Varför måste alla bry sig!!?

Jag kan förstå ditt dilemma, men är inte i samma sits. Jag har tre barn, men inget tillsammans med min blivande man och vi får ofta höra frågan om vi inte ska skaffa några barn ihop(han har inga biologiska)Vi har tre barn svarar min underbara sambo då=) Vi behöver inte skaffa barn för att bekräfta vårt förhållande...Alla vill inte ha barn, en del skaffar barn när de är 18 en del när de är 40...Precis som allt annat är det ett beslut man tar själv. När/hur/om man tar det beslutet är upp till en själv! Bry dig inte om dem som frågar. Du kan ju ställa en motfråga för att slippa svara;)
Lycka till!
Kram

Är i exakt samma situation, känns verkligen som om man måste förklara och ursäkta sig för de val man göra. Har funderat på att svar de frågande något i stil med att vi har försök, men det har bara blivit 5 missfall...det borde täppa till truten på dem ett tag iaf!

Jag kunde ha skrivit detta inlägget!
Jag är i EXAKT samma situation! Precis som du blir jag bara argare och argare och jag vill inte bli det men till slut känner man sig bara provocerad av alla dessa förbannade frågor! Det är så jäkla jobbigt att åka på släktträffar osv och VETA att jag måste hålla mig i skinnet, jag måste hålla mig lugn och sansad för jag VET att någon kommer att fråga den frågan som jag bara inte kan förstå att fok har med att göra.

Jag kommer från en familj som har lärt mig att det är totalt ohyfsat att ställa sådana frågor till andra av just den anledningen att det är personligt. Precis som du säger har man inte lust att dra argument i ICA kön för grannen.
Varför bryr sig alla?! Vad har folk med saken att göra NÄR och
OM vi bestämmer oss för att skaffa barn? Jag blir så jäkla trött och arg.

Jag överreagerar inte heller tyvärr. Förmodligen hade jag inte brytt mig om det inte var för det faktum att det alltid är någon som frågar HELA TIDEN! Och omd e inte frågar rätt ut så är det vinkar om att skaffa kombi osv. När vi sa att vi skulle gifta oss vad det första vår morfar sa: Jaså du är med barn. Det andra släkten sa unga som gamla, var: då är det barn på gång snart då. Hur kul är det att höra det. Nästa kommentar var att ågon uttryckte att det var idiotiskt att lägga så mycket pengar som vi ska lägga på bröllopet (60 000) på en fest när man istället kan spara till en familj. Vda har folk med saken att gör a vad vi vill lägga pengarna på?!

Vi är unga (25år båda)min kille jobbar sig upp för att få sig ett bra, välbetalt jobb han trivs med och jag pluggar för att få en socionomexamen. Inte en enda gång ställer familjen (det är hans familj för övrigt, inte min) en spontan fråga om hur min utbildning går, om jag trivs, vad jag vill göra med mitt liv - det är bara frågor om när vi ska skaffa barn och det gör mig så arg!

Vill bara skriva också att vi faktiskt gärna vill ha barn men tänkt vänta till min utbildning är klar och vi båda har fast arbete. Varför anser vissa att det är provocerande? Varför räknas man bara om man har barn? Men nu blir jag så trött på alla frågor att jag bara säbger dumma skaer som jag inte heller menar som att jag inte tänkt ha barn alls, eller att jag inte förstår vitsen med att ha barn osv. Känns inte bra men jag blir så trött och det får dem tysta i alla fall

Har för övrigt pratat med hans familj om hur vi upplever saken att de jämt "tjatar" men de går på ändå - helt hopplöst.

Det blev ett långt inlägg detta, behövde nog skriva av mig
Tack Beccis för att du hjälpte mig med det. Heter du möjligtvis rebecca? För det gör jag med så därför kanske vi är dömda till detta gemensamma öde hi hi skojade bara!

Ja jag får också frågan om varför jag inte har barn. Jag är 26! Tänk om jag inte ens velat ha barn, eller ens kunnat få?

Jag sa ifrån på mitt jobb en gång, och då alla tankfullt att "jaa, det måste vi tänka på. Men du VILL väl ha barn?!" hallå eller...

Min brors flickvän stirrar ihjäl sig på min mage med jämna mellanrum. (Emellan dessa så ställer hon till scener för att hennes son inte får komma på bröllopet) då säger jag att nej där är ingen på g i min mage. "nähä, det såg så ut´" svarar hon då.

Skulle jag säga till henne "Hörrudu Tessan är du dum i huvudet? du ser rätt dum ut nämligen"? Jaså nej inte, så konstigt då.

Det är bara så svårt att svara på ett fint sätt när man blir så vansinnigt irriterad! Vissa människor är ju som småbarn:
Varför? Men varför? Jaha, men så här då..?

Skulle jag säga till henne "Hörrudu Tessan är du dum i huvudet? du ser rätt dum ut nämligen"? Jaså nej inte, så konstigt då.

Hahahah.....gapskattade rakt ut när jag läste det!