Well, bara för att man gör ett aktivt val betyder det ju inte att man inte väljer något stort när man väljer att vara singel heller. Personligen skulle det vara ett jättestort val för mig att besluta mig för att vara singel tills jag är nästan 30 eftersom jag aldrig har föreställt mig det även om jag verkligen inte har ngt emot att vara singel. Men att välja bort barn så länge skulle innebära att jag väljer ett helt annat liv än det jag siktar på så det är ju väldigt olika vad man har för idé om livet.
Sedan så kommer min bekantskapskrets knappast gifta sig förrän de är kring 30 men det struntar jag i för det finns inga fester i världen eller ångestfyllda smsdagar (been there, done that i 16-årsåldern) som kan slå barn för min del.
Det här med äkta kärlek... Är man kär så är man, det finns väl inget oäkta i ngn kärlek? Sedan gör man en snabb avvägning om man tror att det är långsiktigt smart and there you have it. Hellre våga en gång för mkt än en gång för lite :).
Tessa P skrev 2008-01-07 14:22:14 följande:
Hjälp vad unga ni alla var/är!Jag är först ut i min bekantskapskrets att ens tänka på giftermål och jag är snart 27. Jag kommer antagligen att förlova mig i år och gifta mig nästa år, alltså när jag är 28 och min sambo är då 29. De flesta av mina vänner är fortfarande mer eller mindre singlar och har inte ens en tanke på giftermål (eller ännu värre: BARN!)Jag är imponerad över att ni alla vågar ta ett så stort steg när ni är så unga. Men jag måste bara fråga: Känner ni inte att ni går miste om ngt?Jag är supernöjd med att ha levt singelliv och haft flera förhållanden innan jag träffade mannen i mitt liv. Har flera gånger funderat över om jag verkligen hade förstått att det är äkta kärlek om jag inte hade haft ngt att jämföra med.