Fråga om man vill gifta sig=frieri=man blir förlovad

Är man förlovad så har man redan blivit frieri!

Herre Gud hur korkad får folk vara?

Mitt frieri var en kram, en ring på mitt finger, en kyss och sedn gjorde jag det samma mot honom..... 4 timmar senare kom vi på att vi inte hade sagt något, det var liksom underförstått.

Vi kom överens om förlovningen tillsammans och då var det alltså ingen av oss som friade.

Alltså tycker jag att man kan fria efteråt! Precis som min sambo gjorde! Absolut inget fel med det!

Det är ju så enkelt att någon/båda friar=frågar/kommer överens om att gifta sig. När man har gjort detta är man förlovad fram till giftemålet.

Enligt svensk tradition kan man inte fråga "vill du förlova dig med mig" eftersom förlovning enbart infaller när man har bestämt sig för att gifta sig. Detta går tillbaka till trolovning, och att det var trolovningen som var mest bindande, och bröllopet var för att fira detta. Exempelvis så räknades barn avlade efter trolovningen men innan bröllopet (som på den tiden hette brudlopp) som legitima.

Sedan tog kyrkan över det hela, och lobbade för dels att det bara var dem som skulle få viga, samt att bröllopet var viktigare än trolovningen.

Givetvis kan man först förlova sig, sedan fria och sedan gifta sig, men det följer inte svensk tradition, och jag tycker ärligt talat att det är ganska fånigt.

Jag tycker att det som är mest fånigt är att tjejer går runt och väntar på att bli friade till och dessutom mår dåligt över detta!
Varför friar man inte själv?
Varför måste man bete sig som att man är en trofé eller vad man nu är när man inte kan ta sitt öde i egna händer utan måste gå och vänta på att någon annan ska besluta om hur ens framtid ska bli.
Ärligt så önskar jag att vi hade nått längre i vår tankesätt idag än vi verkar ha gjort.

Håller egentligen med dig.

För oss var det så att vi tillsammans kom fram till att vi skulle förlova oss - vi bodde 125 mil från varandra och ville visa alla att vi hörde ihop. Jag hade länge sagt att om vi flyttar ihop måste vi nog gifta oss (på grund av att han har barn innan och så). Att vi skulle gifta oss någon gång låg alltså i luften men tidpunkten för bröllopet var inte alls bestämd. I höstas kände min sambo att det verkligen är han och jag och då frågade han om jag ville gifta mig med honom, fast han egentligen visste svaret.

Löjligt tycker jag att det är när tjejer har en "friarring" på fingret. Alltså en förlovningsring (som man ju får vid frieriet/när man bestämmer sig för att förlova sig), en friarring och sedan en vigselring.

Eeeh...va!

Det är som att köpa en bil, har man skrivit på kontrket ( fått ringet på fingret) och betalt så har man köpt bilen, det dumt att gå tillbaka till säljaren och fråga igen om man får köpa bilen en gång till....

Jag förstår inte varför vissa blir så upprörda av att någon kanske vill ha ett frieri även efter en förlovning...
Jag och min m2b förlovade oss 2001 och då var det för att vi ville visa varandra att detta var på allvar och att vi hörde ihop...inte för att vi skulle gifta oss inom ett år eftersom vi då bara varit tillsammans i 8 månader. 8,5 år senare, många ups and downs och 2 barn senare fick jag ett riktigt frieri som jag är sååå lycklig över. Allt kändes och känns så rätt för mig och min blivande.
Jag tycker att man kanske ska tänka ett snäpp längre än att gå o störa sig på någonting som man ändå inte kan göra något åt!
Och ärligt så önskar jag att vi nått längre i våra tankesätt idag än vad vi verkar ha gjort eftersom jag trodde att vi var ett mer accepterande folk idag...*suck*

Förresten..måste bara tillägga...
Min blivande frågade först om jag ville förlova mig med honom -JA
Och sen frågade han om jag ville gifta mig med honom -JA

Jag tycker förlovning har med giftemål att göra, dvs man förlovar sig när man planera att gifta sig.

Att vara förlovade utan prat om bröllop förstår jag mig inte på, om man nu vill byta ringar så skulle man väl kalla de något annat eller sätta den på annat finger, men kallade förlovningsring och de inte är en förlovning(löfte om giftemål) förstår jag mig inte på...

När jag var 17-18 år och alla mina kompisar förlovade sig med sina killar, valde jag och min dårvarande att byta hjärtan (halshänge som man delar så man får var sitt del av hjärtat, vi till och med graverade in varandras namn) istället, för då visade vi varandra vår kärlek både för oss själva och för andra. Vi var seriösa och vi flyttade ihop efter gymnasiet och var tillsammans i 4,5 år. Förlovning tyckte vi inte var aktuellt även om de så klart kom upp.