuvad om tjejen hinner före, men då skulle han väl varit snabbare? :)

Sen håller jag med om som sagt att man är ansvarig för sitt eget liv. Är man inte nöjd med det så måste man själv förändra läget inte sitta och vänta på att någon annan tar tag i det. Men det finns ju grader i helvetet som man brukar säga. Att tycka att det är tråkigt och sörja över att man är tillsammans med någon som inte visar något intresse för att fita sig t.ex. men i övrigt vara helnöjd med sitt liv och förhållande kan ju också betecknas som att man mår dåligt över just ett uteblivet frieri. Medan att ha ett dåligt förhållande som man hoppas skall bli bättre bara han friar någon gång är en helt annan sak.

Det är så lustigt för just här på kontoret så sitter jag granne med två olika tjejer varav den ena förlovade sig för flera år sedan men hoppas ändå på att hennes kille skall fria till henne på "riktigt. Det som TS pratade om från början. Den andra tjejen friade själv till sin nuvarande man.

Jag har inga som helst problem med att man vill väntar med själva bröllopet, det som jag inte gillar är när man ser trådar med rubriker som. "Vi har varit förlovade ett tag nu, men när ska han fria?!" Jag tycker det är tråkigt att tjejer sitter och väntar och väntar på ett frieri... Då får man väl ta saken i egna händer!