Delad eller separat ekonomi

Snälla någon kan väl komma med kloka råd?

Usch jag tycker verkligen det låter fruktansvärt egoistiskt av din sambo och förstår att du är orolig för framtiden!

Jag och min sambo har haft gemensam ekonomi sen dag 1 vi flyttade ihop! Båda våra löner går in på samma konto, därifrån betalar vi räkningar och mat och sedan tar vi 2000 kr var i fickpengar. Allt som blir över läggs på vårat sparkonto (vi bygger hus och det går mycket pengar dit naturligtvis). Vi har inte en enda ynka gång grälat om pengar fast han tjänar ca 6000 kr mer än mig i månaden. Hade han velat ha det på något annat sätt hade han faktiskt inte varit den rätte för mig.

Jag tycker någon borde ta ett allvarligt snack med din sambo, om han inte lyssnar på dig så kanske du kan be någon ur hans familj eller vänner hjälpa dig? Tror dom flesta skulle ställa sig på din sida för det din pojkvän gör är väldigt omoget och tänka på sig själv först och främst borde vara något han växt i från nu när han ska gifta sig och skaffa hus.

Hoppas verkligen det löser sig för dig!! Lycka till!!

´Kommer hans billån att hamna i ert huslån och ni ska betala lika mycket? det är helt fel tycker jag.
Vi gör så att jag betalar mina lån och han sina som vi hade innan vi träffades, sen delar vi på fasta utgifter som hyra,el, bredband osv. Han betalar sin mobil och jag min och mina barns och mina barns fritids. Maten delar vi lika på. Men när jag inga pengar har hjälper han mig och tvärtom.

När ni är gifta så är han skyldig att se till att har ungefär samma levnadsstandard (eftersom det nu är han som tydligen har mer pengar, annars hade det givetvis varit tvärtom). Han kan alltså inte låta dig vara utan pengar om han har gott om dom.

Det står i äktenskapsbalken (glömde skriva det)

Han äger lägenheten vi bor i och kommer att göra en vinst på den när han säljer den. Av den vinsten kan han lösa ut sitt billån, vilket jag också hade gjort med mitt om jag kunnat. Han lägger sedan resten av vinsten i topplånet, dock kommer det inte räcka hela vägen så vi får låna där med.

Jag har bara arbetat ett år och levt väldigt knapert som student så jag har tyvärr inga pengar alls med mig i huset. Därför menade banken att vi måste skriva samboavtal så att det står att han äger mer av huset ifall vi skulle separera och sälja det.

Han är ju en go och omtänksam pojkvän annars men detta kom som en liten chock för mig då jag aldrig förutom upplevt honom som ohjälpsam, snarare som mkt hjälpsam. Han säger själv att det grundar sig i att han varit van från uppväxten att klara sig själv utan hjälp och slitit hårt för pengarna.

Jag kan förstå honom på ett sätt, men om vi ska leva ihop så måste jag väl också kunna överleva?? Vad gör man om man får barn t.ex. när man inte har en gemensam ekonomi.

Jag mår riktigt dåligt över det här :(.

Hejsan
svårt att ge kloka råd...Jag tycker ju som dig att man delar allt men min sambo kan ochså vara svår med att förstå detta..
Vi gifter oss i maj och vi har pratat igenom allt flera ggr..
Vi har precis köpt hus..Jag tycker Ni ska boka en rådgivare på banken..Dom är väldigt kloka... Min sambo har blivit mycket mer lyhörd när det gäller pengar..Han börjar förstå...Prata Prata...med varanndra..Få din sambo att förstå att han kan handla leksaker till sig även om ni delar allt...Det handlar om att ställa upp för varandra...i nöd och lust..Lycka till...det löser sig säkert..En sak till om han säljer sin lägenhet så kan han lösa ut hans och ditt billån...verkar det bästa om det går...Lycka till

Jag har också läst det i äktenskapsbalken, men han verkar tycka det är fel ändå, trots att jag påpekade det. Nu vill han nog inte gifta sig längre heller :(.

Måste kanske tillägga att vi endast talat om detta i telefon idag då jag jobbat dagen och han nu ikväll och natt. Båda har varit upprörda och haft svårt att förstå den andre och jag vet att det är en dålig start och att vi måste fortsätta samtalet i lugn och ro imorgon. Jag har en sådan klump i magen :(.

Det finns ju många alternativ till att lösa ekonomin, som ju dessutom kan variera under livet (föräldraledighet, arbetslöshet, sjukskrivning).

I början när makan och jag var bara vi två utan allt det andra delade vi lika på alla utgifter. Satte in en viss summa varje månad på ett gemensamt konto därifrån alla utgifter drogs. Var det semester eller något annat speciellt, satte vi in lite extra. Resten av lönen hade var och en att göra vad vi ville för, köpa vad man ville, spara eller vad som helst. Under denna tid hade vi också ungefär lika stor inkomst.

Sen blev det giftermål, barn (mammaledig 3 ggr... det tär) och sånt. Då gick vi över till en annan strategi. Om någon tjänar 60% av den totala utgiften och den andra 40%, sätter man in det. Båda betalar alltså samma "andel". Det är inte millimeterrättvisa som gäller (vi är ju trots allt gifta), men det känns bra för oss och sen har var och en fortfarande "sina" pengar att diponera för det man vill. Då kan man också säga "jag vill bjuda dig på middag".

Alltså, säg att person A tjänar 35000 kr och person B 25 000 kr. Totala inkomsten är alltså 60 000. Person A har ca 60% av denna inkomst (35/60) och person B således 40%. Om de totalt månadskostnaderna (boende + mat + saker till barnen osv + bilen osv) är 25 000 kr betalar person A 60% (15 000 kr) och person B 40 % (10 000 kr). Så gör vi... i stort.

Jag tror varje par måste komma fram till vad de tycker är framtid. Har du frågat din sambo vad han tycker är rättvist? Om han tycker det är rättvist att du betalar mkt större del av din lön, när du tjänar mkt mindre? Och hur blir det om ni får barn och föräldrapenning?

Men det är bra att ni tar upp det nu, bättre sent än aldrig. Och det går att lösa!
Lycka till!

vi har delad ekonomi men har delat upp det mellan oss ändå, till huset betalar vi lika mycket men iom att han tjänar mer drar han ett större lass vad gäller räkningar. men det som är över gör vi vad vi vill med, han kan såklart spendera mer än mig men det stör mig inte för ha tjänar ju trots allt mer..

kan också känna att jag vill kunna köpa saker utan att behöva redovisa eller fråga om allt, större inköp frågar vi varandra om ändå. det passar oss bra att ha det såhär men jag har fått höra många negativa åsikter men vi är överrens och det är väl huvudsaken

ni får försöka komma fram till en kompromiss som kan passa er båda