Jag undrar om man kan göra så här, vad tycker ni?
Kan jag gå in med min blivande make i kyrkan/till ceremonin? Tror nämligen att han vill det och jag tycker det vore fint. Vi vill inte ses innan vigseln utan möts första gången i vapenhuset eller rummet innan ceremonirummet. Har inte bestämt än om det blir kyrklig eller borgelig vigsel.
Kjell Präst skrev 2009-04-08 14:51:35 följande:
Är det någon som har tänkt på att ett kyrktorn är ganska likt en månraket? Visst borde det gå att ha en vigsel i kyrktornet och sedan, som en häftig sluteffekt, skicka ut alltihop i rymden?
Blir det inte för tungt med kyrkklockorna?
Kan man koppla bort dem på något sätt (för att spara bränsle tänkte jag).
Det gäller ju att spara så mycket som möjligt, vi har redan köpt presenter till gästerna för en mindre förmögenhet. Små minirymddräkter med vårt monogram och datum på. De är hemskt praktiska så vi tror att gästerna kommer att bli mycket glada och använda dem varje dag.
Det här passar med andra ord jättebra in i vårt tema!
Kjell Präst skrev 2009-04-13 11:11:20 följande:
Jo, men det ska ju byggas en ny klockstapel, på den plats där kyrkan stod, har ni inte hört det? den kommer att byggas helt till vår ära, och av frivilliga,nämligen alla de som vi tyvärr inte kunde bjuda för att de inte fick plats och vi inte hade råd med dem. Nu får de ändå sin chans att känna sig delaktiga och hedrade,tacka vare att min ena tärna kläckte den här fantastiska idén-det är skönt med tärnor man kan lita på.
På klockorna kommer graveras en iskription med våra namn och datum och det är naturligtvis samma typsnitt som ia lla trycksaker.
Klockorna kommer att ringa varje lördag klockan sex, och ersätta Helgmålsringningen, som ju ändå ingen längre vet varför man hade förr i tiden. Så, vi tar helt sonika över denringningen och ändrar den till en symbol för just vår kärlek , så alla i byn kan stanna upp och påminnas om det stora i att just vi gift oss. Det är faktist inte mer än rätt.
*skrattar så jag kiknar* 
!!!!!!!!!!!!!!!1
Ni är galna! Och underbara....
Gläder mig åt denna tråd som gång på gång får mig att skratta högt vid datorn.
Ja själv är jag så rörd när jag tänker på hur man i bygden kommer att minnas vår dag i eviga tider, att jag missar lite på tangenterna här i tårdimman...
*torkar tårarna och räcker Kjell Präst en nypressad näsduk, med knypplad spets och vårt monogram*
