Frieriet blev inte direkt som väntat :-(

Jag tycker inte du har någon rätt att ta ut det på honom, du hade väl för fasen kunnat fria själv om du nu visste precis hur det skulle vara. Det oplanerade är väl mycket häftigare än det överplanerade. Min pojkvän friade på fyllan i vår polares sovrum och det var den mest perfekta kvällen i mitt liv. Bryr du dig mest om formen eller det som ligger bakom?

Nja, det här med frieriet är inte lätt. Jag hade väl också någon dröm om att han skulle fria till mig på en fin restaurang, och säga precis de där rätta orden. Men nu är ju inte min sambo riktigt sån.. Folk har frågat mig efteråt-"Å, berätta allt, hur friade han då?" Då blir jag lite trött eftersom det är Johan vi pratar om. "-Svaret är helt enkelt... Han frågade väl??!"

Men jag gifter mig ju med honom för att jag älskar honom precis som han är. Och för han var det stort att ens fråga. Så därför är jag lycklig ändå..

Min M2b friade första gången i en rulltrappa(!!)... Snacka om att missa det "fina" tankebanorna Men när han väl gjorde det på riktigt så friade han till mig på samma ställe där vi förlovade oss ett år senare. Till saken hör den att min sambo har varit gift tidigare och sagt under hela det gångna året att han INTE skulle gifta sig igen. Men när vi var där på vår ett års dag så sa han efteråt att det kändes rätt att fråga om jag ville gifta mig. Han har alltid förklarat sin kärlek till mig så jag har aldrig behövt tvivla på varför han vill gifta sig med mig.. Med Tanke på hur vi träffades m m .

Så Frieriet till mig blev inte iheller som jag tänkt mig. Men samtidigt så tror jag att man bygger omedvetet upp ett frieri man vill ha utifrån dels fantasi och dels så man har sett andra blivit friade till. Jag tycker man innerst inne ska känna att det är en otrolig gåva att få att killen/tjejen friar till en oavsett hur/när han/hon gör det. För det visar trots allt att du är en den rätte för honom/henne.

Min lilla tanke

Min historia kunde vara likadan
Efter att ha tjatat i nästan ett år på min pojkvän att fria till mig och verkligen förklarat för honom att det då skulle vara på något speciellt och vackert sätt blev det inte roligt längre. Det tag bort stämningen med mitt tjat och min pojkvän som så gärna ville gifta sig kände bara panik inför hela frieriet, för att han trodde att efter allt sitt slit skulle jag ändå bara bli besviken.
Men så tänkte jag efter och kom fram till att om det nu är jag som tycker att det är så viktigt med det perfekta frieriet så får jag faktiskt göra det själv. Så jag bestämde mig för att jag skulle överaska honom själv men under tiden som jag planerade så fortsatte jag tjata på honom för att han inte skulle ana något.
Så kom den dagen då jag lurade ner honom till en stor sporthall (har en personlig innebörd för oss då vi blev tillsammans under en handbollsturnering). Det var helt kolsvart förutom en massa ljus som bildade en ring där jag stod mitt i, jättevackert va det. I högtalarna så var det nationalteaten "men bara om min älskade väntar" (har också personlig innebörd för oss)och då kom min kille, helt förvånad eftersom han trodde att han bara skulle hälpa mig med en grej i hallen.
Men där stod jag, jättefin i hans favoritklänning och med fina ringar (de hade vi typ redan tittat ut när vi pratade om förlovningen) och friade till honom! Det var hur magiskt som helst, det perfekta frieriet för oss båda och jag är så glad tt jag tog saken i egna händer och inte lyssnade på mina egna spärrar som "han borde ju fria". Min kille var så tacksam och överaskad över att jag vände på allt och gjorde det själv istället. Han sa att det var ett stort bevis på min kärlek till honom och han blev jättelycklig!

jag tror att det är väldigt pirrigt för den som fiar just i den stunden. Nu pratar jag av egen erfarenhet då jag var den som friade och var skit nervös...men för vad vet jag inte eftersom vi ändå har vart ihop snart i 12 år.
Men som svar på din fråga så vet jag inte hur jag hade reagerad eller jo jag hade blivit glad då han egentligen inte är nån romantisk människa:)

...är benägen att hålla med "Tooticki"...hur man tillhandahåller omgivningen är upp till en själv. Man väljer själv att se glaset som halvtomt eller halvfullt...

Jag har inte läst hela tråden men jag kan LOVA att INGEN har haft ett så otroligt oromantiskt frieri som jag.

Min sambo skickade ett sms kl 02:43 från Rom (jag var i Gbg), med texten "Saknar dig så förbannat. Vill du gifta dig med mig?".

Detta var i lördags och tankarna snurrar som bara den... Ska jag vara glad att han friade eller vad tycker jag egentligen? Det hade ju vart trevligt om vi vart i samma rum. Eller i alla fall i samma stad. Och land.

Lillfisk,

Åh det där tycker jag var otroligt charmigt faktiskt. Kanske jag som är konstig men jag skulle ha älskat det. Och vilken bra historia att berätta i alla år framåt.

fast nog kan jag tycka att det var romantiskt på sitt sätt...men jag tillhör å andra sidan den skara människor som inte gillar sådana regisserade frierier tycker det bara blir töntigt med 4 dussin rosor och 100 tända ljus

Hihi ja, den va faktiskt himla kul