Jag med. kyrkan jag växte upp i som barn och tonåring hade väl mer inställningen att man borde be för den homosexuelle så kunde denne "botas".
Det ser jag som starkt förknippat med att det faktiskt inte alls är länge sedan man i hela samhället definierade homosexualitet som en sjukdom.
Det är ju inte så att det har blivit ett plötsligt mode i att "alla älskar homosexuella" i samhället, utan det har varit en lång och mycket plågsam process i HELA samhället för homosexuella att få erkänt samma värde, rättigheter och möjligheter som alla andra.
Detbörjar nu närma sig en nivå där man faktiskt kan vara öppen med sin läggning på arbetsplatser och överallt, men det är ganska nytt och definitivt inte fixat och klart.
Än blir homosexuella nerslagna, hotade och förlöjligade.
Därför är jag extra glad att man i SVK tagit ställning och visar att man är välkommen oavsett vem man väljer att leva ihop med.
För egen del har jag både vuxit upp med att man i kristenheten talat om detta som fel, men samtidigt med att jag själv har homosexuella släktingar. Det har krävt en del tankeverksamhet och granskande av bibeln från mig själv, för att kunna avgöra vad jag egentligen tycker och tror själv.
Detsamma gäller många andra saker.
Duchess skrev 2009-11-03 21:14:46 följande:
Jag är uppväxt och lärd med att homosexualitet är syndigt och att homosexuella inte ska få gifta sig. Ändå tycker jag annorlunda idag. Sen finns det naturligtvis också exempel på saker där det jag blivit uppväxt med har förstärkts och som jag tror på än idag. Att man är uppväxt med någon är en förklaring till varför man tror som man gör, men är det inte bättre att själv försöka undersöka och lista ut vad som är rätt/fel?