Trött och less på att bråka med världen

Har läst hela tråden nu, JustMeAndMyLove, och jag beklagar verkligen.

Jag ber om ursäkt för alla människor där ute som inte vet var gränsen går, som inte förstår vad empati betyder och som utför sådana handlingar som mot dig och andra homosexuella.

Har fruktansvärt svårt att förstå vad sådana tänker när de utför så hemska handlingar, t.om. ta livet av någon. Är ej kristen, men jag sänder ändå tankar till dig och hoppas på ökad förståelse här i världen.

Du är uppenbarligen en otroligt stark människa.

JV har ju en "frälsningteologi" som innebär att man måste gå runt och försöka "vinna själar", vilket är något motsägelsefullt eftersom de samtidigt anser att det bara finns 144 000 utvalda som kommer till himlen. Men ur deras perspektiv gör de förstås något gott när de knackar dörr och agerar som de gör mot dig. Själv tycker jag att det är osmakligt. En gång, går väl an, men upprepade gånger när man fått klart för sig att de inte är välkomna, är respektlöst.

Mig veterligen mår barn till homosexuella snarare bättre än barn till heterosexuella eftersom homosexuella som skaffar barn dels som regel har tänkt igenom det betydligt mer, vägt för och nackdelar osv. än heterosexuella. Dels befinner sig homosexuella som skaffar barn ofta i ett övre socioekonomiskt skikt, vill jag minnas från mina studier. Det kan du kanske använda som argument om du får kritik för att ni vill skaffa barn.

Lycka till!

PS. Kanske bör påpekas att Jehovas vittnen inte är kristna.

Ang. golfkillens inlägg, jag håller med dig om att respekt föder respekt och man ska inte dra alla över en kam.
Om jag ska rannsaka mig själv så måste jag medge att jag har väldigt svårt för alla sorters religösa extremer (speciellt där individen förlorar sin självständighet). Det speciella med JV är att de upprepade gånger inkräktar mitt hem och "förbannar" mig p.g.a. mitt levnadssätt. DET är oerhört respektlöst och har således bidragit till min inställning.

Ha ha, ja barn är härliga!

Hoppas verkligen att det ordnar sig med din syster och hennes familj, men gör det inte det så är det inte så mycket att göra åt. Det är ju en inställning som hon själv måste komma ifrån och hon verkar ju inte redo att göra det än på ett tag. Tyvärr.

Stort lycka till på er stora dag!

Många fina inlägg :9 Jag håller med om allt jag läser!

Och en flik om det med barns klädsel vill jag lägga till!
Barn bör få klä sig hur de vill utanför "genusbestämelserna" men utan några påtryckningar från föräldrar.
Jag som homo och feminist tänker inte tvinga mina döttrar att gå i blått och mina söner att gå i rosa :) Även om jag själv skulle tycka det vore kul! De kommer få välja helt själva.

Jag kommer däremot vara extra uppmärksam på mina barn om de spelar utanför normen. Barn kan håll amycket innom sig själva när det gäller mobbing och linande och nått sånt får bara inte gå förbi mig.

Blir ledsen i ögat när jag läser trådstarten.
Har egentligen bara en sak att meddela dig.
Vill du ha barn, så skaffa det.
Barn är otroligt förstående mot varandra. Så det går nog bra för dina eventuell barn i framtiden.

Har bara snabbt skummat igen nagra inlagg, sa kanske upprepar mig...

Nar jag laste Psykolgi pa gymnasiet sa sa en larare att nar barn fods sa ar dom som ett blank papper. Helt utan personlighet. Vilken jag tyckte lat hel-fel och tokigt.

Men efter att ha funderat over det tror jag faktiskt det ar sa. Vi ar ju bara djur. Tycker jag iaf... Visst kan man redan i magen borja bygga en personlighet, om man t.ex lyssnar pa nan typ av musik eller sa. 9 manader med Clawfingers eller kyrkans gosskor gor ju onekligen intryck...

Sen har vissa paminnt mig om att "min dotter ar ju precis som mig", eller "dom ar systrar och som natt och dag".
Jaha, och..? Klart man blir som mamma, man kopierar ju. Och en syster ar ju aldre an den andra. INGEN manniska i varlden har ju levt ett 100% likadant liv som nan annan.

Sag bara att JustMeAndMyLove namnt nagot om hur paverkade barn blir.

Mitt barn kom hem en dag från skolan och förklarade för mig att två pojkar som lever tillsammans är fel och äckligt. Något h*n defenitivt INTE lärt sig från oss, utan hört sina kompisar säga.

Två veckor senare bodde ett par goda vänner hos oss, ett gay-par. När jag tog upp ämnet igen med min lilla arvinge och frågade om h*n fortfarande tyckte det var äckligt med två pojkar som levde tillsammans tittade h*n förvånat på mig och undrade om JAG inte var riktigt klok som sa så. Såg jag inte hur mycket NN och NN älskade varandra?? "Lika mycket som du och pappa! fattar du inte det Mamma!!"

Hehe, ja de lär sig lite konstiga saker på dagis ibland små barn :p Men bara man tar sig tid med ett barn kan man nog få dem att inse saker som att all kärlek är fin och vacker. Tänker på BlygBruds inlägg.

Min systerson blev väldigt funderas över att M var min flickvän.
Han kunde liksom inte få ihop det och tyckte därför det var fel. Det var ju inte normalt tyckte han!

Jag sa aldrig emot utan berättade bara att många är homosexuella och att jag och M älskade varrandra lika mycket som en pojke och en flicka kan.
Nästa gång jag kom sa han:
"Det gör inget att ni är kära i varandra, för du kan inte få tjejbaciller och det är ju bra"
Sen fortsatte han spela tv-spel.

Jag och syran lyckades hålla oss tills vi kom till köket och sen dog vi av asgarv. Älskar barn! De kan vara så hyperlogiska ibland, hehe