Bröstförstoring 10

Prinsessan_

Varför är din pojkvän så totalt emot en bröstop? Vad är hans skäl till att vara så negativt inställd?
Sen måste jag säga att jag tycker det är ditt eget beslut, och inte hans, och älskar han dig så får han köpa läget, vilket val du än gör.

Jag hade oxå funderat i många år...alltsedan första barnet ätit upp mina bröst. Jag hade en alldeles lagom, fyllig 70B innan barnen och var jättenöjd med det, men efter varje barn har de försvunnit mer och mer och slutade på en 70AAAAAA med ett minus efter. Det blev bara bröstvårtorna kvar efter sista barnet, och då bestämde jag mig, med många fjärilar i magen och funderingar över vad jag egentligen höll på med.
Så här efteråt ( 5 månader sedan nu ) så kan jag säga att jag verkligen inte vill ha tillbaka det jag hade innan op:en och efter barnen, men hade jag kunnat trolla så hade jag fixat ett par 70C med lite naturligt häng.
Nu har jag ett par skitsnygga 70D, men samtidigt som jag tycker att de är super duper jättesnygga så hade jag hellre haft ett par naturliga lite lagom hängiga 70C istället.
De känns lite för perfekta för en 40-årig 5-barnsmamma liksom...

Om omgivningens reaktioner så kan jag säga att det varit både och...många förknippar en bröstop med ett par gigantiska porrstjärnetuttar, typ.
Min mamma blev förfärad först, likaså ett par av mina vänner och min ena svägerska. Min man ställde sig helt på min sida, likaså barnens farmor och min syster och mina 2 närmsta vänner.
Alla som var "emot" har ändrat åsikt så här i efterhand när de sett resultatet som passar min kropp jättefint.

Hoppas du får någon rätsida på din pojkväns attityd, be honom förklara exakt vad det är som gör honom så negativ. Förklara också för honom varför du vill göra detta och hur stora du tänkt dig. Be honom följa med på en konsultation så att han också kan få ställa frågor och får höra med egna öron vad det handlar om.

Men, i slutänden anser jag ändå att detta är ditt beslut och att han bara har att följa med på resan om han älskar dig.

Kram kram

Min man va inte så väldigt positiv i början heller, men när han förstod att det va det jag ville så tycker han att det är ok. Men han är bekymrad över pengarna :)
Värre är det med min svägerska. När hon fick höra så ringde hon och nästan skällde ut mig och berättade för mig hur dum i huvudet jag är som ens funderas på detta, och hur äckligt det är, oansvarigt jag är, har ju barn. (Hon har alltid haft stora bröst själv 70D)

prinsessan_ :

Jag vet precis hur du känner dig, har alltid haft ångest för dom där badhusen, följde aldrig med skolan på sånt. Gympan i skolan va inge vidare heller. På högstadiet hade vi gympa som sista lektion. Underbart, man kunde gå hem och duscha

gabbe,

det var länge sedan jag slutade gå på badhus, duscha offentligt och basta. säkert 10 år sedan.
ska bli kul att kunna göra "normala" saker igen och känna att man mår bra och trivs i situationen!

snuttungen,

min sambo blir nästan arg varje gång vi pratar om det. jag har försökt förklara min känsla av att sakna mina bröst (och att jag har saknat dem/känt mig halv i närmare 10 år nu). då säger han bara "men jag älskar ju dina små bröst, små bröst är ju finast, jag hatar stora bröst, om jag ääälskar dina bröst borde väl det räcka?". han förstår inte att jag också vill ÄLSKA dem.
sedan tror jag att han är rädd för riskerna. det var jag också från början. men nu känner jag mig så pass påläst att jag vet att dom är små. och jag är beredd att ta den risken.
man riskerar ju sitt liv varje dag, varje gång man korsar en gata för att gå till butiken och köpa mjölk :)

har sett i många forum att männen/pojkvännerna är skeptiska mot bröstförstoringar. pga. att de ääälskar sina tjejers bröst. men efter en op. brukar de medge att de gillar de nya tuttisarna minst lika mkt. så det brukar ordna sig!

måste fråga er alla här, tycker ni att jag är för ung som opar mig? jag är 25. känns som att jag har väntat på det här länge. mina bröst slutade växa när jag var 13-14. så i 10 år har jag gått och tänkt på det här (vill gå vidare nu).

prinsessan_ :

Jag är 30 och hade gärna gjort det tidigare. Men nu är jag ganska nöjd att jag har väntat lite till. Har fått två barn och det känns bättre för mig att ha gjort det efteråt.
Men dom säger ju att det ska gå bra och amma efteråt oxå.
Men dom kan ju förändras efter graviditet och amning så man kanske vill göra om det igen efteråt.
Lyssna inte så mycket på andra utan gör det som känns bäst för dig, det är din kropp.

Mina bröst började inte växa förens jag va 14-15år, sen blev det inte så mycket mer, jag väntade och väntade men det blev inte bättre. Så nu får jag hjälpa naturen lite på traven :)

jag är inte säker på att jag och min sambo vill ha/kommer att få barn. så jag planerar inte min op efter ev. barn. om det ändå skulle bli ett litet barn är det inte aktuellt förrän om kanske ännu 10 år. och jag har hört ganska många som ammat och haft jättefina bröst efteråt också, bara lite mer naturliga.
känns som det är dags nu.
men tanken på att behöva byta dem vart 10:e år känns ju inte så upphetsande. hur tänker ni inför det? när tar man ut dem och låter kroppen vara som den är? när man är 50? 60? 70? :)
om jag opar mig nu när jag är 25 och får göra om dem vid säg, 35, en tredje gång vid 45, en fjärde gång vid 55. blir ju mkt pengar!
jag kan inte låta bli att tänka på sånt här, jämt!

prinsessan_

Det låter som om din pojkvän tror att du tänker skaffa ett par jättebröst...
Mitt förslag är att du tar med honom på en konsultation, gör klart för honom att en konsultation inte betyder en operatin utan införskaffande av information.
Vill du skaffa ett par jättestora bröst? Då kan jag förstå om han protesterar eftersom han gillar dina små, men det är fortfarande ditt beslut och inte hans.
Har ni prata över huvud taget om vad det är du har tänkt dig eller backar han innan du hinner till det?

Hoppas du kan få honom att lyssna på dig.

Kram igen

prinsessan_

Ja, så har jag oxå tänkt. Men det är ju inte säkert, finns ju faktiskt dom som aldrig bytt. Enligt min kirurg så byter dom flesta för dom önskar en annan stl. Vet inte om det stämmer...
Den typen av implantat jag lägger in ska det vara livstids garanti på, den kan inte gå sönder om ingen sticker en kniv i mig. Så jag kommer inte behöva byta för själva implantatets skull, det är väl mer om det skulle bli några komplikationer eller om kroppen ändras väldigt.
Men jag har bestämt mig, det får bli som det blir.

prinsessan_

det är inte säkert du behöver göra om dem. Min fd svärmors kompis har haft sina implantat i snart 30 år, och de håller än. Jag vet inte exakt vilken sort hon har, men hon har i alla fall aldrig bytt dem... därmed inte sagt att det är så för alla.

gabbe

jag är så himla oansvarig så jag har berättat för mina två pojkar som är 6 och 8 år vad jag har gjort. Eftersom jag hade ingenting kvar och plötsligt skulle komma hem med ett par betydligt större bröst med "bandage" runtom så bestämde jag mig för att säga som det var. Jag har alltid försökt berätta sanningen för mina barn när de frågar mig något. Med detta menar jag inte att man i ingående detaljer ska berätta allting för sina barn, men jag tycker inte att man ska ljuga.
Kram och lycka till med den arga svägerskan.