4 Augusti 2007 *Tråd2*

maljor

oj, ja vi skickade nog in samma dag då.
vi skickade in namnändring på våra båda barn, hindersprövningen och namnändringen för mig. Men inget av det har kommit tillbaka än.
Kan ju lägga till att vi bor i stockholm. Känns lite tråkigt att inte fått svar än.

känner mig lite deppig på min lillebror nu =(
Han kanske inte kommer på vårat bröllop för att "han kanske tänker jobba istället".
Visst, han har precis fått jobb MEN som brevbärare så han jobbar ju inte ens på lördagar!!!
Gud vad ledsen jag blir =( visst att han aldrig firar min födelsedag (inte något annat syskons heller) men min bröllopsdag!!
Har nästan ingen kvar i släkten efter att flera st gick bort under några få år så det känns jätteviktigt att alla kommer *ledsen*

Inte nog med att man känner sig bortprioriterad där, man känner sig bortprioriterad ur samhället för att man inte får något jobb *deppar ihop*
sorry men just nu känns allt skit *gråta*

maljor

uscha och skit.
Om man skall tala rent ut.
Han är definitivt inte värd dina tårar.
Somliga saker tackar man ju bara inte nej till. Inte när man är så nära släkt.
Du får lägga ditt fokus på andra saker som får dig att må bättre istället.
KRAM

Han har officielt inte tackat nej än och mamma tänkte ta ett allvarligt snack med honom.

Känns som att det har hänt alldeles för mycket negativt i mitt liv på väldigt kort tid =(

maljor

mm vet hur sånt kan vara, när allt bara känns för mycket. Själv har jag varit alldeles för stressad för länge känns det som. Just nu håller jag på få totalt krupp på barnen. en snart 4 åring och en 1,5 åring driver mig för stunde till vansinne känns det som.
Sonen har inom loppet av tio minuter rivt ner en glastuggumiautomat på golvet, smällt igen dörrarna med ljudliga bang bang ljud ca 10 gånger, lyckats få ner ett glas från diskbänken och sprungit runt med, sprutat vatten runt halva lägenheten med blomsprutan, ändrat på alla knappar på spisen, rivit ut leksaker över halva lekrummet, dragit bort fäll och kuddar från fotöljen ut i hallen. dragit ut leksaker i köket, vardagsrummet och hallen. Därtill kladdat med choklad och gnällt gånger 10. och sen därtill så har dottern tjatat mig blå om hennes leksakshäst som tydligen varit så duktig, snäll och som hon måste berätta om var ungeför 20e sekund. åhhh det bokstavligen snurrar runt i skallen och jag är beredd att säga upp mig som mamma.
När sonen nu gav sig på spisen för jag vet inte vilken gång i ordningen så fick jag nog, slet upp honom och la honom i hans spjälsäng och gick därifrån en stund. puuu måste andas, stressen bara kryper under skinnet på mig. Vill vara en så bra mamma som leker och är så pedagogiskt och rätt och aldrig höjer rösten, men just nu stressar allt sönder mig totalt.
funderat på att lägga allt vad bröllop heter på hyllan ett tag. har ju egentligen det mesta klart. Men orkar inte hålla på med småsakerna, bara strunta i allt en månad eller så. det löser sig väl ändå. för just nu är orken så totalt slut och borta. Gästerna har ju ändå inte börjat svara än. tror dom flesta bara antar att vi är så säkra på att dom kommer att dom inte kommer besvara inbjudan ändå.
nä. stressen är för hög just nu. borde ta tag i andra delar av livet än detta just nu.
ursäkta att detta urartade i ett totalt gnällinlägg, men orken är borta just nu :(

Gnäll ur dig - det gör ju jag oxå just nu.

Själv har jag det med att brorsan kanske inte kommer, morbror (39 år) dog för 1½ månad sen, mormor och morfar dog för några år sen och det blir jättejobbigt nu (bara 63 och 66 år gamla), gammelmormor dog dessutom bara 3 månader efter mormor (84 år gammal) och just nu saknar jag dem så oerhört. Det är därför det blir så jobbigt med brorsan.
Sen så är jag ju arbetslös. Jobbar visserligen som springvikarie åt kommunen men har inte fått jobba på ett tag nu. Är uppe 6 varje morron och sitter redo vid telefonen om de skulle ringa. Så vill arbetsförmedlingen att vi ska flytta trots att sambon har fast jobb (och tjänar mer än jag kommer göra) och trots att vi flyttade 20 mil hit i oktober bara. Plus att just nu så undrar jag hur allt ska gå ihop - kommer få 65% av minimilön. Alltså, 65% av 12650 (före skatt).
Så tror alla att man bara latar sig för att man är arbetslös och dessutom lever gott på pengarna.
Känner mig bara så fruktansvärt utstött och värdelös och som en belastning för samhället =(

Fy f-n vad skönt det var att få ur sig allt!!

maljor

Vi får gnälla ihop ett tag då.
Ekonomi vet jag hur surt det kan vara.
Själv är jag ju student, och som sagts ovan, två små barn. så inkomsten inklusive lånet blir väl en sådär 7-8000 i månaden.
Låter jobbigt med din släkt. Min släkt kan jag inte klaga på. Den mesta stressen jag bär på är självförvållad. Jag tar på mig mer än jag orkar bära. Och blir så lätt stresspåverkad.
O ena sidan vill jag ju så gärna ha hels släkten med, o andra sidan kan jag ibland tänka, varför åkte vi inte iväg själva och bara gifte oss han och jag, så att vi slapp alla planering och stress som det inneburit, och alla kostnader. MEn sen kommer jag på att jag skulle inte vilja gifta mig utan släkten, skulle ångra mig.
ja ja, vi får ta varann i hand och gnälla av oss lite.

jo ibland skulle det ha varit skönt att bara sticka iväg men jag vill ju ha med familjen så då blir det traditionellt istället.
Ekonomin är det tungt att oroa sig över. Det är tur att sambon har bra lön eftersom jag ligger under existensminimum.

Var och handlade nu. Sambon älskar budapestrulle så det blev såna bakelser. Första jag "unnar" mig på länge.

Det är tur att BT finns så man kan gnälla lite när man inte riktigt orkar mer...

Vi fick hindersprövnigen hem i dag:)

Provade även mitt halsband, örhängen och tiara i dag. passar så bra i hop.

maljor

De behövs att få ur sig ibland. Bra gjort av dig:)

Bruden blå

Du verkar ha en hel del nu. jag hoppas verkligen att de lugnar sig snart och att du tar killen till hjälp om de behövs för att få dig att lugna ner dig. Du får aldrig glömma bort dig själv. Livs vikigt fast de kan va svårt. Tänker på dig tjejen.
*kram*