Efternamnsbyte - kärlek till mitt efternamn!

Jag tycker man kan vara lite försiktig med att döma kvaliten eller livslängden på andras äktenskap på grundval av vilka beslut de fattar om sitt namn.

De som byter namn skulle inte bli glada av om jag påstod att det gjorde er till osjälvständiga eller förtryckta. På samma sätt uppskattar inte jag (som behållit mitt) kommentarer om att man nog behåller sitt namn som en bakväg ut ur sitt äktenskap.

Skilsmässa kan alla ta ut i sverige enligt lag, oavsett vad de valt att heta. Sitt namn kan man enligt lag göra på olika sätt med - inget är sämre än det andra och inget gör en mindre gift.

Det är faktiskt inte ens särskilt konstigt eller socialt oacceptabelt att ha ogifta föräldrar numer.

Vilka val man gör för sig själv och hur man kommenterar folks val generellt kan vara olika saker. Ts i denna tråd ber om råd hur hon ska göra när hon vill behålla sitt men hennes blivande är av en annan uppfaattning - jag hoppas ingen menar att hon bör byta bara för att bli "riktigt gift" och ta det på allvar???

Xerxesa:
Jag behåller inte mitt namn "ifall något skulle gå snett", utan för att jag har hetat detta namn hela mitt liv. I mitt yrke är jag känd under detta namn, och det finns vänner och bekanta som jag inte haft kontakt med på många år. Byter jag efternamn så riskerar jag att tappa möjligheten att ha kontakt med dem. Vet själv hur tråkigt det är med gamla tjejkompisar som "försvunnit".

Det är säkert enklare att vara ung, utan identifierande yrke och bo på en liten ort där man alltid bott och gifta sig med ungdomskärleken som "alla" känner till.

Fröken_U :
Jag tror fler är som du, tänker att föräldrarna inte är gifta om de inte har samma namn. Och det spelar mig inte den minsta roll. Jag gifter mig för min/vår egen skull, inte för "alla andras". De får tro eller tycka vad de vill. Vi har två barn redan, och har inte upplevt några som helst problem att heta olika eller att ha barn som ickegift

Tant Brud

Jag förstår vad du menar, och jag ser inte alls ner på dubbelnamn på något vis, det är bara inte jag och jag skulle så gärna vilja lösa det så vi båda kan ha samma namn... En konstig princip som jag har, bara.
Jag ber om ursäkt om jag gett intrycket av att det på något sätt ska vara mindre bra att ha två efternamn.

Fröken_U:
Jag tolkade inte ditt svar som att du såg ner på "ogifta" eller dubbelnamn.

Men för mig är det inte ett argument överhuvudtaget "vad andra tycker"

Jag kan tänka mig argumentet "vi vill heta samma sak alla i familjen" "Vi vill heta familjen XX" men då för att man själv vill, inte för att andra tycker...

Tant Brud

Jag formulerade mig ganska dåligt inser jag nu, men för att understryka det så är det just argumentet att vi vill heta samma sak inom familjen.

Samtidigt som jag älskar min m2b över allt annat och av kärlek tar hans efternamn, så har jag samtidigt en samhörighet med mitt namn. Inser att det är en never-ending-diskussion - jag får helt enkelt göra mitt hopplösa val - antingen eller.

Det var inte min mening att se ner på någon och jag vet att syftet med tråden var att hon ville ha råd, men nu har ju redan tråden börjat handla om annat.

Jag tycker inte att man är mindre gift om man inte heter samma sak. Det var faktiskt någon som hade skrivit ut att hon ville behålla namnet som en bakväg, men jag kanske missförstod det inlägget.

Jag kan förstå om man har ett namn som används inom ett yrke och det gör vem man är.

Jag tänker inte försvara mig utan jag skrev också att det var mina åsikter och att det inte var menat att såra någon.

När det kommer till par där båda har släktnamn ovanligare namn så blir det svårare och man är mer en identitet med namnet. Självklart ska ingen bli tvingad att byta namn eller ta ett mellannamn.

"slut inlägg från mig i denna tråd"

Dubbelnamn blir väl finfint om du inte vill skiljas fr namnet??

Xerxesa: Jag tycker att namnet är en ganska stor del av ens identitet. Det är bland det första man får som nyfödd och följer med en genom livet, vid upprop i skolan, du undertecknar alla viktiga beslut med ditt namn och identifieras ibland genom att din namnteckning jämförs med den du har på leget. Så det är inte så "bara" att släppa en del av det, tror inte så många skulle vilja byta förnamn på samma sätt.

Mitt efternamn är väldigt viktigt och jag vill inte se en massa ingifta personer bära namnet hipp som happ. Så på den punkten är jag traditionsenlig. Eftersom namnlagen ser ut som den gör kan ju personer som gift in sig i släkten "snylta" vidare med släktnamnet och det anser jag är fel. Har de god smak kanske de inser detta och byter tillbaka till sina egna namn men de som inte gör det då? Nej tack.

Fast med tanke på allt krångel med att byta namn så förstår jag faktiskt om man inte har någon större lust att byta mer än nödvändigt.

Det viktigaste är ju dock att om jag fröken X gifter mig med herr Y och tar hans efternamn och heter fru Y och vi sedan skiljs och jag träffar herr Z så får inte han ta namnet Y om vi gifter oss eftersom jag fått det genom giftermål. Så ens namn kan ju inte spridas hur långt som helst...

Själv har jag dock bytt både förnamn och efternamn 1 gång hittills. Tar gärna min m2bs efternamn, för mitt nuvarande efternamn var bara en nödlösning för att slippa heta samma som min far. Så skulle vi mot all förmodan skilja oss, så kommer jag behålla hans namn tills dess att jag träffar en ny man.

TS förstår att det är ett svårt val. Hoppas du hittar en lösning du känner dig nöjd med!