Gifter mig om 6 veckor och mensen är sen...

Vi vet varken ut eller in om jag ska vara ärlig. Vi är jätteglada att allt funkar! Vi kunde bli med barn! Men mer än så är det inte. Vi är verkligen inte alls glada åt det här. Det känns bara som en stor klump i magen just nu. Självklart vill vi ha barn - men inte just nu. Vi tycker båda jättemycket om barn och min kille kommer verkligen bli en superbra pappa. Men han vill ju inte än...
Vad livet är tufft ibland...

Har ni använt preventinmedel. Egentligen är det irrelevant, men jag undrar ändå...

Självklart är det bara ni som kan bestämma men mitt svar på din sista fråga är Ja! Jag tror att ni kommer ångra er väldigt, väldigt mycket om ni väljer att göra abort.

Jag tror att det är något som för alltid kommer att spöka i dit sinne om du väljer att genomföra aborten. Jag tror att det kommer att vara oerhört påfrestande för er relation för en väldigt lång tid framöver. Kommer du att klara av att glädjas när dina vänner blir gravida om du väljer att ta bort detta barn?...

Ush vad hård jag låter men du frågade vad vi tror...

Anledningen till att jag tror som jag gör är att jag dels talar av erfarenhet, dels för att du faktiskt startade en tråd om "dilemmat" och dels för att jag tror att om detta hade varit 6veckor efter bröllopet istället för innan så hade ni säkert funderat annorlunda?

Men som jag inledde med, beslutet är helt och hållet erat!

Jag tycker faktiskt inte att du ska göra abort. Det där med liten lägenhet osv går att lösa, jag bodde i en 2a med mamma och styvpappa tills jag var 13..då var min lillebror på väg och DET kändes lite att ta i ;)

Men jag förstår samtidigt att du inte vill gifta dig gravid..
Jag har precis fått reda på att jag är med barn och förstår nu varför jag varit så trött och deppig den senaste månaden.
Har sovit nästan varenda lediga stund och inte haft nån lust eller ork att träffa vänner. Har iaf bara mått illa en morgon.
Men nu efter att jag vet så känns det bättre faktiskt.
Fast det är ju väldigt olika!
Så chansen finns ju att du är pigg och glad med en liten bröllopspresent i magen =)

Mitt slutgiltiga svar blir nog faktiskt att boka om brölloppet om det är möjligt. Har ingen aning hur stort bröllopet är och så..men det kanske är värt det trots allt.

Håller med föregående talare om att det måste vara ni själva som bestämmer er...

och de bästa rådet jag vill ge er: Tänk på barnet! Kan ni erbjuda ett bra liv för den nye?

En liten lägenhet är inte största problemet; om ni är redo att bli föräldrar så har ni nio månader på er att lösa det praktiska :)

Har funderat lite till och vill trycka lite extra för att behålla barnet..
Det känns som ett väldigt dyrt pris att betala för ett bekymmersfritt bröllop tycker jag. och förresten, vem säger att det blir bekymmersfritt, du kanske inser att du valde helt fel! Ni vill ju ändå ha barn innom en snar framtid, så om det inte finns andra orsaker så tycker jag att ni ska glädjas åt barnet och försöka se det som något positivt, för det är ju vad det är!
När brölloppet är över så står du plötsligt där utan någonting alls..försök tänk dig in i den situationen.

Att tilläggas bör att jag själv ska göra en abort innom en snar framtid..så självklart tycker jag att du ska göra det om du känner dig säker på att det är vad du vill!!
fast jag är rädd att i ditt fall är det bröllopsnerverna som spökar..

jag har gjoet abort två gånger. Ena gången var jag bara 14 år och kondomen sprack. Man är inte redo som fjorton åring. Man är ett barn själv då. Det har jag väl inte ångrat nått vidare utan med tanke på min possition så var det inte mer än rätt. Sen gjorde jag en till när jag var 17. Men det ångrar jag. Tänk så dum man kan vara. Vem vet, kanske tar jag bort min enda och sista chans att få barn. Vid den åldern hade jag klarat det. vill dock tillägga att p-pillerna inte funkade.

Jag tror att ni kommer ångra er, men tänk på allt ni kan förstöra eller gå miste om.
den enda chansen att lyckas och så vidare. För varje abort orsakar en försvåring för kommande graviditet. dessutom kan man inte fråga barnet "vad vill du" Men tänk noga efter. Ä ni redo för att bli föräldrar, de tror jag med tanke på att ni är redo för allt anat.. hus, bröllop och vidare. som föregående talare skrev "En liten lägenhet är inte största problemet; om ni är redo att bli föräldrar så har ni nio månader på er att lösa det praktiska :) " jag tycker att ni ska köra på det.. Jag skulle göra vad som helst för att vara i din possition nu.

Men jag tror ni ångrar det...

Man kan ju tänka på jordens dragningskrafter .. haha.. Blir man med bar är de helt enkelt tänkt att det ska vara så .. ;P haha .. nä nu ville jag bara vara lite rolig, totalt misslyckat försök dock.. ! ;P

Låt det sjunka in. Känn efter ett tag. Så småningom kommer det bli tydligare vad som innerst inne är rätt för er. Kram!

Har inte sovit många timmar inatt. Har vritt och vänt på mig i sängen. Gick upp med känslan att jag ska ta bort det, men nu vet jag inte längre.
I början kändes allt så kul vad gällde bröllopet. Sen ballade min killes familj ut vilket slutatde med att han sa upp bekantskapen med sin far. Sen försökte man få tillbaka energin för bröllopsplanering och så kom det här som en smäll på käften... Flytta fram bröllopet? Det går bara inte. 80 gäster och massor är ju bokat och fixat. Jag antar att jag kanske inte tänker klart nu, det är bara för mkt!
Ska ringa till gyn idag och prata med dem. Det kan inte vara rätt att föda ett barn när det känns så här. Vi vill vara själva ett tag till och mogna fram till känslan att man verkligen vill ha ett barn och att man är redo att offra sitt eget liv och sin egen fritid för det. Jag har många med småbarn runt mig och jag vet ju vad det innebär. Visst skulle vi kunna klara det men jag vill inte känna att jag hellre skulle träffa mina kompisar än att umgås med mitt barn.