Lös biljett till barnkarusellen!

Men jag har inte känt det... eller.. alltså.. jag har inte haft några symptom alls.. mer än lite molvärk som aldrig brutit ut till mensvärk. Och sen är jag så knäpp - eftersom jag, till skillnad från flera av er - inte gått på nån nit... Det här var ju liksom det andra seriösa försöket (det första var mfet i somras).

Just nu känner jag mig precis som vanligt.. sen hör det kanske till saken att jag har en rätt skum mage redan från början. Den krånglar rätt ofta, vilket gör att det är svårt att gissa vad gaser och annat beror på.

Däremot har jag på nåt sätt känt inombords att jopp, nu har det "tagit". Så jag har liksom haft nedräkning med alkoholen tills igår kväll.... plus att jag klurat på en listig plan för hur min frånvaro på jobbet ska lösa sig.. jag VEEEEEET att det är sanslöst men alla grubblar väl över något.. och just jag löser all tidsplanering så här lagom evighetslänge i förväg...

Lappis, nej, vilket skit med utomkvedes! Och vilket skit att behöva blöda på ytterligare obestämbar framtid. (Undrar vad sjutton det är som blöder om slemhinnan är tunn och fin?!) Men vilket tur i oturen att det iallafall inte växer eftersom det kan vara farligt då. Hoppas på ett riktigt bra blodprovssvar på måndag eller tisdag!

Grattis Vickan! Skönt att du låter redo den här gången!

Telis - han visade mig att det fanns vätska bakom äggstockarna. Den ska inte finnas där utan måste ut så det är det som kommer/blöder.

Nu har maken serverat frukost!

Lappis, ah, jag förstår, jag tänkte inte på att den vätskan kunde vara blod. Det var ju lite korkat av mig.

Lapinette - bra att de i alla fall kollade ordentligt denna gång, hoppas du slutar blöda snart samt att kroppen då är extra beredd att bli gravid.
Smaklig frukost!

Ja men nu har Vickan rapporterat, grattis!!! Vad roligt att det verkar vara lätt för dig att bli gravid och den här gången kommer självklart lilla pyret att stanna kvar där inne till lämplig tidpunkt i september!

Vi är tillbaka från lek & plask och idag var Iris jätteduktig och tyckte att det var roligt tack och lov.

Vet någon om det finns blöjbadbyxor i större storlekar än 20 kg??? Iris är för små och vad gör vi nu...

Tack för alla grattis... ni som är erfarna.. när ska man skriva in sig hos bm?!

hej hej!

Lapinette
Nej, fy vad tråkigt med utomkveds! Är inte det lägre risk för det vid ivf? Hade du vätska i dogla folassi (eller vad fan det heter, såg i min journal att de kollade efter det på mitt första besök hos KK). Hoppas att du slutar blöda snart och att ni kan ställa er på banan igen!

Vickan - grattis!!!
Fattar inte heller hur du bara kan veta så där. Måste kännas fantastiskt!

Jag har ju varit övertygad 100 gånger men inte fan hjälper det. Däremot blir jag mer och m,er övertygad om att det här aldrig kommer funka. Trots att jag återigen är på övertid vet jag att så fort jag testar så kommer mensen. Dag 14 idag efter tempstegring så egentligen är den ju inte sen än. Den dyker nog upp imorgon.

Eftersom jag inte kollat in er på flera dagar så har jag ingen koll på vad jag mer ska kommentera. Telis har dock uppdaterat mig om de största grejerna.

maken sa också precis att han mer och mer är inställd på att vi kommer fortsätta leva som dinkisar. Det skulle bli en jätteomställning om vi skulle få barn och vi vet inte hur vi skulle varken orka eller fatta hur vi skulle göra. Ingen av os sär någon karriärmänniska heller så det lockar ändå att bara vara som vanligt och njuta av livet istället för att deppa ihop så här hela jävla tiden. Resa, prova nya saker oc ha mingvaser )ni vet, de där som vi har massvis av...) i bebishöjd utan oro för att någon miniatyrP ska välta dem.

Nenne - hejsansvejsan på dig! Skoj att se dig här!

Jag har ju inte upplevt den där tröstlösheten men jag tror inte att jag själv hade gett upp hoppet innan alla medicinska stödvarianter var avklarade. Samtidigt har ju den här trådens deltagare lärt oss andra rätt mycket om hur tungt ivfande och annat stödkrångel är...

Vi människor är ju riktigt skumt konstruerade.. vissa (som jag) känner bara på sig vad kroppen hittar på (men jag kan INTE säga att jag kände på mig mfet i förväg, däremot visste jag i princip genast att det var kört och ingen nidblödning av nåt slag).Men kanske kan naturen sättas lite ur spel och få lite hjälp - fast det kanske känns så tröstlöst att den typen av hopp inte "ger" något.

Själv har jag ju ältat den här barnfrågan med er sedan hösten 2006. Sega Vickan har äntligen så här i januari 2009 insett att barn kanske vore mysigt. Skulle fortfarande inte påstå att den biologiska klockan tickar speciellt starkt, men längtan efter barn är klart mer närvarande. Troligen har jag kommit till detta eftersom jag lyckats uppnå en del jobbmässiga (och privata) framgångar. Bantning, körkort, jobbyte och husköp har nog faktiskt sammantaget gjort att jag landat i insikten i att jag faktiskt prickat av den där listan över saker jag ville ha gjort innan barn. Och bantningen känns extra bra nu när kroppen kommer att påverkas.