Tantvarning 5

Villemoa, hårda tröstkramar, så ledsen för er skull.

Välkommen tillbaka Gulleblomman!

Kjell, bra att du inte lämnar oss, du har ofta fått mig på gott humör hela dagar med dina inlägg.

Fjosok, det samma gäller dig, och vem skulle försvara marängerna?

Tittar in och säger godmorgon inför vad som blir en hektisk, intensiv, fullpackad dag. För övrigt: Första dagen i andra veckan på Xtravaganza. Idag är det invägning "på riktigt" men jag tjuvvägde mig igår och hade då gått ner 4,1kg sedan förra tisdagen.

Kan ju avslöja att min kondition är avsevärt bättre än tidigare också (men dock snarare tack vare konsekvent träning tre gånger i veckan i en månads tid). Märks liksom i vardagen... På gymmet är det fortfarande jobbigt

Cantaton; STARKT JOBBAT TJEJEN! Jag är djupt imponderad. Hos dig verkar motivationen vara på topp Härligt!

Jösses Cantaton vad duktig du är! Vad härligt med så tydliga resultat!

Tack Sonja och Aleta för välkommen!

Lägga ner går inte-hur skulle det se ut.

Hej Blommis, välkommen tilllbaka! Inte så länge sedan jag skrev det sist, haha... FÖRST är du borta pga flytten, och SEN går du och blir avstängd nästan med en gång... Vi får ju ha välkomstparty för dig varje vecka! :-P

Villemoa, så hemskt! Ledsen för er skull.

Party kan man väl få ha så ofta man vill?
När man är tant så bestämmer man det själv. Ikväll tänker jag exempelvis korka upp den lilla champangeflaskan som vi köpte för att fira oss och vårt nya hus, men inte orkade dricka när vi var så trötta för två veckor sedan.

Apropå att sambon ju kom hem inatt så måste jag bara säga att sonens ansiktsuttryck imorse när det gick in vem som faktiskt låg på sin sida i sängen igen, det var fullständigt obetalbart.

Det kommer jag att spara på i hjärtat. Oj vad glad han blev!
Han trodde ju att pappa skulle dyka upp först framåt kvällen idag, så det var ett riktigt överraskningsögonblick.

Så nu är vi hela familjen äntligen, på vårt nya ställe. Gott!

Mera kaffe nån?

Välkommen "hem" Passionsblomman!

Villemoa: Jag vet verkligen hur det känns! Har varit med om det tre ggr (i rad), fast nu är det längesen och jag har fått två barn efter mina MF och MA. Men då trodde jag att jag skulle ge upp, ingen hittade ngt fel och jag var SÅ ledsen, men höll skenet uppe. Gör inte det misstaget... Om du känner för att gråta, stampa eller svära så gör det. Kram på dig!
Min inbox är också alltid öppen...