Tessa P,
Jag har funderat över om jag på något plan känner att jag "missar något", fast nja - nej, det gör jag inte.
Det här kommer att låta väldigt töntigt, men jag VISSTE redan från början att det här är grejen, det är meningen att vi ska vara tillsammans för alltid. Och jag har aldrig tvivlat en sekund på det. Vi fick en tuff start när jag drabbades av sjukdom och som följd av det fick vi leva under existensminimum en väldigt lång tid - inga pengar samtidigt som vi skulle ha råd med dyra mediciner och han försökte slutföra sina högskolestudier samtidigt som jag behövde tillsyn och hjälp... blä, uttrycket "helvete" är inte nog för att beskriva hur vi hade det under den tiden. Men vi gav aldrig upp för vi visste att allting skulle få ett lyckligt slut (och en lycklig ny början)... och nu ska vi gifta oss och det känns verkligen som en seger.
Jag är rätt säker på att har man klarat så mycket i det förflutna, klarar man alla påfrestningar som väntar i framtiden också. Om inte det är äkta kärlek vi har, så tror jag inte äkta kärlek existerar.
Sorry, det blev mycket och personligt om mig. Tror att det inte finns så många rätt och fel när det gäller kärlek, om den är på riktigt...