Olycklig gift efter bara 3 veckor.

Ja ts jag HOPPAS ju på ett sätt att det inte är sant, men är det de så tycker jag inte du ska vara med honom!

Ja jag vet att det är lätt att säga..
Men ni har "bara" varit ett par i 2 år. Det är inte lång tid alls.. Slår han dig på er bröllopsnatt vågar jag inte ens tänka på vad han kan/kommer att göra senare!

Hade jag fått en smäll på bröllopsnatten och blivit kallad hora så hade han åkt ut genom fönstret! Jag hade inte accepterat det för en minut och hur kan du bara VILJA ha ett samliv med honom efter en sådan sak?? Ta ungarna och dra!!

Du skriver på ett ställe "Orkar ej med denna relation längre". Där säger du mycket, som jag ser det.
Bra att du sökt hjälp, kanske kan du få hjälp med att orka, få verktyg för att rädda det som räddas kan. Men varför ska endast en i ett förhållande orka? Och vill du rädda det du beskrivit här i tråden? Ser inte han något problem så blir det svårt att åtgärda

Jag hade inte accepterat något av det du berättat om. Det du berättar om bröllopsnatten skulle inte kunna ursäktas på något sätt "i min värld". Och om jag så bodde i hans hus osv. så skulle jag ta mig därifrån, vart som helst. Både för min egen skull, och för barnens skull. Och kanske även för hans skull.

Lycka till, jag hoppas verkligen att du/ni hittar en bra väg ut ur detta...

Har inte läst alla inlägg och kanske upprepar jag något någon annan redan skrivit.
Du har blivit slagen av din man och verbalt blivit kränkt, och du försöker att förstå vad som hänt. Du skrev att han hade druckit och att han aldrig gjort så förut.
Jag blir orolig för din och dina barns säkerhet när jag läser vad du skrivit.
Det du kan göra nu är att ta dig i säkerhet med dina barn långt ifrån honom. Det är inte tryggt att vara kvar! Det brukar inte sluta när det väl har börjat med psykiskt och fysiskt våld.
Jag hoppas att du tar det till dig, att det här är allvar. Det här är inte något problem som du kan försöka lösa.
Han har gått rejält över gränsen! Ta din oro på allvar.
Jag är hemskt ledsen för din skull att du har fått se den här mörka sidan av honom, det måste ha kommit som en chock för dig!
Men försök inte att dra ut på förloppet utan börja redan nu att planera när du ska packa ihop och ta dig därifrån.
Stora kramar till dig och skriv gärna igen om du behöver prata!

Glömde att skriva att du kan ringa anonymt till kvinnofridslinjen eller kvinnojouren helt anonymt för att ventilera om vad som hänt!

jag kan inte ens en gång tänka mig in i din situation.
men som dfk säger så tycker jag du ska kontakta kvinnojuoren om det för att ingen människa förtjänar att bli behandlad på de viset.

Men du bör absolut inte bli lika känslokall och elak tillbaka som jag sett att någon skrivit, du ska ju inte sjunka till samma nivå som honom, håll huvudet högt och var bättre.

jag kan tyvärr inte förtillfället ge dig nå bättre tips.. du måste nog fundera igenom de här en och två gånger för i slutänden är beslutet ditt.

Jag hört samma sak tidigare: killar som är helt "normala" och hyggliga som blir som förbytta när man gifter sig. De blir possessiva och är rädda att frun plötsligt ska lämna dem eller vara otrogna.

Inget ursäktar att man slår sin fru på bröllopsnatten och kallar henne hora!

Kanske har förhållandet varit på väg utför en tid utan att du märkt det eftersom du varit upptagen med bröllopsplaner? Ni har varit ihop i 2 år, dvs ni hade bara varit ihop i 1 år innan du började planera bröllopet. Detta gjorde du också helt själv. Kände han kanske att allt gick för fort?

Men som sagt, inget ursäktar vad han gjort och jag tror faktiskt att det ska mycket till för att ert förhållande ska funka. Att en sådan sak händer redan på bröllopsnatten bådar inte gott alls!!!

Jag har hört någongång, någonstans, ayy en man som slagit en gång med all sanolikhet gör det igen. Hur berusad/full man än är så slår man inte sin fru, då är man inte normal. Han behöver hjälp, och iom det behöver ju du det oxå. Kontakta en kvinnojour. Du ska inte vara gift med honom, du förtjänar något bättre. Är så ledsen för din skull, ingen ska behöva gå igenom det du genomlider...

Lycka till, tänk på ditt och dina barns bästa!!