varför e de så svårt för män att vara romantiska??

valkyriana

vad fint, han verkar ju genomgullig din gubbe.

i dina tidigare inlägg dissar du det som du INTE tycker e romantiskt och som dom flesta tycker e romantiskt å de e okay för de e din åsikt MEN att börja gnälla om att det vore en självklarhet att ens kille ska göra vissa saker kanske inte funkar så bra i praktiken hos dom flesta karlarna.. å säga att de inte e romantiskt elle att säga att en kille tydligen inte e så himla smart som kommer hem med en nallebjörn elle en stjärna och sånt Det tycker ja bara låter som om du muckar gräl ärligt talat!

Nu vill jag inte säga att det är något fel på män som är romantiska. Så snälla misstolka inte. Ni som har en man som har "allt"- grattis! Men för mig så är min m2b perfekt- precis som han är.

Tack Och i bland kan han vara en riktig skit- precis som jag

Ja en till grejj han gör som är fint. Han berättar varje dag hur vacker jag är och hur mycket han älskar mig, oss, vår familj.
Nu låter det bara som om jag brer på

Vad kär jag blir i honom nu! Synd att han inte är hemma. Han jobbar och sliter ute i kylan.

Är det inte den som hoppar på någon annan och kritiserar någon personligen som muckar gräl...?

Från vad jag förstod så pratade Misery i allmänna ordalag. Men hur som så behöver ju ingen ta illa vid sig om man tycker att det inte är ett problem i sitt eget förhållande.

Jag vet bekanta som blir helt till sig om deras kille erbjuder något som helst stöd gällande hushållsarbete, om han diskat efter middagen (eller en klassiker...hon skalar potatis, hackar lök, skivar potatisen. sedan kommer han och kryddar och lägger i det i formen och hovar in alla komplimanger för den goda potatisgratängen) - och jag tycker att det är tragiskt att de inte ser hur de själva sliter i enlighet med könsrollernas alla regler utan att uppskatta sin egen insats.

...eller så sa jag bara hur jag ser på det, och hur det fungerar i mitt förhållande, därmed inte sagt att alla andra måste resonera likadant.

du läser in för mycket i mina inlägg, lugna ner dig.

Måste göra ett tillägg till det som jag skrev tidigare. Min man har aldrig förväntat sig något s k "kvinnogöra" från min sida.

Det skulle aldrig falla mig in att ge mig på att försöka stryka kläder, för det är det värsta jag vet, och jag är riktigt dålig på det oxå....och frukost fixar jag gärna på helgerna, men typ aldrig på vardagarna, det gör min manjust för att han vill göra det och för att han tycker att han har tid till det på morgonen.

Men, jag älskar att laga mat och för mig så är det avkoppling att göra det. Men vissa dagar har man ingen ork eller lust, och det jag menar som romantiskt är att min man kan ringa mig när jag fortfarande är på jobbet och kolla ungefär vilken tid jag kommer hem till middag eller om jag har bokat upp något annat med en kompis (mest för att veta om vi äter middag ihop eller inte, och det betyder ju inte att det ALLTID är jag som lagar maten), och så säger han att han fortfarande är på jobbet han med, och att vi är hemma ungefär samtidigt.

Det romantiska i detta, som jag tycker i alla fall, är att när jag kommer hem, så har han i själva verket varit hemma i flera timmar och pysslat, städat, plockat undan, fixat mat, tänt ljus och gjort mysigt och t o m tappat upp ett bad åt mig. Jag förväntar mig inte att han ska göra något av detta och han förväntar sig inte att jag gör det heller. För mig så är detta romantiskt. Till saken hör att vi jobbar mycket båda två och är sällan = typ aldrig hemma för sju på kvällarna i vanliga fall.

Tycker även att det är romantiskt att han kan ha överraskningar åt mig, som att gå på konsert eller att åka bort en helg någonstans.

En gång åkte han runt i Oslo (vi bodde där då, underförstått kanske) i flera timmar för att hitta något romantiskt att köpa till mig, men han hittade inget så det blev några wienerbröd i stället...bara att han försökte tyckte jag var romantiskt.

Jag ser inte "självklara saker som matlagning och städning som en riktig treat", men däremot så uppskattar jag det som händer i vardagen otroligt mycket. Tycker att vi har en schysst vardagsfördelning, om än outtalad, i vårt förhållande. Jag fixar oftast, notera att jag inte säger alltid, krubbet medan han oftast städar och plockar undan. Det resterande i hushållet gör den som känner, vill, har lust eller ork till att göra det just den dagen.

Men vi förväntar oss aldrig något av den andra personen. Vissa veckor ser det ut som skräp hemma, andra inte. Men det är för att vi själva har valt att ha det så.

Blev det lite klarare nu vad jag menar med romantik?

jodå.
vi har ltie likadant hemma hos oss, han lagar mat, jag plockar undan.

och tuss mitt inlägg om att det känns lie sorgligt var inte riktat direk mot dig, eller någon annan, det var mer på tal om, eftersom jag har hört många resonera runt just hushålssysslor på ett väldigt skevt sätt.

Misery

där ser man, vi kanske inte tycker så olika ändå!

Måste hålla med dig om att vissa resonemang om hushållssysslor känns något förlegade. Har dock inte läst hela denna tråd, men har sett det i andra trådar.