Fråga om man vill gifta sig=frieri=man blir förlovad

OCh vad tråkigt det hade varit annars!

Precis

Jag bara finner det sorgligt att svenska ord och tradtioner försvinner, till exempel, jag har inte sett en påskkärring på tio år.

Sorry, inte läst inläggen, men vill säga att sedan i England, som vi lever lite efter då min m2b är english, säger att man förlovar sig och ska då gifta sig inom ett års av prövning.
Nu ljög jag när jag sa att vi lever efter ALLA seder från england, för den har vi inte levt upp till, då vi varit förlovade i 14 år :o/
Men så sägs det over there.
Kram

Jag tror faktiskt inte att man måste gifta sig inom ett år enligt svensk sed om vi nu talar gamla traditioner. Det gick utmärkt att vänta längre.

Dessutom så är det inte att var gammaldags när det inte är en tradition som har funnits här, eller hur?

Min mormor och morfar var förlovade i 8 år innan deras vänner hjälpte dem med pengar till bröllopet.

Tja, jag är gammaldags på alla punkter... det där med ett år beror nog lite på vilken tid man tittar på. Fast eftersom kronprinsessan har ett drygt år mellan förlovning och bröllop så får vi också ha det :)

Tack TS! Satt och funderade på detta själv igår kväll efter att jag läst någons presentation här på BT. Jag känner lite som ovan att förlovning är ett löfte om att gifta sig, inte ett löfte som ges i förhand. Ordets innebörd måste uttolkas ur dess historiska betydelse så länge som denna inte blivit föråldrad tycker jag. Tycker även att man vid annan ringväxling i så fall får kalla det för något annat, kärleksringar tyckte jag var ett bra förslag.

Utdrag ur:
Hur man uppträder korrekt - En bok om moderna sällskapsformer. (Tredje upplagan 1949.)

"1. Förlovning.

När agronom Allan Tistelblom kommit överens med Eva Rosentagg, dotter till redaktören Oscar Rosentagg och dennes maka, född Nyponquist, att växla ringar, så göra de det antingen utan några särskilda formaliteter eller också göra de det enligt alla formella regler. I vår tid brukar fästeparet självt bestämma hur mycket väsen som skall göras av saken. Ha de många släktingar och en stor bekantskapskrets, så anse de kanske att förlovningen bör eklateras enligt alla formella regler. Det går till på följande sätt:

Eva förbereder sina föräldrar på vad som komma skall, nämligen ringväxlingen, och säger att hon önskar en liten festlighet i samband därmed. Känna föräldrarna inte herr Tistelblom, så avlägger han naturligtvis självmant visit i deras hem, och Tistelbloms föräldrar skriva antingen redan nu en biljett till Eva, om de inte känna henne, eller också vänta de till förlovningen och göra det då samt bedja om hennes besök. Men Eva tar i intet fall initiativet till ett besök hos sin blivande fästmans föräldrar. Här tillgår det som vid vanliga visiter (se ifrågavarande kapitel*).

Föräldraparet Rosentagg bjuder nu Evas och familjens närmaste umgängesvänner samt - om de känna dem - även några av den blivande fästmannens till en liten festlighet hemma hos sig. Fästmannen har ej med sig några blommor, när han kommer, dem har han sänt i förväg.

Ringväxlingen sker i smyg på tu man hand och vid första vinet håller redaktör Rosentagg ett tal och talar om vad som hänt, gästern lyckönska och allt är fröjd och gamman.

Förlovningsfesten är alltså en ytterst privat liten festlighet utan några ceremonier."



Vi hade en hel tråd där vi hade roligt åt den här boken och hur man gör egentligen...
www.brollopstorget.se/Forum-1-4/m3292559-1.html

Det här känns i och för sig väldigt OT, men hur menar du med folk som skriver "dem"? Du menar att de använder detta på fel ställe då? För "dem" är ju ett lika användbart ord som "de", (vilket du dock inte satte citattecken runt) i andra sammanhang.
Folk använder ju "de" i fall där det ska vara "dem" också så felet är väl snarare att de inte kan skilja på dem.

Har en lärare i kommunikation som brukar säga att kan om man inte vet när man ska använda det ena eller det andra, så bör man använda "dom" istället. Det är inte helt rätt, men det är åtminstone mer rätt. ;)