Frieriet blev inte direkt som väntat :-(

Själv var jag så nervös att jag skakade när jag friade...Hade massa halvfärdiga planer i huvudet för tillvägagångssättet...Det ena mer romantiskt än det andra. Det slutade med att jag per telefon från New York råkade berätta att jag köpt ringar och när jag kom hem från Arlanda orkade jag hålla mig i typ tio minuter innan jag friade till en nyvaken älskling hemma i sängen...

Så det blir inte alltid som man tänkt sig...men oftast blir det ju bra ändå.

Mitt tips är att fokusera på ert fina bröllop istället för sättet han friade. :P

Tråkigt att du blev missnöjd.. min m2b friade till mig när jag halvsov hemma med dottern förkyld brevid mig inget vackert, romantiskt eller speciellt alls..

Min sambo är rätt försiktig av sig så han överraskade mig ordentligt i somras när vi var på fest med ca 12 närmaste vänner.
HAn gick mitt i festen ned på knä och friade inför alla kompisarna. Det blev alldeles tyst men när jag sa ja bröt jublet ut.
Supermysigt!!!
Å andra sidan skulle jag varit lika nöjd om han frågat hemma i soffan bara att han vill gifta sig med mig är npog för mig...

Vinterbrud, Sofjoa, misstrixie, FhjärtaH, LillyB och titterik...
Tack för era varma ord och kloka tankar!! Vi har faktiskt pratat fler ggr om frieriet och hur det slutade. Jag kände ett tag att jag inte förstod om han hade friat eller inte.... vilket kändes jobbigt för mig som sett fram emot ett frieri. Nu visste jag knappt om jag upplevt ett!!
Jag tror han kommer att fria igen då han kände att det inte blev 100. Men jag vet inte om det känns bra... Det känns som att han tycker det är jobbigt att hitta på något eftersom den stora stunden redan är över och han inte kommer ha någon ring denna gång. Jag känner inte igen honom. Han brukar alltid tycka att det är kul att hitta på...
Dessutom känns det galet att planera efter ett halvdant frieri om det kommer ett till. Känns som att man kanske ska vänta med planeringen till efter det...om det nu kommer ett till.

Vet du vad jag tror...

Jag tror att han var så enormt nervös och spänd att han inte klarade att vara sitt vanliga påhottiga jag. Om jag vore du skulle jag bli ännu mer smickrad över detta!

Men jag förstår ändå lite hur du känner! Du har byggt upp en förväntan och så blev det inte riktigt som du föreställt dig det och då blir man lätt besviken!

Men tjejen, Du e förlovad och ska gifta dig!!!! Stort Grattis!!!!

haha jag skrev utan att ha läst de andra svaren först och det verkar som om vi är många som kommit fram till samma slutsats!
Återigen GRATTIS!!!

Tack alla för era fina ord!! Ni peppar mig verkligen till att inse att allt som kommer efter är det som VERKLIGEN betyder något! Jag skulle vilja skriva till var och en, men orkar inte

Många verkar dock tro att jag byggt upp förväntningar och velat ha frieriet på ett speciellt sätt, men så är det inte. Enligt mig finns det inte "rätt och fel" men efter lite funderande är det nog otydligheten som jag blev mest ledsen över. En kärleksförklaring hade nog gjort det lättare för mig att greppa. Att jag dessutom inte ens började gråta är verkligen ett tecken på att jag inte förstod vad han menade. Jag gråter ju för precis allting annars

Ni har rätat upp kölen för mig iaf!

Det är klart att man vill att allt ska vara som man drömt om eller 100 % perfekt.

Jag och min karl kom överens om förlovningen. Det var ett totalt oromantiskt ögonblick. En vecka senare bytte vi ringar och åt romantisk middag hemma. Inte som jag drömt precis.

Men.
Varje dag efter det kunde jag se på mitt finger och känna enorm glädje över att jag visste att vi vill vara tillsammans med varandra för resten av våra liv. Bara de tankar och känslor jag hade tog liksom över besvikelsen på något vis. Och så är det fortfarande tre år senare. Och nu gifter vi oss i september

Jag förstår dig, att det var jobbigt att inte veta om det var ett riktigt frieri eller inte. Vet inte vad som är bäst, om han ska fria igen, eller hur ni ska göra... men se bara till, så att detta inte blir något som kommer emellan er. Det är ju risk att också han blir sårad. Och ni ska ju vara glada och lyckliga, ni vill ju leva tillsammans, det är fantastiskt & vackert!

Du, när jag hade läst ditt inlägg och alla kommentarer, frågade jag faktiskt min fästman om han är besviken på hur vi har gjort - om han hade velat fria till mig eller att jag skulle fria till honom. Vi kom nämligen bara tillsammans överens om att "nu, nu gör vi det!" (efter måånga års förlovning). Och alla frågar: vem friade, hur, var och när... Men näe, han är också helt nöjd som vi nu har gjort. Och det är ju huvudsaken. :)

Ingenting blir som man först tro, men är inte det tjusningen med livet...