Hej alla barnkarusellsåkare!
Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!
jag läser en massa trådar på FL om stackare som upptäcker att deras män letar på knullkontakt.nu eller vad fan det heter, de som blir lämnade 4 v före BF, de som är ensamma eller såna som får göra en fjärde abort (trots p-piller)för att mannen inte vill använda kondom och vägrar bli pappa. Det är på något sätt skönt att läsa att det finns de som har det värre.
Jag har ju sån sagolik tur som har en sån fantastisk man att förhopnigsvis få barn med en dag, som inte behandlar mig som hundlort under flipflopen. För DET är en sak som är säker: Jag vill ha barn med HONOM, just honom. Pratade med en kompis igår som hade en avlägsen kompis som hade gjort slut med sin fru för de kunde inte få barn (flera missfall, hur sjukt otroligt äckligt idiotiskt som helst, hur funkar man då?). Så viktig är inte själva barnet - kan jag inte få ett med honom så vill jag inte ha ett med någon annan.
Det är också därför den här situationen gör mig så ledsen. jag längtar så efter att få se hans reaktion över att jag är gravid med HANS barn, vid UL, födseln och få se den perfekta mixen av oss båda. Helst mest av honom. För jag vet att han skulle gråta av glädje, dansa krigsdans och vråla höga C och bara tanken gör mig pirrig i magen. Men tänk om det aldrig blir så pga att vi aldrig blir gravida.... Usch, bort, bort, bort hemska tanke! Men tanken ligger där och gnager någonstans och ploppar högst upp hela tiden när jag tänker vad lyckliga alla andra är som får berätta för sina män att just de har lyckan att få bli föräldrar tillsammans.
oj, vad tokigt jag skrev där i mitten, men ni fattar säkert vad jag menar...
Vickan: låter läskigt, även om det inte behöver vara någon fara (och är det säkert inte heller)! Skönt att sjukvårdrådgivningen lyckades lugna dig! Hoppas ni kunde komma ifrån något så när så du får komma hem och ta det lite lugnt...
---
Jag "berättade" för maken genom att springa in i sovrummet och tända taklampan (sådär runt 6-7 tiden på morgonen kanske..)och med lite lagom panik i rösten fråga "hur många sträck ser du?".. Jätteromantiskt och genomtänkt va? 
Jaja, sen var vi iaf tvungna att ta två tester till innan vi verkligen trodde att det var sant.. 
---
Här är allt bra och lugnt! Fast det blåser som bara den.. Tråkigt..
Har en kompis som håller på och försöker bli gravida, men har inte lyckats ännu, och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, alltså, om jag inte frågar hur det går så är jag rädd att hon tror att jag inte bryr mig, men samtidigt hade jag själv inte tyckt att det var så kul att behöva tala om varje gång att det tog inte nu heller.. Någon som har några tips?
Nenne: *stora kramar!* Det måste juh bli er tur! Vilka skulle bli en bättre familj för en bebis än ni? Som verkar ha ett så starkt och bra förhållande!
msw
apropå din kompis. Fråga hellre hur hon mår än hur det går. Men säg också att hon gärna får prata om det om och när hon vill, men att du medvetet kommer att undvika ämnet för att du vet att det kan kännas jobbigt. Sen om hon inte tycker att det är jobbigt så får ju hon såklart säga det då. Men du kommer ju få veta när hon väl är gravid till slut ändå. 
MSW
Åååh tusen tack! *kramar tillbaka*
nenne - jag ser det lite som dig, det är med min man jag vill ha barn och ingen annan. Hade jag velat ha barn i första hand så kunde jag ha skaffat det tidigare i livet men för mig har det varit viktigare att finna den man som jag förhoppningsvis ska leva mitt liv med. Han är prio ett och jag vet och han säger det lite då och då att han tycker likadant. Vi har det så oförskämt bra tillsammans att vi faktiskt är nöjda med det, även om det bara blir vi två i framtiden.
jaaaa visst är det ändå rätt härligt och privilegiat, Lappis! Fast jag hittade ju honom redan för 12 år sen så jag kan inte skylla på att jag väntade på honom... Dock så har vi haft för roligt med varandra för att sätta någon deg på jäsning tidigare. Men jag sörjer inte för det, jag tycker ändå vi gjort rätt som väntat men det hade ju varit gött att få veta att det kommer att ske. Ibland har jag t o m varit lite rädd att förstöra det vi har genom att bli fler, men tror att vi har en tillräckligt stabil grund att stå på när det blåser en storm över Jorm. och ungarna får för fan finna sig i att mamma och pappa vill ligga sked i soffan hela söndagen, ut och bygg en koja i grannens ek för sjutton!
Jag vet precis hur du tänker Nenne - jag ville också se hur en mix av mig och maken skulle se ut. (Det blev verkligen en mix också utseendemässigt - Moa har ärvt mina ögon och näsa och min mans mun och haka så vi har fått halva ansiktet var ) Det är ju ändå det viktigaste; att man har en man att försöka skaffa barn med. Ang din bekants bekant som lämnade sin fru för pga MF så kan jag bara säga att han kan aldrig ha älskat henne på riktigt. Gör man det så resonerar man ju som du; att det är ju den andra parten som man vill ha barn med oavsett. Det som är glädjande är att ert förhållande inte verkar ha tagit stryk av "försökandet"; ni verkar ha det så otroligt bra trots allt.
Det där med att förstöra det fina man har - sådana tankar hade jag också. Livrädd för just det här gnetandet och gnällandet som en del par sysslar med; att sömnbrist och stress får förhållandet att kajka ur. Och det visade sig ju att vi som aldrig grälar i princip gjorde just det i början av vår semester tills vi redde ut det som låg och grodde. Men jag kan ändå inte säga att Moa har förstört ngt utan hon är ju en självklar del som bara måste finnas där nu för att familjen ska kännas komplett.
Ha, ha ... enkelt om man har en ek utanför dörren värre för oss som bor inne stan . Jag är också orolig ibland hur det kommer att bli den dagen när man har ett barn som tar all ens energi men hej! den dagen vet vi ju inte ens om den kommer så varför oroa sig i onödan?
