I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Apropå namnet Benjamin så är det en av mina favoriter också, men min man säger bara att det inte går eftersom Björn Gustafssons ungdomsreporter i Morgonsoffan hette så...
Rätt kul faktiskt... 
Bruttan: GRATTIS på födelsedagen!!
Jag måste berätta en grej.
I förrgår var jag ute på byn och mötte en förälder vaars dotter rusade fam och ville sälja majblomma och de föll sig då så att vi började prata. Hon sade sig vara "mycket nära vän" till de vi köpte huset av. Hon var själv från huvudstaden och jag stod där en bra stund medan hon fullkomligt öste skit över vår by och hur folk var här, hur illa de som sålde till oss blivit behandlade och hur ouppfortsade ungarna här är jämfört med i Sthlm osv osv osv.
När sambon kom hem senare på kvällen kände jag mig skitlåg och insåg att det där tog hur mycket energi som helst av mig och jag kände mig riktigt ledsen.
Igår gick jag ut på vad jag tänkt mig som en kort promenad i solen. Gick på en för mig okänd väg och frågade en kvinna som krattade sin grusgång vart vägen ledde. Vi börade prata och hon hade köpt majblomma va min "jättefina son" dagen innan. Hon ville bjuda på kaffe och jag blev kvar i hennes trädgård i flera timmar! Tanten är skert närmare 70 bast-kanske mer, men vi snackade ta mig tusan om allt möjlig-precis som vi här i tråden!
Jag sa till henne att det var riktigt oligt att få träffa henne och berättade om dagen innan och den negativa kvinnan.
Hon sa att de som hade vårt hus dels var ganska dda med att de tex hade sina minihästar mitt i trädgården och att de inte sökt någon kontakt alls med grannarna. De hälsade inte när folk gick förbi OCH de sket i att sköta vissa saker som folk retade sig på. Tex att de inte klippte häcken-så att sikten i korsningen var obefintlig och sådant.
De där grejorna har jag fatatt sedan förut av saker de närmsat grannarna sagt. Det är ju lite så att bir man mitt i ett samhälle så dels får man ju ta att folk snackar och kommenterar, och dels finns det ju litenormer för trivsel och sådär. Man kan visserligen leva som man vill, men det är rätt lätt att bli " de där konstiga" eller de där som bara skiter i trädgården.
Flera personer har redan sagt till mig "du ska veta att det där har varit en underbar trädgård" och jag har för länge sedan insett att en del i att folk ska se det positivt med oss här, är att de ser att någon klipper häcken, hamlar lindarna, beskär fruktträden och ser till att gräsmattan inte blir knähög.
Iallafall, det är ganska brutalt hur påverkad man kan bli av mötet med människor! Igår gick jag ut och kände att "jag har en massa gråt i mig som inte kommer ut"
När jag gic hem var jag glad så jag sjöng för mig själv...
Och ålder på folk spelar kvitta. Den här kvinnan var en pärla!
Heloise & Panzer: Grattis, grattis, grattis!!! :-P
Heloise: såå tråkigt med din mans morbror, jag beklagar sorgen! *kramar om*
Bruttan: Grattis på födelsedagen!
Ninnis: vars är du? *kramar om*
Här är jag. Vad gulliga ni är som frågar efter mig. Det har varit en tuff vecka och jag har inte alls klarat att leva upp till mitt kontrakt. Eftersom jag faktiskt trodde att jag hade klarat att anamma den positiva inställningen så känns det lite som ett nederlag. Jag har dessutom haft sjukt mycket att göra på jobbet, med bla ett stort event idag.
Jag läser och bryr mig, men orkar inte skriva så mycket just nu.
till er som bryr er, tack!
Ninnis: kraaaam! Du är så himla duktig som ens kom på tanken på det där kontraktet. Och som du har lyckats följa det! Du fortsätter vara min förebild.
Förstår att det känns som ett nederlag, men jag tror att det bara är ett litet ett. När du är klar med att bryta ihop kommer du att komma igen, det vet jag. *hejjar och peppar*
Bruttan: grattis på födelsedagen! Wi-hoo!
Ninnis vännen, det är så jäkla typiskt dig. Att se en dipp som ett nederlag menar jag. Var inte så förbannat tävlingsinriktad mot dig själv och så hård! Det är du ju inte mot någon annan!
Jag menar att du håller inte på att försöka vinna något och kan därmed heller inte förlora. Du har valt en inställning och ett tankesätt för att hitta en hållar väg i vardagen. Det är ju skitbra. Men allvarligt, inte trodde du väl att det skulle innebära frånvaro av det tunga, det smärtsamma och det vanmäktiga? De jobbiga känslorna, de ensamma stunderna och alla gånger då själen sliter och river inombords och man är liten, ynklig, tröstlös och känner sig alldeles alldeles övergiven?
Och så är det ju återigen så att: det är när det känns så som vi verkligen är här!
Livet innehåller en hel del som känns längst längst in, och somligt har man med sig för alltid. Men det finns ju glädje mitt i det i en enda röra. Så låt alla känslorna finnas och ta en stund i taget.
Minns du den här:
"Solen som gick ner ikväll, den ska skina för dig kära.
Och fågelns frihet ska nog visa väg och det ska bli
mycket ljus och mycket värme, Tro och hopp det får du med dig. Många tårar, tunga stunder är jag rädd för att det blir."
Till dig från mig med särkild kärlek precis i hur du känner dig just nu.
