Delad eller separat ekonomi

Oj vilken jobbig sits ni sitter i, förstår att det blev en chock för dig att upptäcka det nu.. (tänk vad mkt man tar för givet egentligen, att man tycker lika!)

Har skummat tråden lite och det är ju som många sagt, ni måste sätta er ner o diskutera och hitta en lösning som funkar för er. Min första känsla är dock att din blivande är lite egoistisk, han ska på nåt sätt både äta kakan och ha den kvar. Jag anser att om man går in i ett förhållande hjälps man åt och får då kanske göra lite uppoffringar.

För vår del funkar det så att vi har gemensamma konton, dit alla inkomster går in och alla räkningar betalas, sen köper vi det vi behöver/vill ha, och pratar ofta med varandra om vad vi tänker köpa. Jag vet att några var inne på att det känns konstigt att köpa en dyr present till den andra för gemensamma pengar, för mig är det ingen skillnad, det är samma pengar, oavsett vilket konto de finns på.

Om jag ser på er situation känns det som ett upplägg där ni betalar olika procent av utgifterna utifrån era inkomster, är det smidigaste.. Om du har en sjukdom kanske ni ska titta på att teckna en försäkring som går in o betalar lån om man blir sjuk eller arbetslös. (om det inte krävs en hälsodeklaration för det som diskvalificerar dig från det..)

Lycka till, hoppas ni kan hitta ett sätt som funkar för er!

Har inte läst hela tråden, men så här har vi gjort: Vi har alla pengar gemensamt, dom går in på samma konto! Huslånet har vi tillsammans. Tycker de känns kanon iallafall för oss. Skulle kännas konstigt att dela på pengarna när man ska gifta sig, har barn och hus tillsammans..

Vi har det nästa exakt likadant som ni, fast vi delar räkningarna rakt av (tjänar ungefär lika mycket) och det är jag som lagt in lite mer pengar i vårt hus (som vi ska skriva äktenskapsförord på).

Har inte lästt all inlägg men förklarar hur vi har det ;
vi har ett enda konto där alla våra inkomster går in och utgifter dras ifrån. Jag har liten inkomst(jobbar 50%, min sambo har bra inkomst). Alla pengar läggs i samma hög. Alla utgifter tas från samma hög, spelar ingen roll om han köper nåt till sig eller jag nåt till mig. Det är ju ändå våra gemensamma pengar.

jordgubbar och oboy: vilken toppengrej att ni sätter in lite mera pengar på ditt pensionskonto för att du har varit hemma mera med barnen! Det var det mest jämställda jag ahr hört på länge. Jag ska komma ihåg det inför framtisden

Hej tänkte oxå berätta hur vi gör det...igentligen har vi aldrig pratat riktigt mycket hur vi vill göra med d ekonomiska men så här har det blevit.
Han jobbar heltid och jag jobbar ...inget så min inkomst är inte speciellt stor gentemot hans ;)
Vi har bara gemensamma lån(huset och en soffa)
Han betalar igentligen alla våra gemensamma räkningar och sina egna och jag betalar mina egna räkningar och så delar vi på matkostnaden. Men så fort jag får ett jobb och jag har möjlighet att betala hälften av våra gemensamma räkningar så gör jag det.

Vi har alltså ett gemensamt konto dit vi för över pengar från våra egna konton till att betala gemensamma räkningar. Tycker väl att det som blir över efter att betalt räkningar ska var och en göra vad dom vill men köper vi nått till huset så delar vi förstårs på det med..

Jag har nog jordens goaste gubbe...

Coffeegirl,

Nu har jag läst igenom tråden och en sak slår mig mer än något annat. Det är att du skriver att han inte litar på att han får köpa vad han vill, och att han vill kunna prioritera helt själv vad han gör med sina pengar. Jag tror att det är ett mycket större problem än själva frågan om gemensam eller delad ekonomi. Själv tillitsbiten alltså. Om ni tittar på hus och pratar bröllop bör ni ju båda känna verklig tillit till varandra, oavsett om det gäller ekonomin eller något annat. Mitt råd är att du först försöker reda ut varför han inte känner den tilliten till dig!

Lycka till!!

EllaM: jag håller dock inte riktigt med dig. Tror inte att det måste ha med tillit att göra. Min sambo är likadan och jag tror faktiskt inte att det handlar om tillit. För honom är det mer än frihetsfråga att inte behöva be om lov, även om han tror att han skulle få. Äsch, det låter fånigt. Det är inte riktigt så enkelt heller. Han är mycket om tänksam och generös, MEN individualist. Det är för honom lika viktigt att JAG har mina pengar som att han har sina. Tror att det delvis är en ideologisk fråga där han har en extremt stark tro på individens egna ansvar.

Hmm... det blev djupt och krångligt och jag erkänner att jag inte helt förstår min egen sambo heller men jag vill ändå säga till Coffeegirl, som har nog ändå, att jag inte tror att det är en tillitsfråga. Så det så!!

Vi har gemensam ekonomi. Men vi har olika lönekonton. Vi har ett gemensamt huskonto. Och skulle mina pengar börja tryta efter mat, kläder, medeciner och allt annat vardagligt så nallar jag lite pengar av huskontot.

Alla pengar går ju till oss och våra barn.
Vi har alla egendomar gemensamt, det enda är att bilen står på honom, men det gör mig inget.

Med andra ord, vi har våra egna pengar men de är endå gemensamma. Oj vad krångligt.

Här hemma så har vi tjänat olika helatiden.....han har ju alltid legat lite före såklart.
Då jag var mammaledig hade jag ut 5.600 kr/ månad.

Men vi har alltid kört på samma sätt.
Betalat alla räkningar från mitt konto (lägga till från hans då det behövs.
Maten har betalats från hans konto o sen har vi delat lika på resten.

Vi unnar varandra saker.
Han fick en ny cykel och paintball prylar under förra året....jag sa till när det fanns ngt jag vill ha och då kunde jag lägga pengar på det den månaden.

Vi är rätt dåliga på att spara o använder gärna pengarna tills dom är slut, jag är lite mer snål än vad min man är och vill ha mer koll på hur mycket pengar som är kvar.
Han är lite mer "det ordnar sig" som person.

Nog tycker jag att man ska ha rätt till att få lägga undan av sun egen lön om man vill det, men det ska inte vara så snett tt den ena kan göra lite vad som helst och den andra knappt kan göra ngt efter att alla räkningar är betalda.
En viss summa borde ju båda få ha och sen kanske den som tjänar mer kan få lite extra.

Tror inte att jag skulle ge mig på att köpa hus med ngn om jag inte var säker på att vi delade på utgifter och att båda fick var sin slant att göra vad den ville med.

Jag och min pojkvän gör såhär att vi betalar våra räkningar från våra egna konton och sen det som blir över lägger vi ihop till en klumpsumma och drar vi ifrån vårt gemensamma sparande därifrån. Vilket är mellan 4000-6000/månad. De pengar som är kvar delar vi rakt av på, så blir de våra fickpengar. Vi betalar från våra egna konton för att vi båda har autogiro och vill inte börja ändra å sånt. Han har mer utgifter än vad jag har, då han har lån odyl. Vilket gör att jag egetligen har flera tusen mer över än vad han har när allt e betalt. Men jag hade ju inte velat att han ska gå runt och inte ha råd att åka på semester och köpa saker när jag kan göra vad jag vill. De får ju vara så jämställt som de kan. Detta funkar bra för oss.

Först och främst så tror jag att det finns en juridisk grej som kallas försörjningsplikt eller ngt sånt som träder i kraft när man gifter sig. Det innebär i korta drag att båda är skyldiga att se till att båda kan ha samma levnadsstandard (=antingen helt gemensam ekonomi eller så får den som tjänar mest betala mest...)

Vi gör så här. Jag räknar varje månad ihop alla våra gemensamma räkningar (allt utom mobil, csn, fackavgift). Sen räknar vi på hur mycket var och en får ut på en månad, drar ifrån våra "egna" räkningar och sen delar vi på den gemensamma potten på så sätt att vi båda får lika mycket över när ALLA räkningar är betalda.
Det lät lite krångligt, men det funkar bra för oss! Just nu är jag mammaledig så min sambo betalar bra mycket mer än mig på de gemensamma räkningarna, men till hösten kommer han vara hemma och då får ju jag betala mer.
Summan av det hela är ju att vi båda har lika mycket att röra oss med på en månad... Känns bra tycker jag!

Hmm.. vi har bara kört det här systemet i någon månad, men det funkar rätt bra hittills...

Vi har gemensam ekonomi i stort. Vi lägger in våra inkomster i en gemensam budget. Därifrån vi betalar räkningarna. Efter det har vi en pott till var och en som skall täcka kostnader som månadskort, kläder, mediciner, nöje, luncher, eget sparande m.m på ca 3500 kr/person och som man får göra vad man vill med.

Det som blir över sätts in på ett gemensamt sparkonto. Om man vill ta pengar därifrån får vi komma överens om att det är en ok kostnad. Det är därifrån vi tar pengar till bröllop och hundvalp t.ex. Vi har också gemensamt satt upp en prioringslista på dyrare saker vi vill ha, så som ny dator och diskmaskin.

Jag tjänar rätt så mkt mer än min sambo, eftersom han pluggar och jag har ett relativt välbetalt jobb, men tycker att om man är sambos och skall gifta sig skall båda ha samma ekonomiska förutsättningar. Om ena parten tjänar mindre än 50% av den andra, så är det inte rättvist att dela räkningar rakt av..Då får ju den som tjänar mindre nästan inga pengar alls över.

Hmmm en fråga som det låter som ni behöver diskutera ordentligt.
Vi har redan gemensamt köpt hus som vi äger halva var på pappret.
Redan innan när vi satt och räknade på om vi skulle få det att gå ihop bestämde vi att vi sätter in en viss summa var på ett "huskonto" där allt som rör huset betalas igår, det är lånen, mat, el, vatten/avfall, sotningskostnader, vvägförningsskatt mm.

Där betalar dock min sambo ca 2000 mer än jag varje månad eftersom han har högre lön.
Vilket gör att då vi satt in pengarna där så har vi ungefär lika mycket kvar att rör aoss med till våra mer personliga lån, saker man vill handla och om man vill spara mm.

Dessutom blir det över på det vi sätter in till huskontot varje månad som växer sig till ett gemensamt sparkapital, ifall räntorna går upp när bindningstiden på lånet går ut, eller om något behöver repareras i huset osv.

Hoppas ni kan komma överrens om något som blir rättvist för er.
För det är ju inte skoj om den ena varje månad har ett par tusen att göra vad man vill för, medans den andra har noll när räkningarna betalats.

Och sedan när ni får barn och du skall vara mammaledig går ju din lön ner ännu mer hur har han tänkt då?

Lycka till hursomhelst!

Vi har den lätt gammeldagsa Lösningen Mannen betallar räkningarna och jag mat och kläder och allt annat. Har själv mest varit föräldrar ledig inte så fet betallt.

Behöver någon pengar så ger vi varann.

Så har vi levt nu i 10 år och aldrig bråkat om ekomin men jag tror vi är lite unika med det?

Jag förstår er båda. Om man gifter sig så ska man dela på allt, man blir en familj. Men att dela på allt behöver inte vara att dela lika. Min åsikt är att den som tjänar mest bidrar mest. Man kan inte dela lika på kostnader man valt att ha tillsammans om man inte har lika inkomst. I vårt förhållande så betalar den som tjänar mest även flest räkningar och utgifter. Men det är även personen som har över mest privata pengar. Jag tror att ha delade "fickpengar" är viktigt. Att man kan känna att man kan unna sig saker och prioritera lite som individ och inte bara som familj. Självklart måste den som tjänar mest ha mest pengar enligt mig. Men den som tjänar minst måste ha en bra slant kvar till sig själv också. Det får inte vara så att ni tillsammans väljer en levnadsstandard som gör att du går back varje månad medan han har massa pengar över.

Med ett äktenskapsförord (som kanske skulle vara tryggt för honom) kan ju han säkerställa att ni kanske inte delar precis lika på allt om ni skiljer er. Då får han ut lite valuta för den högre levnadsstandarden du trots allt kunnat ha för att du levt med honom.

Lycka till!

Har bara läst TS men vi gör så här. Jag betalar alla räkningar vi har, sambon betalar huslånen och lägger av pengar till sparandet (så vi betalar ungefär lika mycket). Har jag mycket pengar kvar så sätter jag oxå av till sparandet. Vi har de pengar vi har kvar och får jag slut med pengar tar jag av sambon och vice versa. Vi har sagt att det spelar ingen roll vem som betalar vad utan det är ju från samma kassa. När jag var föräldraledig så betalade sambon i stort sett alla räkningar och jag betalade maten.

Större inköp diskuterar vi alltid och tar från vårt sparande.