Vi fortsätter blanda och ge

Hallå godingar!

Stackars Hattis, vad jag tycker synd om dig!
Jag sitter och känner efter med nu, men jag känner ingenting som skulle kunna vara ett symptom på graviditet, vilket för mig är oroväckande på sätt och vis, eftersom jag inte hade symptom när jag blev oplanerat gravid heller. Jag skulle nog haft mens för 1 vecka sedan, men den är verkligen borta...hmmm hoppas det är dagenefter piller som ställer till det....

Stackars Korven med.... jag tycker det är minst lika jobbigt när djur är sjuka Snaily, så det så...

Mugglan, vad bra att värdena var fina! Jag vet inte heller hur jag skulle gjort i er situation, jag förstår precis hur du menar med sannolikheten för det ena eller det andra när det ser fint ut är ganska lika. Spontant skulle jag gjort en IVF, för då vet jag att jag gjorde allt för att gå ett syskon och då behöver jag inte sitta sen o fundera på att det kanske skulle funkat, men jag är ju väldigt på för syskon, ni har ju på ett annat sätt tänkt att ni kan vara nöjda med bara Moa.

Vänner - såg er i tidningen i går

Gubbar som är sjuka är verkligen jobbiga, kan bara instämma
AM; gud vad jobbigt med din mans exfru! Jobbigt med vänner som man nog inte har längre heller. Jag känner igen mig i allt ni skiver. Min man var förlovad innan han träffade mig, jag stör mig på allt med den kvinnan. När vår relation var ny hittade jag massa gulliga brev dem emellan och kort på dem när jag rotade bland hans saker, jag tog alltihopa och brände upp i västa majbålet ute på dengården där vi bodde då..... Nu kännns det bättre, för jag vet att hon lämnade honom för en pizzabagare, ha ha ha, och sen är hon adopterad från korea, vilket är min mottsats med andra ord, så det känns ju bra också...
Jag har också massa vänner vi har bjudit bjudit bjudit och de bjuder inte tillbaka, inte ens på en fika. På mina fester, om det så bara är tjejfester har jag stått för hela baletten, mat vin avec och så underhållning, men inte att man får ngt tillbaka av vissa, så jag har gett upp dem nu utan att utala ngt särskillt, bjuder inte ens deras barn på mina ungars barnkalas.
 Vissa människor, särskillt den tjejen som var Tärna på mitt bröllop, har jag nada kontakt med längre, för vi lever helt olika liv. Hon är singel, bankjurist som jobbar jämt, ute på alla fester och ställen jämt, så vi har inte så mycket gemensamt. Hon bjuder inte heller mig till sina fester, för jag har inte kunnat gå för man ammar och har små barn, tillslut skiter ju dei att bjuda för de vet att man tackar nej ändå... nåväl....
När jag läste ikapp tänkte jag på alla mina nyvunna kompisarjag hittat genom tråden, tänk de man snackat med varje dag i stort sätt de senaste snart 4 åren, det är inte många vänner man gör det med! Jag känner en starkare gemenskap med många av er här inne än mina andra vänner!

nu ska jag posta för se hur det ser ut....

Såg helt ok ut

Cicci - tänkte samma sak ... it's looking good!

Hmmm, inte ikapp än, nu vaknar lillkillen och jag ska nog passa på att flytta över honom till vagnen för snart kommer vår promenaddejt hit...

Jag satt och läste i kapp igår kväll, det tog ju hett tag kan jag säga. Varit på stan och jaga present till min man, fan vad jobbigt att hitta ngt.
Är det någon som är golfare hör inne? Jag spelar inte så mycket längre för jag har ju barnen, men min man är ju helt såld på golf, han vill spela hela tiden.... så nu har jag hittat en paraplyhållare för golfvagnen, men harn har ju redan regnklädsel till hela bagen, så jag tänkte att det kanske var onödigt? Behöver man det?
Sen ska han får en trappstege av svärmor, men jag hittar inte ngt ställe i stan som säljer med 5 trappsteg, då får man ju ta sig till förorten för att handla den, meckigt som fan, nu har jag lovat att jag ska köpa en åt henne, så jag måste ta tag i det....

Cicci: den där färgaffären precis vi dagis (på hörnet Storgatan du vet) - de har trappstegar i alla möjliga höjder och storlekar. Fast det är ju vanliga stegar förstås - typ i alumínium, inte finstegar i trä. Vet inte vilken sort du letar efter ...

Ang. makens ex. Jag har haft min beskärda del av ångest för att jag kom och snattade honom från henne när de precis skulle börja med inseminationer osv. MEN de hade det verkligen inte bra - av andra skäl - och han var tveksam redan innan om han verkligen ville ha barn med henne då, och det finns ju inget som säger att de verkligen hade fått ett barn om jag inte dykt upp. Hon har ju inte fått barn med sin nya heller fast de försökt allt möjligt. Jag har tyckt synd om henne för det och gör det än, men när hon är så här ORESONLIG så känns det som om proportionerna har blivit fel. Vems felet än är i den här soppan så är det faktiskt inte mitt. Hon hade varit otrogen innan och han var på väg i vilket fall.

NU tänker jag skita i att fundera på henne mer - för alltid! (Fast jag kommer hålla mig undan när hon är full)

Måste vara så jobbigt att vara så bitter fortfarande. Att man orkar!

jädrar vad det snöat i natt, och det fortsätter!

Synd om maken som har sommardäck på bilen och ska åka hem idag... Men han lovade att han skulle köra som en gubbe med keps.

Hattis

Usch vad tråkigt!!! Jävla kropp att luras! 

Många tantbesök, ser jag. Vissa mer välkomna... Cicci,  när ska du testa?!?!

Oj, vilka radavstånd det blir!

Cicci: fler trappstegar: http://www.storeonnet.se/?cat_id=2783

AM

ajdå, förstår att hon blev sned när det hände men hon har väl träffat en ny? Fast bitterheten är svår att skaka av sig förstås. Men som sagt, det är väl inte ditt fel (fast lättast att projicera ilskan på). Ta inte åt dig! Och håll dig undan, särskilt på gam och partaj