Barnkarusellen snurrar vidare

Bs: Hårddrog det lite.. Men det var som Frejis förklarade som jag menade...

Ang "mängden" barn så skulle jag nog om jag hade tre av ena sorten kunnat tänka mig att "köra" en sista gång och hoppas på en av den andra sorten!
Men det är juh ett ganska stort steg bort i framtiden, så vem vet hur man resonerar då!

Bs: Men då skulle jag inte vilja lägga upp några bilder... Och då känns det som att man förlorar grejen med FB rätt rejält..

Nu har jag tagit tag i månadens räkningar! Och eftersom sonen fortfarande sover ska jag se om jag hinner få in lite disk i maskinen!

Vi har ju inte heller ens börjat försöka på nr 2 och vet ju inte om och när det kan bli en sådan. Just nu känns tanken på en nr 3 inte oäven men då längre fram.

Jag drömde dock att jag skulle på twins häromnatten så vem vet... Det var en chockartat dröm och jag beundrar Tinga med make ännu mer efter den.

Har inga sådana i släkten så drömmen var nog bara en del i göra-sig-redo-för-nya-försök processen.

Jag hade ju tant för första gången så det var ju ett steg i rätt rikting. Den var väldigt och kort och snäll så jag misstänker att det nog inte är så att den är regelbunden och sig själv med ÄL som förr ännu, utan vi väntar ett tag och ser hur det utvceklar sig innan skydden ramlar.

Oms: Halksockor: sofiapauline.blogg.se/2008/december/gor-egna-halksockor-1.html

BS & Liten: Jovisst finns det nog kompisar kvar i stan men fullt så lat vill jag inte vara ... Vi har köpt hem ingredienser till kanelbullar och har stämt möte i köket kl 14! Imorgon blir det storkok av köttfärssås (till middag och till frysen) och på fredag två- eller trerättersmiddag. Det är verkligen på tiden att han lär sig några rätter och framför allt handlaget i köket (hacka lök osv).

Snart trebarnsmamma ja ... Men eftersom sonen är så stor och självgående och hos mig bara varannan vecka så är det snarare tvåbarnschocken jag väntar mig.

Ska förövrigt dra med mig hela familjen till barnvagnsaffären på lördag för att beskåda och låta Livia provsitta dubbeldäckaren Phil & Teds. Det blir nog i alla fall den vettigaste lösningen för oss. Även om jag inte gillar att de sitter under varandra ... Vad hände med de där ttrevliga syskonvagnarna som fanns när jag var liten - där man satt mittemot varann istället. Mycket mer socialt.

A.M,

jag opererade ena benet för fem-sex år sedan, med vanlig teknik (strippning). Jag fick dem väldigt tidigt (typ 18-årsåldern) och båda mina föräldrar hade mycket bråck och opererades flera gånger. Jag hade inte ont av det men fick möjlighet att operera och tog chansen.

Det bråcket försvann, men många mindre har uppstått samt ett helg gäng sk ådernät. Något lite mer vid graviditeten, i övrigt mest av tiden. Jag har stödstrumpor jämt (undantaget sommartid).

Snygga ben har jag gett upp om, men att få det så bra som det kan bli hade varit en lyx.

AM - menar du de där jääääättelånga vagnarna som dagis hade, typ?

Glasögon
Jag är kanske en av dem få, men jag älskar att köpa nya och brukar inte ha så stora problem med att hitta nya. Fixar nya vart annat år, men är just nu på 2 1/2 år så jag måste se till att fixa en tid snarast för nu känner jag att det är dags.

Jag velar på en nr 3 (eg nr 4), men maken tycker att det räcker.
Jag vill också ha en tjej så det är därför jag velar. Och sen tyckte jag att mycket försvann och blev inte som jag ville med Maltes graviditet, så jag hade gärna haft en till och avslutat med att känna att nu är det den sista.
Men som sagt vem säger att man kan bli gravid igen och att allt kommer att gå bra?????

Start: Jag fick också mina väldigt tidigt och efter alla graviditeter har det blivit riktigt illa. Jag vill inte ens titta på mina egna ben längre ...

Vad tror du om injektioner i de små som du har fått "tillbaka"? En läkare jag var hos sprutade några få av mina för 4 år sedan och de försvann - men jag har många kvar.

En fråga jag funderar över är om man kan sövas när man ammar? Någon som vet. Det handlar om lättnarkos och lokalbedövning.

Jag vet inte, för jag har ju inga barn än, men jag har väldigt svårt att tänka mig att skaffa mer än två barn. Tycker just nu (som sagt, har ju inga än så jag kan ju inte veta hur jag kommer känna sen) att ett barn känns ganska lagom.
Om jag ska vara helt ärlig vet jag inte om jag och maken någonsin hade tagit beslutet att börja försöka få barn, så på så sätt var det tur att det bara "hände".
Jag är självklart glad för lilleman i magen, men måste säga att det tagit ett bra tag innan jag vant mig vid tanken på att vi ska ha barn. Den där totala glädjen har fortfarande inte riktigt infunnit sig. Usch, jag känner mig kass när jag känner så

Nåja, nog om det- sorry för tooootalt egoinlägg.