Tecken på otrohet?

Sydneybruden:

Har du läst Mickes tidigare inlägg?
Hade du verkligen själv inte ens funderat om din man hade betett sig på detta sätt?

Visst finns det gränser man inte skall passera - men om man kräver så enormt stor integritet skall man nog fundera på om man överhuvudtaget skall leva i ett förhållande. Och om man gör det är det extremt viktigt att den man lever med har exakt samma värderingar.

Det ar klart att jag har last Mickes tidigare inlagg, tror du jag skulle hoppa in och bara komma med en asikt annars?

Jo, jag skulle undra om min man visade - i mitt tycke - tydliga tecken pa otrohet. Tvartemot Micke skulle jag dock hellre fraga honom rent ut - precis som tradstartaren (som nu forsvunnit ur sammanhanget) gjorde, an att sitta och spekulera pa ett Brollopstorg (!), om vem det kan vara h*n ar otrogen med osv... jag sager inte hur Micke skulle ha gjort, observera att det har ar vad *jag* skulle ha gjort.

Vad du menar med kopplingen mellan integritet och att leva i ett forhallande forstar jag inte riktigt. Antyder du att jag "kraver" sa mycket integritet, sa borde jag inte leva i ett forhallande?! Jag "kraver" inte integritet av nagon, jag har inte ratt att "krava" att min man ska vara pa nagot visst satt. Jag forsoker leva enligt mina personliga principer, och i dem ingar trohet till min partner. Och jag vet att han kanner likadant pa den punkten. Vidare ingar oppenhet och att vaga lita pa att det min man sager ar sant. Jag fattar inte kopplingen du gjort i ditt inlagg och jag avstar fran att spekulera.
Och min grundtes kvarstar: att Mickes tjej ar fly forbannad tyder inte enligt mej pa att hon ar skyldig till otrohet. Men de flesta har verkar ha domt henne pa forhand sa jag hoppas hon inte brukar vistas pa BT...

Ha en bra helg! Det tanker jag ha! :)

Sydneybruden

Om någon betér sig opålitligt kan man ju inte lita på att verbörande plötsligt skulle vara pålitlig bara för att man frågar rakt ut. Nej, mera kött på benen först och sedan fråga, säger jag.

Micke36, skriv gärna och berätta om hur det går och vad ni har kommit fram till !?

Sydneybruden:

Ooops, det var inte meningen att gå till så hårt angrepp som jag nu ser att det kan tolkas som. Undran över om du läst alla inlägg var helt enkelt för att ibland gör man inte det i riktigt långa trådar, men gör ett eget inlägg ändå. Frågan var inte anklagande på något sätt.

Det där med integriteten var inte riktad mot dig personligen, utan något jag har funderat över. Om man behöver en mycket stor privat sfär, så kan ett förhållande bara fungera om den andra parten är likadan. Det finns ju många som har ett väldigt stort behov av att göra mycket saker på egen hand, ut och resa, gå ut med kompisar, utöva något tidskrävande intresse - eller andra saker. Och det är inget fel i det, men ett förhållande med någon som vill göra det mesta gemensamt skulle inte fungera. Jag har själv varit tillsammans med en kille som fullkomligt vägrade ändra på minsta lilla i sitt liv sedan jag kommit in i bilden, och det fungerade inte så bra. Man måste kunna anpassa sig i ett förhållande och ge upp en liten liten del av sig och sitt och tänka mer oss och vårt.

Det var egentligen det jag ville ha sagt, utan att låta dömande...

OK Cecilia,
da forstar jag. Tycker ocksa det ar lite irriterande ibland med inlagg dar skribenten inte orkat lasa igenom alla inlaggen men anda vill tycka till - det blir sa latt missforstand da.

Jag funderade ocksa lite mer pa det har i fredags, om ilska och att reagera starkt. Jag tror jag ar en san person som inte garna visar mig sarbar infor andra manniskor, inte ens de jag kanner val (blir jag ledsen gar jag hellre ut eller stanger in mig an att tex visa det for min man), sa om jag blir sarad visar jag det nog ofta som ilska istallet. Jag sager inte att det var det Mickes flickvan gjorde, men det kan kanske vara en forklaring. Och det var darfor jag inte tyckte att det var konstigt om hon blev rasande och gick till motattack, borjade prata om att flytta ut osv - det ar ganska precis vad jag skulle ha gjort for att dolja hur *ledsen* och sarad jag var... inte speciellt konstruktivt, det medger jag garna, men det kanns battre just da an att erkanna sig svag.
(later ganska dumt nu nar jag skriver det... :( )

Traden ledde forresten till att min man och jag hade en jatteintressant diskussion om det har med otrohet och acceptabla granser for snokande - sa dar ser man vad nyttigt det ar att lasa BT! :)

Och det dar med att kompromissa om att gora saker tillsammans och/eller pa egen hand forstar jag sa val - jag tycker det ar jatteskont att gora saker sjalv ibland, men min man tror latt att det ar nat fel nar jag vill ga ut och ga ensam... sa det galler att vara enormt tydlig och kunna kommunicera pa den punkten tror jag.

Jag ar ocksa nyfiken pa att hora vad Micke och hans tjej har kommit fram till (usch, det kanns som om jag snokar..)

HEJ!

Det hektiska veckan och mina misstankar ledde alltså till en ordentligt gräl. Hon slog med på ansiktet, grät mm.

Sedan sa hon att hon flyttar tillbaka till sitt hemland. Men först om 6 månader. "För att först hinna få ett bra jobb där!"

Men nu har hon börjat prata om gemensamma saker och ting längre (än ett halvt år) fram i tiden. Julresa, byte av bolånsbank mm. Hon har tom blivit ivrig att snacka om
en del av dessa saker.

Det finns fortfarande en del underliga saker och miner (hennes) under den hektiska veckan jag undrar på.

Jag har inga stora hemligheter. Men vad sägs om detta: om jag blottar någon liten hemlighet? Kunde detta få henne att öppna sig? - ifall hon faktiskt har nåt att berätta.

Men snälla Micke. Du säger att allt -- eller det mesta -- har sin förklaring. Din sambo har blivit sårad, ledsen och arg över ditt beteende. Måste du då verkligen driva det här ännu längre, för jag lovar dig, då kommer hon att lämna dig.

Jag var själv tillsammans med en kille som var övertygad om att jag hade en affär (vilket jag inte hade). Han såg tecken där inga tecken fanns. Han konfronterade mig, jag blev skitförbannad och sårad -- varför litar han inte på mig? -- och jag gjorde till sist slut, eftersom jag inte orkade med längre. I slutändan visade det sig att det var han som var otrogen mot mig.

Och vad än värre är; när man ständigt blir utsatt för små förhör och faktagransnkningar kan man -- så kände jag i alla fall -- till slut känna att "nu GÖR jag det här, det spelar ju ändå ingen roll eftersom han redan tror att jag gör det!"

Gå till en äktenskapsrådgivare istället. Det låter bättre än att du ska spionera och tvivla. Undrar hon varför, förklara då att du har problem med att lita på henne.

Sedan undrar jag varför du initialt inte längre litade på henne? Vad det var som fick dig att börja undersöka från första början? För litar man på varandra från början spelar inte övertidsarbete eller fläckar på kläderna någon roll.

DÄRFÖR MISSTÄNKTE JAG

Hon svarade inte i sin kontorstelefon under övertidsarbete och arbetsgivarens kompensationspolicy för övertid hade plötsligt förändrats. Hon började undvika all fysisk kontakt med mig. En gång nämnde hon en viss typ av samlag "som hon inte ville ha eftersom hon är rädd för aids". Jag reagerade genom att säga att vi båda testats förut och är trogna -- och hon var tyst. Eller var det så att hon misstänkte MIG?

Hon _kan_ ju ha misstänkt dig. Jag tycker att det här låter så illa och jag blir ledsen av att läsa vad du skriver. Jag sitter bakom en skärm, jag kan inte veta om din sambo är otrogen eller inte. Men jag kan definitivt säga att ni har några problem som borde redas ut om ni vill fortsätta leva tillsammans.

Som jag har sagt Micke så måste i prata med varandra för att det ska funka i ett förhållande fråga henne om hon tror att du har en annan och ge förklaringar varför du tror att hon har en annan.

Hoppas att det löser sig för er.

Hej!

Jag misstänker att min kille är otrogen. Beteende, vissa tecken mm. Jag frågade och han förnekade allt. I andra sammanhang har han ljugit eller kommit med nya storyn. Då har det handlat om mindre viktiga saker.
Men ännu efter hans nekande svar har jag en underlig känsla.

Finns det nån metod att finna sanningen? Spionera? Kolla om han faktiskt jobbar övertid? Låtsas resa bort men stanna kvar i stan och komma hem tidigt? Det värsta är det här med ovisshet.