Tecken på otrohet?

Jag tror mej ha löst mysteriet. Det är troligtvis hennes arbetskamrat. 33 % inom mig säger att vi ska försöka fortsätta i varje fall, 33 % tycker att det är helt egalt. Detta trots att vi väntar barn.

Jaha du, Micke. Eftersom resterande 34% av dig är i majoritet får väl de bestämma då. Och vad vill de?

Är barnet ditt?

JA jag vill bara tillägga att det var trådsvaret jag menade. Men även till dig Micke tänk på en sak kommer ni att klara av detta, för senare kan man bli starkare tillsammans men det är för jäkla jobbigt det har inte varit dans på rosor kan jag inte påstå.

Tänk inte att ni ska hålla för barnet skull för det blir inte bättre det kommer bli sämre.

Jag kan ju tala om att vi har två barn men när jag fick veta hans otroheti samma veva fick jag veta att jag var gravid och då gjorde jag en abort fast jag hatar det men jag var tvungen för att klara av min sorg för vad min sambo hade gjort mot mig.
Jag har tänkt mycke på detta med otrohet och det är som en epedemi och så frågar man folk som har varit otrogna och de svara oftast med att det är däligt hemma, men har de pratat och kämpat nej det har de naturlligt vis ej gjort.
Jag ser att folk orkar inte bry sig längre eller orkar kämpa.
Men det kanske jag som är gameldags av mig när det gäller förhållanden.
Prata i ett förhållande är ao.

Det jag kan ge dig som råd TÄNK på fall du orkar och prata med din fru och berätta allt sedan kan du avgöra vad du ska göra och berätta för henne vad du tänker det är svårt det håller jag med om men jag hoppas att ni kan lösa det.

Kram på dig Micke och jag tänker på dig.

HON ÄR RASANDE

Det låter otroligt med allt eller det mesta hade en förklaring. Jag gick för långt med min nyfikenhet... och nu menar hon att hon flyttar tillbaka till sitt hemland. Hon blev rasande när jag ställde mina frågor. Jag hade alltså fel men nu är det frågan om en ordentlig kris! Hjälp!

Hej igen, såklart hon är rasande, du har ju kommit på henne! En naturlig reaktion på rädsla, skam och förlägenhet. Du måste stå på dig, det är kanske inget alternativ att hon åker till sitt hemland, men hur bra mår du att gå kvar i denna lögn ni lever i?
Stå på dig, vik dig inte. Tala om för henne att du är beredd att försöka - om du nu är det- men låt henne inte hota med att åka så att du ger med dig.
Heja dig, du har rätt!
kram anna

Micke:

Jag undrar jag om alla förklaringarna verkligen stämmer... Hennes reaktion är milt sagt överdriven. Nog för att man kan bli arg när någon är lite för nyfiken (jag har själv gjort samma misstag och jäklar, det gör jag inte om) men att lämna allt och dra bara för det är knappast ett tecken på ett bra förhållande - dessvärre.

Låt det svalna en stund tills ni kan prata igenom det ordentligt. Det faktum att ni skall få barn gör det desto viktigare att lösa det hela.

Men jag undrar ändå om hon verkligen är kvinnan i ditt liv...

Hej Micke

Såg vad du skrev om hennes reaktion och jag är inte förvånad att hon reagerade så starkt för det är som de andra säger du har kommit på henne.

Om du vill ha henne tillbaka så tänk igenom hur du vill leva med henne, eftersom allt inte är bra så måste ni ändra på det som är dåligt. Sedan väntar hon barn och hon måste få veta vad som du förväntar dig av henne.

TA ett ljupt andetag och ta det lungt innan ni beslutar för något. Hennes hot om att flytta hem igen det är ett hot från henne för att skyda sig själv.
Lycka till hur du än gör och tänk på hur ni har haft det fall det kan bli bättre eller sämre.

Kram på dig

Men vad ar det for snack om 'overdriven reaktion'??

Jag hade ocksa blivit minst sagt fly forbannad om min kille berattade att han spionerat pa mig, kollat mina klader efter flackar, ringt hotell for att kolla om det jag sagt verkligen var sant och allt det andra som Micke oppet erkanner att han har hallit pa med! Speciellt om jag vantade barn och var installd pa att dela mitt liv med barnets far - och sa fa helt ogrundade anklagelser om otrohet och tvivel om vem som var barnets far kastade i ansiktet pa mig!

Tycker inte alls det tyder pa att hon ljuger - tvartom, jag hade nog ocksa funderat skarpt pa om jag verkligen vill leva med en man som hellre sitter och ar paranoid och fragar vilt frammande manniskor pa ett Brollopsforum om rad, an att helt enkelt fraga mig..!

Tyvarr Micke har du nog skjutit dig i foten med dina anklagelser. Jag hoppas att det loser sig mellan er - speciellt med tanke pa barnet.

Man har rätt att ställa frågor i ett förhållande och är man misstänksam har man rätt att snoka också- det är ren självbevarelsedrift. Man kan ju inte förvänta sig att en som ljuger och bedrar en ska tala sanning helt plötsligt om man frågar!!
Själv hade jag fortfarande varit tillsammmans nmed en idiot om jag inte hade snokat och kommit på honom! Min nuvarande snokade jag också på..men han hade inget att dölja så nu har jag slutat-han visade sig ju vara pålitlig och därför kunde jag också tacka ja när han friade.

Jag skulle inte alls bli arg om min kille "kollade upp" mig. Däremot ledsen över att han inte litade på mig och ledsen för hans skull. Om jag var helt oskyldig skulle jag göra allt för att övertyga honom om att han hade fel, men att bli arg, nej verkligen inte, det var nog det sista jag skulle bli. Empati!!!