Trött och less på att bråka med världen
Det knackar på dörren och där står Jehovas och vill sprida sitt budskap.
"Jag är ledsen men jag är homosexuell och passar inte in i er lilla mall", fräser jag en aningen otrevligt och försöker stänga dörren.
Det är fjärde gången nu och de ger mig alltid samma broschyr där jag jämförs med pedofiler som hänsynslöst förgriper sig på små barn.
Jag kan acceptera att jag inte är välkommen överallt, jag bryr mig inte längre. Jag kan ta att jag får hålla mig ifrån att visa min kärlek öppet på krogen och på restauranger. Det är ingen fara - jag vet vem jag är och M vet att jag älskar henne. Alla andra behöver inte veta.
Men varför i hela friden har folk "Rätt" till att knacka på min dörr och kalla mig för pedofil?
Nu skriver jag bara av mig. Det har varit en dålig period att vara Gay just nu. Min syster kommer inte på vårt bröllop för hon tycker vi är äckliga. Min egen systerdotter växer upp och lär sig att hennes moster är något som kan liknas vid en pedofil. Jag är något farligt som hon inte ska se på eller prata med.
Hur kommer det gå när jag uppfyller min stora dröm om att skaffa barn? Kommer de hatas som jag? Ska jag strunta i det?
Trött trött trött
