Ännu en tur med barnkarusellen

Ärligt, vill du vara i min, Lappis, Frejis, Gosnosen och Telis situation frivilligt?!??! Jag lovar, man vänjer sig inte eller blir mer motiverad - man blir bara knäckt. Men du kanske menar att du hade velat _vänta med att försöka_ i 10 år till...? Hur aom helst, häftigt att få berätta för era föräldrar! När ska ni berätta för dina? Och hur?

Hur har ni andra gjort? Eller för era män, för all del? Bara sagt det eller gjort en grej av det? Jag har ju haft lång tid på mig att klura på det men får aldrig en anledning att göra det...

Telis
attans jävla skitcysta! hoppas att den inte ställer sig ivägen för något nu! Är inte så insatt på hur den påverkar men det verkar ju gå att lösa på något vis i samband med ivf'en?

Lappis
Portugal lät ju helt fantastistk! Nu blev jag sugen på Lissabon (mm) och det där hotellet med terass och utsikt. Jag gillar utsikt!!!

BS
Kul att Iris börjat på dagis, måste vara en galen omställning för henne men de vänjer sig ju snabbt!

Har för övrigt provat mina föräldrars sexråd men inte fan fungerar det.

sorry, är lite ledsen i ögat och retlig som fan (och det är INGET symptom) så jag blir provocerad av allt som har med detta att göra - såsom gravitationen, bröstpanel och MENSA.

Vickan, det är alltså inget personligt!

Nenne
Attans att det inte har gått med dina föräldrars tips heller....
Vad är det för liv vi lever????

Så här har jag berättat:
Grav 1: Jag var på MVC på en torsdag för att få grav bekräftad (på den tiden fick man det). Ville laga middag på kvällen till maken men han skulle ha en hockeymatch så det gick inte. Blev middag på fredagskvällen istället. Maken lagade middag och jag gjorde allt för att inte spy (kunde inte äta kött när jag väntade Max och inte heller känna lukten av det). Men ville inte säga något till maken än så jag höll mig i ett annat rum. Efter middagen gav jag maket ett paket och i paketet fanns boken "Du ska bli pappa". Tog ett tag innan maken fattade något.
Sen blev han eld och lågor och hoppade på mig.

Grav 2: Var det maken som åkte och köpte ett gravtest en fredag eftermiddag efter att jag sagt vid något tillfälle att mensen var sen. Sen stod han utanför toalettdörren och väntade tills jag var klar.
När resultatet kom blev han jätteglad, många pussar och kramar men sen var han tvungen att åka (hockey igen..... )
Inte alls så romantiskt som första gången alltså....

Grav 3: Sa jag ingenting, köpte hem gravtest, testade en morgon och sen la jag in testet på makens bord vid sängen, sa godmorgon, puss och kram nu måste jag till jobbet, men titta vad jag har lagt hos dig.
Klockan var 06.00 och maken var helt väck, men sen studsade han upp och sen fick jag flera sms under dagen.

Så kan det gå till alltså.......

Nenne
Då kanske du inte ska läsa vad jag skrivit...... Förlåt!!!!

Hej sweetie! Får erkänna att jag varit dålig på att läsa din (och pages och AMs) blogg på sistone, men nu när det är vardag igen får jag nog mer tid.

cicci - Har bokat in hela eftermiddagen så vi kan stöta och blöta allt skit som hänt om du vill.

nenne - Jag kröp ner i sängen nära sambon och låg tyst en liten stund tills han frågade vad det blev (han visste att jag skulle testa). Jag sa plus och han fattade först inte vad det betydde. Sen blev han jätteglad och vi kramades och sen - somnade han om!! Tur att jag inte hade förberett något speciellt.
Är förresten jätteglad att du skriver av dig i tråden när du är arg eller ledsen isf för att försvinna (även om jag såklart förstår om man gör så också)!!!

BS - Min gyn (JÅ - välkänd i tråden ) sa samma sak som de säger i artikeln, dvs att det är så liten chans att lyckas med insemination och läkemedel att man lika gärna kan skippa det (om det nu inte ligger medicinska orsaker bakom infertiliteten, såsom utebliven äl). Sweets skrutta är ju ett levande bevis på motsatsen, men generellt tror jag faktiskt att det ligger något i det. Däremot tycker jag inte att det är skäl att vänta flera år med ivf!!!

OM jag en dag mot all förmodan skulle bli gravid så skulle det inte gå att vänta med infon till maken. Han vet exakt när det är dags att testa etc. Jag kan omöjligt hålla tyst! Men en gång för drygt ett år sedan då tanten var 5 dagar sen hade jag planerat med ett kort och köpt test (för första gången) och att jag sedan skulle testa och ge honom kortet när vi var i Paris men skittanten kom precis när vi skulle åka.

Är fortfarande hemma hos sväronen. När jag var på dass för en stund sedan kom en massa blod. Fick gå upp och hämta en binda som jag påpassligt hade i handväskan. Dassbesök nr 2 = mer blod.
Har ont i magen a la mensvärk modell otrevlig och är mest av allt frustrerad över att jag inte är hemma. Makens kusin med familj kommer troligen i em och dem har jag aldrig träffat. Vill bara förstå vad som händer och vara IFRED med maken.

*förtvivlad Vickan fattar inte vad som händer*

Nu vet jag ju varken ut eller in efter blodet som kommit men om vi utgår från att jag fortfarande är gravid:

Första frågan: Nej, jag vill inte vara i plussjagargänget i åratal. Givetvis inte.

Och jag vet FORTFARANDE inte säkert att jag verkligen VILL ha barn. Nån gång är även tvärsäkra Vickan en velpotta. Typ nu.

Vi berättade för hans föräldrar igår, vi bara sa det. Mina kommer få veta det imorgon. Men just nu vet jag inte vad jag ska säga...

Sista frågan: Maken visste att mensen var sen. Jag testade ju negativt först en gång och sen bestämde vi en ny testdag. Han var helt med och såg testet direkt när jag kom ut från dass. Inga hemlisar/överraskningar/romantiska projekt.

Mrs B skrev 2008-08-14 10:00:32 följande:

mäh, det var ju jag som frågade.

Vickan
ojojojoj, hoppas att det inte är något knas!!! *orolig*