Här har du en som behåller sitt -son efternamn fastän blivande mannens efternamn bara bärs av 15 pers i Sverige (varav 6st är hans familj) och vars eventuella barn kommer heta mitt -son namn i efternamn.
Ska bli intressant att höra vad svärmor tycker om det.. Hon utbrast när vi frågade om sambons då blivande svägerska skulle ta deras efternamn "Jamen, det är ju självklart!"..
Min bakgrund till detta val är att jag identifierar mig mycket starkt med mitt namn. Jag kommer också från en familj där släkten är viktig, till skillnad från min blivande man som inte har någon som helst intresse för sin bakgrund och historia.
Mina ev barn kommer få heta mitt efternamn för att det antagligen är jag som kommer ha mest att göra med dagis, skola, sjukvård etc och jag vill inte behöva förklara att jag visst är mamma till mina barn (vilket min mor ibland fått göra med mig och min bror).
Jag vill inte heller att mina barn hela tiden ska få frågan var de kommer ifrån eller om de ska ha hemspråksundervisning vilket min man fick utstå under uppväxten (mannens efternamn är utländskt. Speciellt som mannen, som nämnt, är totalt ointresserad av sin bakgrund!).
Antagligen så får barnen dock mannens efternamn som mellannamn och så kan de sedan när de blir äldre själva välja om de vill heta mannens efternamn istället. Om de väljer det så byter jag eventuellt också om det känns rätt då.
Mannen tycker att det skulle vara roligare om jag tog hans namn nu och ev barn får hans namn. Men han har förståelse för mig och mina argument.
