Tantvarning6
Varning för tanter för 6:e gången och ni vet ju vilka ni är, så fram med de sju kaksorterna och på med kaffet!
Senaste tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3479112.html
-
-
Svar på tråden Tantvarning6
-
Daa - grattis!! Är det andra barnet eller har ni fler? Klart ni ska berätta och glädja er! Om det går snett så gör det och då har ni (och era föräldrar) åtminstone fått vara glada ett tag.
Mina graviditeter har inte gått att dölja - tyvärr kräktes jag konstant de första månaderna, speciellt första gången (så blev de riktiga små kräk också haha!
)
Det känns som ruggigt längesedan jag både var gravid och barnen var små. I år är första nyåret som inte hela familjen är samlad - dottern ska fira med sina kompisar. Gissa vilken mamma som kommer att sitta och vänta oroligt...
Att släppa barnen är så oändligt mycket svårare än jag trodde.
-
Tack, Didis! Det är faktiskt första barnet. Vi var inte så tidiga i starten, men det är ju sånt som man inte alltid rår över.
"Små kräk" Tur att det kan sägas med kärlek (min man är ibland "det lilla kräket", särskilt när han är ledig och inte jag) 
Svårt att dölja graviditeten när det blir på det viset.
-
"faktiskt" - en försynt fråga... hur gamla är ni då??
Daa skrev 2009-12-28 20:05:45 följande:Tack, Didis! Det är faktiskt första barnet. Vi var inte så tidiga i starten, men det är ju sånt som man inte alltid rår över. "Små kräk" Tur att det kan sägas med kärlek (min man är ibland "det lilla kräket", särskilt när han är ledig och inte jag) Svårt att dölja graviditeten när det blir på det viset. -
Något äldre än snittet för första barnet: 33 och 32.
"Faktiskt":et hamnade liksom där för att du undrade om det var andra barnet eller om vi hade fler.
didis skrev 2009-12-28 20:08:54 följande:"faktiskt" - en försynt fråga... hur gamla är ni då?? -
Ahh, det var det där om "väntar barn IGEN" som lurade mig.
Men även jag har för all del "väntat" fler barn än de som ploppat ut.
Allt har för- och nackdelar. Jag har flera vänner som skaffat barn "sent" och vänner som skaffat det tidigt (liksom jag gjorde) och - tja - jag kan inte dra några slutsatser av det, alla verkar nöjda med sina val!
Alla åldrar har sin tjusning men faktiskt blir ongarna bättre o roligare ju äldre de blir. Man ser mindre av dem, förvisso, men den tid man ses blir mer rejäl på något vis. Och så kan de ju skura toaletter nuförtiden, icke att förglömma!
Daa skrev 2009-12-28 20:13:32 följande:Något äldre än snittet för första barnet: 33 och 32. "Faktiskt":et hamnade liksom där för att du undrade om det var andra barnet eller om vi hade fler. -
Ja, det där med att de skurar toaletterna lär vi få vänta på.
Hade väl helst fått barn tidigare, men man måste ju först träffa han den där potentiella barnafadern. Nu är vi tacksamma över den här graviditeten och hoppas att vi får ett barn den här gången. -
Jag var på ett sådant (boxpass) igår. Känns bra i ryggen idag
Annars kan man ju åtminstone ta sig ut på en promenad.
didis skrev 2009-12-28 17:53:17 följande:Cantaton - ett boxpass är vad jag skulle behöva nu. Eller spinningpass eller NÅ´NTING som innebär mer fysisk aktivitet än att byta julklappar eller vända blad i böcker... -
Mm jo, men snart har jag liksom tappat lusten. Jag har väntat i snart 4 månader på besked. Hur svårt kan det vara att ens slänga ur sig ett datum? Jag har jobbat rätt mkt där tidigare på timma, så de känner mig och vet min kapacitet och mina kunskaper. Det är inte som att de ska skola in någon - mer än att jag ska få en tjänst som just nu inte existerar på företaget...
Daa skrev 2009-12-28 19:12:25 följande:Cantaton: helt oacceptabelt att du blir behandlad på det viset. Hoppas att du får jobbet som du tänkt. -
Men vad är det för skitskallar?!?!?
Så kan man ju inte gör ju!!
Cantaton skrev 2009-12-28 14:42:34 följande:passion, jag tycker att det låter som en helmysig jul. Stressbryten är inte så kul, jag fick också nåt sådär, men mest är det ju bara ljuvligt. Kul att höra om din jul.Själv är jag just nu så arg och ledsen att kroppen faktiskt skakar okontrollerat! Visste inte att det låg sådan EXTREM frustration i orden jag äntligen fick ur mig. Kanske inte till helt rätt person, men nästan...Det är nämligen så att jag i september tackade ja till ett jobb mot diverse krav. Jag ville bara jobba halvtid och om jag fick ett sångjobb ville jag kunna åka ifrån. Jag skulle troligtvis börja i januari. Utifrån den vetskapen har jag sedan planerat mitt liv. Jag tackade nej till ett december-/januarijobb som producent då jag ju inte hade kunnat jobba ordentligt i januari, och dessförinnan kanske ville vara lite ledig. Man vet ju inte riktigt när man får vara ledig som ny på ett företag. Så i flera veckor har jag nu frågat: "När ska jag börja?" och jag har FORTFARANDE inte fått svar på min fråga och det är januari på fredag!!!! Jag vet datum jag ska börja, inte vilka dagar och tider, inte vilken lön jag ska få, inte vad jag faktiskt ska göra och vad som förväntas av mig... Jag vet INGENTING! och nu börjar jag SÅÅ ångra att jag tackade nej till det där producentjobbet som jag faktiskt tycker är kul (jobbade med samma projekt förra nyår). För plötsligt står jag ju här helt utan pengar, för jag vet ju faktiskt inte om/när jag har något jobb. Kanske ska jag plötsligt jobba i februari? Då hade jag kunnat jobba med det här projektet hela tiden, och överlevt ekonomiskt på köpet. Nu är allt bara kört i botten.... min planering, min ekonomi, mitt självförtroende, min MOTIVATION. Har precis spytt ur mig allt detta till samordnaren på företaget som efter inledande meningar sa att det nu ligger hos ledningen. Efter efterkommande rader har han inte ens skrivit tillbaka.. Och jag sa att jag pratade med en i ledningen igår och de har inte ens diskuterat mig. Alla verkar se det som någon annans uppgift. Åååååh. Nu är det nog nästan tur att jag ska bege mig till gymmet där jag stämt träff med min personliga tränare för ett hårt pass. -
Hej Blomman, det låter som om ni haft det underbart i sagoslottet!
Spännande Daa. Cantaton- håller med ovanstående, får det verkligen göra så där?
Jag undrar om jag är sjuk, jag är så trött hela tiden,och då menar jag inte bara lite småtrött utan jag menar trött som att jag knappt får upp ögonen på morgonen, trött som att jag inte kan fokusera eller engagera mig i nått. Det är helt sanslöst, och tröttheten kombinerat med värken i ryggen gör att jag håller på och blir galen.
Jag ska gå och lägga mig nu, och hoppas att jag kan vakna utvilad imorgon för en gångs skull.
Kram på er