• musslans

    Hur gammla var ni när ni förlovade er?

    hejhej!!

    undra om det finns flera unga tjejer här som är fölovade!? och när förlovade ni er??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-21 21:22
    Glömmde tala om att jag var 16 när jag förlovade mig med min underbara fästman om nu så har vi vart det i 1 år ocg vart tillsammans i 2 år!!

  • Svar på tråden Hur gammla var ni när ni förlovade er?
  • Gersimi85

    När vi förlovade oss var jag 18 och han var 21. Nu fyller jag snart 23 och han är 25, bröllop blir troligen 2009

  • misstrixie

    Vi var båda... eh, måste tänka efter... 19 när vi förlovade oss. Just det ja. Och vi kommer att vara 24 när vi gifter oss, även fast vi båda fyller 25 i år.

  • jenba

    vi förlovade oss i Augusti och då var vi 22 år båda två. det gick hur bra som helst

  • Tessa P

    Hjälp vad unga ni alla var/är!
    Jag är först ut i min bekantskapskrets att ens tänka på giftermål och jag är snart 27. Jag kommer antagligen att förlova mig i år och gifta mig nästa år, alltså när jag är 28 och min sambo är då 29. De flesta av mina vänner är fortfarande mer eller mindre singlar och har inte ens en tanke på giftermål (eller ännu värre: BARN!)

    Jag är imponerad över att ni alla vågar ta ett så stort steg när ni är så unga. Men jag måste bara fråga: Känner ni inte att ni går miste om ngt?

    Jag är supernöjd med att ha levt singelliv och haft flera förhållanden innan jag träffade mannen i mitt liv. Har flera gånger funderat över om jag verkligen hade förstått att det är äkta kärlek om jag inte hade haft ngt att jämföra med.

  • misstrixie

    Tessa P,

    Jag har funderat över om jag på något plan känner att jag "missar något", fast nja - nej, det gör jag inte. Det här kommer att låta väldigt töntigt, men jag VISSTE redan från början att det här är grejen, det är meningen att vi ska vara tillsammans för alltid. Och jag har aldrig tvivlat en sekund på det. Vi fick en tuff start när jag drabbades av sjukdom och som följd av det fick vi leva under existensminimum en väldigt lång tid - inga pengar samtidigt som vi skulle ha råd med dyra mediciner och han försökte slutföra sina högskolestudier samtidigt som jag behövde tillsyn och hjälp... blä, uttrycket "helvete" är inte nog för att beskriva hur vi hade det under den tiden. Men vi gav aldrig upp för vi visste att allting skulle få ett lyckligt slut (och en lycklig ny början)... och nu ska vi gifta oss och det känns verkligen som en seger. Jag är rätt säker på att har man klarat så mycket i det förflutna, klarar man alla påfrestningar som väntar i framtiden också. Om inte det är äkta kärlek vi har, så tror jag inte äkta kärlek existerar.

    Sorry, det blev mycket och personligt om mig. Tror att det inte finns så många rätt och fel när det gäller kärlek, om den är på riktigt...

  • jenba

    Tess P

    alltså.... gud vad jag har frågat mig själv det om och om igen, borde jag tycka annorlunda för att jag är så ung och kommer jag ångra mig senare.... osv

    sen så tänker jag, varför skulle det vara så? så länge jag gör det som jag verkligen vill och hittar en person som verkligen förstår mig ut och innan, så ser jag ingen anledning att leta vidare eller utforska andra marker. vi kommer fortfarande kunna göra maaaaassa saker tillsammans när vi vill det. så länge man lever livet i sin egen "ordning" så kommer man nog inte ångra ett dugg.
    och det är ju trots allt sig själv man ska göra saker för och med. inte var kompisen gör i samma ålder.

    blev det en rörig förklaring?

  • Zozo

    Tessa P.. Njae, räkna efter.. Jag är före dig Jag är 33, var alltså 31 när jag gifte mig, men vi träffades när jag var 18 och han 21.
    Jag hade haft några förhållanden innan dess om än inte något långvarigt. Vårt förhållande har väl inte alltid varit rosenrött heller - tror man att det alltid kommer att vara det är man väldigt naiv. Vi gick ut hårt med distansförhållande ar 2-5.. Hade inte förhållandet varit värt att bygga på, så hade det gått åt fanders då.
    Vi flyttade ihop för ung 10 år sedan och gifte oss 2006.. Att träffas unga behöver ju inte betyda att det spricker. Visst har vi varit igenom mycket med det är väl sättet man tar sig igenom svåra perioder som gör att det håller och att kärleken fortfarande är där. Även efter snart 15 år kan jag känna mig sådär töntigt nykär... inte hela tiden, men ibland.

  • marjoh

    Jag var 22 han var 32 vi hade varit tillsammans fem år. det var våren 06 nu ska vi gifta oss i sommar

  • lillamillan

    Vi förlovade oss på vår 2 årsdag
    7/10-2002
    jag 23, han 25

    Vi gifte oss dagen före vår 7års dag
    6/10-2007

  • Stimpen

    Vi var båda 22 år, det var i december förra året. Vi gifter oss nu till sommaren, har då varit tillsammans i tre år :)

Svar på tråden Hur gammla var ni när ni förlovade er?