Är min pappa pervers?

Personligen skulle jag nog ha svårt för det men har en kompis vars pappa har gift sig med en ung tjej från någon annat land och det fungerar bra, lite konstigt för hans barn bara att de är jämngamla...

Om man är ihop med någon som är flera år yngre än sina barn... känns inte OK för mig. Lite incestuöst på något sätt. Dessutom, jag undrar vad TS tycker om att vara en "otacksam kärring". Om pappan tycker det om alla svenska kvinnor tycker han väl det om henne också.

En man som bara vill ha kvinnor som är mycket yngre än honom själv och som kommer från andra, fattigare länder, har troligtvis problem med både sin egen självkänsla och sin kvinnosyn. Terapi vore att rekommendera.

Om denna kvinna så småningom lämnar honom är det väl troligt att han letar upp någon ny ung "förmåga" från ett fattigt land någonstans.

Jag menar att det hade varit en annan sak om det var en man som var öppen för kvinnor av olika åldrar och från olika länder, även Sverige, och som helt enkelt råkade fastna för en tjej i Thailand. Så är ju inte falet. Han vill BARA ha tjejer som är mycket yngre än han själv och från fattigare länder. Någon som kommer att bli helt beroende av honom.

Hej ConfusedFairy!

Förstår om du inte är mindre förvirrad nu efter allas synpunkter... Jag har försökt att sätta mig in i din situation vilket inte är alltför svårt då min pappa spenderar några månader varje år i Thailand. Han har inte direkt hymlat med vad han gör där nere och enligt honom är det en "winwin-situation" för männen och thailändskorna. Männen får sällskap medan de är där och kvinnorna får en bättre livssituation, dvs de blir uppvaktade och bjudna på mat, kläder mm. Det kan ju låta väldigt tragiskt men samtidigt så är det ju ett val kvinnorna gör (även om de kanske inte har så mkt annat att välja på mer än att vara fattiga).

När det gäller din pappa så har ju han nu tagit steget att ta hem en kvinna och gifta sig med henne. Det som gör det hela svårare är ju hennes ålder... Men det händer faktiskt att yngre kvinnor faller för äldre män. Sen kanske det inte är äkta kärlek men det kan vara annat som gör att människor vill leva tillsammans. För henne kanske det är en trygghet som din pappa ger henne. Det är väl svårt för oss svenska tjejer att förstå, speciellt när det handlar om våra fäder, men vi är ju alla olika...

Jag kommer inte att säga upp kontakten med min pappa om han bestämmer sig för att ta hem en thailändska, även om jag självklart skulle föredra en som är äldre än mig själv! Hoppas du hittar en lösning som känns bra för dig!

För mig finns det inget försvar för att så cyniskt utnyttja fattigdomen i exempelvis Thailand för egen njutning! Att hävda att det är en winwin-situation är bara en naiv bortförklaring.

Däremot kan jag inte fördöma den som blir förälskad i någon oavsett vilka egenskaper det är man föredrar. Även om jag hellre skulle se att alla insåg hur mycket vi har att vinna på att sträva efter maximal jämlikhet. Därför ser jag inget fel per definition med att gifta sig med en yngre kvinna från ett fattigt land. Om där finns kärlek och respekt finns alla möjligheter till att uppnå stor lycka för båda två.

Jag hade aldrig kunnat bryta kontakten med min pappa, inte ens om något så jobbigt som det du går igenom nu skulle hända.

Däremot hade jag försökt lösa situationen på så sätt att jag håller kontakten med min pappa men förklarar för honom att jag inte gillar vad som pågår. Jag hade helt enkelt inte velat se dom tillsammans och hade kanske valt att umgås mindre med min pappa och bara vid tillfällen där man kan träffas ensama. En fika eller lucnh då och då...

Hoppas du kan lösa det på ett bra sätt med alla tips och råd du får. Lycka till.

Jag hade inte heller kunnat bryta kontakten med pappa. Pappa är ju alltid pappa. På samma sätt skulle han ALDRIG bryta med mig. Jag kan inte förstå de som t.ex. bryter med sina barn för att dessa valt (i föräldrarnas ögon) fel partner.

Jag har hört många liknande fall!

jadu.....Har varit i EXAKT samma sits som du med min pappa. Han är 53 och "blev kär" i en thailänds tjej på 22år (jag är 25 och min syster 23)
Jag förklarade att jag aldrig i hela mitt liv skulle befatta mig med varken honom eller henne. Ville inte ha något med det att göra alls.
Jag drog mig...utan att veta om det själv...längre och längre ifrån honom, vi mådde skit och allt var ett helvete. Det är ju trots allt våran pappa!
Efter 6 månader ungefär märkte han hur hon börjar kräva mer och mer av honom, även fast att hon fortfarande bodde i Thailand. Och det var pengar hit och pengar dit hon ville ha det ena än det andra, säger inte att alla tjejer från Thailand beter sig på det här viset MEN det är väldigt vanligt.
Det shela slutade med att han tog sitt förnuft till fånga och lämnade henne, han insåg att han kan aldrig ha något gemensamt med henne.
Jag förstår dig, jag tyckte oxå att det var äckligt och att han var äcklig som ens övervägde den tanken!
Och jag tror att din pappa kommer inse det oxå, inte nu men förr eller senare.
Det är svårt för pappor som är i den här situationen att sätta sig in i ett barns tankesätt. För även om vi är 20-30 eller 40 så kommer vi alltid vara barn och bry oss om våra föräldrar. Så är det.
Iaf min pappa hade fruktansvärt svårt att förstå mitt tankesätt och min syn på saken, jag försökte med allt! till och med "vad skulle du säga om jag kom hem med en man från thailand eller nåt annat land som var 50år"?
Prata med din pappa, kanske du till och med behöver bråka och skrika på honom och han på dig, Men han måste få veta vad du tycker och hur illa du tycker att det är.Du är trots allt hans barn och det kommer du alltid att vara!
Kram på dig!

Bästa förvirrade älva.
Jag känner att jag måste få kommentera ditt bekymmer.
Att det är ett bekymmer för dig beror delvis på att du är uppfostrad i ett extremt ålderssegregerat samhälle. Här är åldern mycket viktig, men inte på samma sätt som i exempelvis Asien. Där har man - på gott och ont, skall sägas - en helt annan respekt för äldre, antagligen för att de anses ha livserfarenhet som de kan dela med sig av.
I västvärlden har vi spolat den respekten. Här är det ungdom, skönhet och pengar som är de reella värdena, och är man gammal, fattig och ful så är man inget att ha. Se exempelvis på skådespelare, främst kvinnliga, som får svårare och svårare att få roller med åren...

Men åldern, och när det gäller ditt problem - åldersskillnaden, är stor mellan din far och hans blivande fru. Behöver det innebära problem? Ja, antagligen. Antagligen kommer omvärlden att titta snett på paret, prata bakom deras rygg och fördöma dem - eller honom mest, din far. Han kommer att bli beskylld för att vara pervers eller gubbsjuk, i bästa fall öppet - men troligen kommer han sällan att möta kritiken och föraktet öppet.

Älskar du din pappa? Du påstår att du gör det. Men varför låter du då inte honom få den lycka han eftersträvar? Varför ska du grumla hans bägare? Är han inte myndig och fullt kapabel att leva sitt eget liv? Kan du leva hans liv på ett bättre sätt för honom. Vill du att han lägger sig i dina kärleksaffärer? Vet han bättre än du vad som är bra för dig?
Det är ju faktiskt bara du som kan leva ditt liv, och detsamma gäller oss alla. Om han vill, om han frågar efter det, så ge honom dina goda råd. Men fördöm honom inte, låt honom söka sin lycka på egen hand. Tror du inte att han kommer att ha fullt upp med alla andras fördömanden, andras sneda blickar?
Är det kanske det du är rädd för? Vad andra ska tycka och tänka?
I så fall är han betydligt mognare och modigare än du, för han är beredd att satsa på sin lycka - även om han också förstår att priset är högt.
Jag tycker att du borde skämmas. Om du älskar din far så borde du vara den första att stötta honom. Inte för att du stödjer hans beslut, men för att du älskar honom som han är och vill honom allt det bästa.

Rannsaka dig själv, och ställ dig frågan: Hur stor roll spelar hennes ursprung, kontra hennes ålder. Hade du blivit lika upprörd om det var en svensk tjej? Eller en Brittisk? Om hon var fransyska eller italienska? Eller ryska? Kanske en afrikansk tjej?
Jag anar att om du är ärlig mot dig själv så har inte bara åldern betydelse, utan även nationaliteten. Du är, liksom de flesta andra, färgad av bilden av Thailand som ett sexturist-land. Om hon inte hade varit en fattig fabriksarbeterska, utan en välkänd artist eller TV-personlighet - hade du känt på samma sätt då? Om hon hade haft status i sitt hemland - hade det spelat någon roll? Eller pengar?

Sen har vi det här med åldern. När man är runt 20 - 25 år så tycker man att 50 är lastgammalt. Men när man väl är där själv känner man sig inte särskilt gammal (naturligtvis är det individuellt...). Åldern smyger sig på, omärkligt. Man känner att kroppen blir lite tyngre, man är varken lika smidig eller uthållig som när man var på topp, det börjar dyka upp lite gråa hårstrån här och var, men man känner sig ändå lika ung som dagen innan, och dagen innan det, och dagen dessförinnan...
Det är mest omgivningen som hela tiden fokuserar på ålder - inte man själv.
Jag talar av erfarenhet. Trots att jag nu närmar mig 50 själv, så måste jag säga att jag aldrig mått bättre. Jag känner mig yngre, starkare, smartare och mer attraktiv än någonsin i mitt liv, så varför skulle västvärldens ungdomsmyt vara sann?

Dessutom, om man nu tror på att vi är biologiska varelser som styrs av ursprungliga, nedärvda beteenden så är det svårt att bortförklara att många män attraheras av unga kvinnor. Rent biologiskt är det vad som behövs för att en ras ska överleva. Hannarna söker sig till de mest fertila honorna, liksom honorna attraheras av de män som ser ut att ha bäst möjlighet att befrukta dem och försvara deras avkomma. I allmänhet är det snabbhet och styrka som råder i djurvärlden, men gorillahonorna vet att en silver-rygg är guld...
Vi kan försöka gömma oss bakom allehanda argument om vad som är rätt och fel, moraliskt respektive omoraliskt - men att de flesta äldre män fortfarande vänder sig om efter en ung snygg tjej ligger på ett mycket djupare plan än vad som går att kontrollera med tankens kraft, eller utbildning, vett och etikett etc. Jag menar inte att man bara ska ge efter för sin "natur", jag bara poängterar att det knappast är något att uppröras över. Det ligger latent hos människan, liksom hos andra djur.

När det kommer till din fars blivande fru: Älskar hon honom, eller är hon bara ute efter hans pengar eller att få ett svenskt uppehållstillstånd.
Tja... Vem vet? (Utom hon själv, förstås...) Är det något att bekymra sig om?
Nej, jag tycker inte det. Din far är den som är bäst lämpad att ta hand om den frågan. Antagligen har han ställt sig den många gånger. Men om han bara är sann i sin kärlek så gör inte han något fel - även om det skulle visa sig att hon är en lycksökerska. Han bara följer sig kärlek (förutsatt att han inte blandar ihop det med lust) och det är inget fult i det, anser jag.

När jag förra året reste runt i Indien (och bland annat var med om ett bröllop), så fann jag en intressant artikel i tidningen India Today, Womans Issue. Det handlade om bröllop i Indien. Tidningen presenterade en undersökning där tre tusen kvinnor tillfrågats om vad de viktigaste faktorerna för äktenskapet var.
Kärlek kom på sjätte plats.
Överst låg mannens familj. Och ser man till den pragmatiska förklaringen så beror det på att kvinnan flyttar in hos mannens familj och skall troligen bo där i resen av sitt liv. Han familj är således betydligt viktigare än kärleken mellan paret. (Liksom karriär, yrke, pengar och annat som säkrar "avkommans" framtid...)
Det finns 1,2 miljarder indier i världen, men bara 9 miljoner svenskar: Vad är det som så självklart säger att vårt västerländska sätt att se på saker måste vara det enda riktiga.
En kvinna som gifter sig till en stabil och trygg framtid för sig och sina barn - även om hon inte älskar mannen, skall hon ses som en bedragerska? Eller skall hon hyllas som den perfekta modern, som ger upp sin egen lycka för att ge sin avkomma en trygg framtid?

Jag har inga svar själv, men jag låter andra leva sina liv på det sätt som de finner vara bäst för sin egen lycka. Jag anser att alla vuxna människor skall få göra det - utan att en trångsynt, njugg, moralistisk omvärld skall försöka grusa deras lycka.
Jag önskar din far och hans blivande fru all kärlek i världen, och jag hoppas att deras förhållande klarar allt skitprat och omvärldens fördömanden.

/ Johan B. Löfquist
Lifecoach
johan@amp.nu