Får man ha hunden med i kyrkan?

De här var en väldigt intressant tråd måste jag säga.
Jag har också hund,en stor vovve är det också. jag tycker agrumentet att vi inte ska ha hundar i kyrkan pga allergi är ganska fånigt faktiskt, det är ju hundar på massa andra platser så som bussar, tunnelbanor, butiker osv. och inte för att tala om hur mycket hund jag har på mig vart jag än går... rätta mig om jag har fel nu men oftast brukar väl pälsallergiker få astma eller något annat symptom på allergi när det är väldigt nära djuret, typ gossar..? Ett argument som däremot håller är hundrädsla. jag har full förståelse för att man kan vara rädd för något.

jag är så urtrött på att behöva, iprincip, gå i diket bara för att någon skriker när det ser min hund, och mammor som tycker att man ska korta kopplet för att deras barn leker faktiskt på stigen! (?)
Sen finns det ju riktiga generalpuckon som tex går fram till min hund när hon är kopplad och bunden utanför affären... såna människor skulle bara få ett kok stryk. min hund är min egendom och ingen har rätt att gå fram till henne utan att jag har sagt okej. jag går inte ner i barnvagnen och gullar med främmande människors barn.... mycket ikonstiga människor. och sen när man säger till dem så säger mamman eller pappan (ja, för oftast är det föräldrar med sina barn) men lilla Viktor ville bara hälsa....

Oj nu blev det både långt och argt...

Jo,jag känner igen det där att alla ungar ska fram och hälsa hur och när som helst. Men vem får skäll om man har en hund som är lite arg och nafsar till?

Jag har varit dagmatte, så jag vet. Ju mer ungarna bara går fram utan att fråga, ju mindre får de hälsa på den supersnälla nalleliknande hunden. Nån gång måste de lära sig att alla hundar vill inte hälsa.

Sedan det där med djur i offentliga lokaler. Jag förstår mycket väl varför det är djurfritt i kyrkor m.m. Att sedan vissa fik, affärer osv tycker det är okej, det är ju upp till dem. Men på de flesta ställen tar man ju inte med sig sina djur med hänsyn till andra..

Och ja, det finns gott om allergiker, astmatiker m. fl. Som inte fixar att vara nån längre stund där djur har varit innan. Och vissa känner av direkt. Och även om det inte är livshotande varje gång, så är det nog så jobbigt med rinnande kliande ögon m.m.

I kyrkan möter vi troende Gud. Vi går dit för att känna gemenskap med andra troende, för att få undervisning av Bibelns lära och för att ta emot nattvard. Någon gång så är syftet med kyrkobesöket att delta i en förrättning i form av dop, konfirmation, vigsel eller begravning. Men oftast handlar det om ett sätt att komma närmare Gud och sin tro på Jesus.

Är det då inte lite förmätet att folk drar på sig mängder av parfym, vill släpa in hundar och jättedoftande blommor i kyrkan? Vilket gör att allergikerna får proppa i sig medicin i klass med värsta pollensäsongen även om det råkar vara september?

Är det inte lite förmätet att sätta sig över andra människors sjukdomar och tala om för dem att de minsann ska stå ut med lite allergimedicinering för att en HUND ska vara med på ett BRÖLLOP.... *gode värld*

Nej, skärp er och tänk på att kyrkan är en plats för bön och tillbedjan till Gud. Inte bara en vacker lokal där vi får manifestera vår kärlek till vår partner. Kyrkolokalen används till "RÄTT" mycket ANNAT än vigslar... och tack och lov ganska många vigslar utan folk som vill släpa in hundar...

(Ps. för den som känner sig okunnig kan jag avslöja att biverkningar av allergimedicin bland annat är att man blir väldigt trött. Gå på ett bröllop fullproppad med allergimedicin skulle alltså innebära att man slocknar innan tårtan serverats..... bara för att brudparet skulle ha med sig HUND in i kyrkan...)

Bara några små klargöranden....

1. Jag tycker om hundar!
2. Skulle aldrig drömma om att gå fram och klappa en hund som är bunden. Inte heller mina barn skulle göra en sådan "blunder" utan vet att man Alltid alltid måste fråga hundägaren om man får hälsa.

3. Nu är rgelerna i Sverige sådana att man inte får ta med sig päsldjur in på offentliga lokaler. Det gäller både hundar, hästar och katter och både kyrkor, affärer och restauranger. Dvs det är inte något som är specifikt för Svenska Kyrkan, utan något som i alla fall jag uppfattar som ganska vedertaget här i det land vi bor.

Men som jag påpekade redan tidigare. En gudstjänst/vigsel är inte beroende av kyrkolokalen.
Vigsel på hästryggen med hunden som ringbärare är fullt möjligt, så länge vi är ute eller i en annan lokal. (Kyrkoruin var ju ett lysande förslag!!)
Har själv inte haft någon ännu, men många av mina kollegor har haft "fransiscus gudstjänster" där djuren får stå i centrum. (Fransiscus är djurens skyddhelgon. Lång historia som vi tar en annan gång. :) )

Ekstrand.
Kul liknelse det här med att rusa fram till vilt främmande barn och gulla med dem utan att fråga föräldrarna.
Det är ju precis så det är. Hundar ska tåla att klappas på utan att man vet något om dem.
Tänk om de har ont och då naffsar i självförsvar? Är rädd för barn? Små barns stapplande gång kan av en hund uppfattas som hotfullt- vems är då felet, hunden eller barnets? Hunden följer sin instingt .
Jag älskar både barn och djur i synnerhet hundar och kan ett och annat om dem.
Jag är för sk hundkörkort där man får visa kunskap och lämplighet att ha hund.
Föräldrar borde vara skyldiga att lära sig hur man umgås med hund tillsammans med barn. Min hund är jättesnäll, stor varm och gullig. Liksom inbjuder till att gossa med, men det är inte ok för mig i alla lägen och i synnerhet inte när jag inte är där eftersom jag alltid har ansvaret för vad min hund gör. Tänk om barnet skadar hunden och han av smärta och oro börjar trampa hoppa och slår omkull barnet. Då är felet mitt även om jag inte är där.
Det handlar givetvis om att visa hänsyn till alla. Vi hundägare inte minst. Allergiker eller inte sunt förnuft gäller alla!

Problemet med en allergi eller en fobi är det är inget man kan välja att lämna hemma. Till skillnad från en hund.

Ni kanske kan ha en kyrklig vigsel / med präst menar jag då, fasat ute eller i en lokal hundar får vistas

Det är klart man inte ska ha med sig hunden överallt till varje pris.

Det finns allergiker och hundrädda, men liksom hundägarna så måste även de visa hänsyn.

Min 15 åriga sons hundrädda flickvän är här ofta trots att hon är skräckslagen varje gång hon knackar på.Hon går inte närmare än 2m och jag tvingar henne inte att komma närmare om hon inte vill.
Hon vet att hunden är snäll, men det hjälper inte om man har fobi.
Av hänsyn till henne får inte min hund rusa fram och hälsa.
Hon litar på att jag tar hand om hunden.

En allergiker måste ju tyvärr avstå från att komma och hälsa på och då löser man det genom att träffas någon annanstans.
Men jag kan inte "tvätta bort" hunden även om jag vill eftersom vi lever ihop.
Håren, men inte hundavskrapen som är den stora orsaken till allergi.

Ave Maria: du har fel!

"3. Nu är rgelerna i Sverige sådana att man inte får ta med sig päsldjur in på offentliga lokaler. Det gäller både hundar, hästar och katter och både kyrkor, affärer och restauranger. Dvs det är inte något som är specifikt för Svenska Kyrkan, utan något som i alla fall jag uppfattar som ganska vedertaget här i det land vi bor."

Så länge det inte säljs matvaror i affärerna är det upp till affärsinnehavaren om hundar är tillåtna eller ej.

Mycket intressant att läsa alla inlägg. Jag känner för att utmana några funderingar, vore kul att höra era tankar och reaktioner.

1. Jag tycker inte att det finns gott om allergiker och astmatiker i Sverige - det är i vart fall inte min upplevelse och erfarenhet. Jag grundar det på 20 års hundägande där hunden/hundarna har varit med mig i stort sett överallt - alltid.

De har varit med mig på jobbet, på fritiden, till vänner, på krogen (ja, det är korrekt - bara det är mer än tio meter från köket om jag minns rätt) etc. Jag har upplevt så mycket glädje och i många fall "uppvaknande" avseende kontakten med hundar. Min hund/mina hundar har aldrig varit ensamma hemma hela dagen när jag är på jobbet och jag är lyckligt lottad - jag inser det.

Under alla år har jag stött på en allergiker som reagerat på att det finns i luften, flera allergiker som har kontaktallergi och då låter de bara helt enkelt bli hundarna (och jag visar hänsyn genom att ha kontroll på att hunden inte är i närheten av den personen).

Sedan har jag stött på ett antal hundrädda personer varav de flesta helt enkelt är ovana vid hundar. Det är bara att visa respekt för detta och se till att hunden håller sig lugn och borta från personen, inget mer med det. (Jag kan lika lite omvända deras hundrädsla på en kvart som de kan omvända min rädsla för ormar på en kvart.)

2. Jag blir rejält fundersam över detta att hundratusentals hundägare förväntas lämna hundarna hemma på grund av det fåtal allergiker som inte klarar av pälsdjurspartiklar i luften. (För övrigt klarar de inte heller av att vara i närheten av mig då jag må se ren och hel ut men är fullkomligt indränkt med hundpartiklar.)

3. Hundar är bra för hälsan - för alla utom det fåtal som är allergiska. Hundägare är friskare än andra, hundägare är lyckligare än andra. Ja, det är så och det är förmodligen beroende på att vi kommer ut flera gånger om dagen. Lyckligare är förmodligen beroende på att vi har kontakt med andra levande varelser istället för att vara ensamma. (Antalet självmord bland hundägare är t ex väsenligt lägre än bland befolkningen i genomsnitt.)

Tvärtom - mer hundar i vardagen!
Mer hundar på stan!
Mer respekt och hänsyn - ömsesidigt mellan hundägare och icke hundägare!

Kom igen nu, hoppa på mig så ska jag rota fram ännu mer argument och statistik. Det vore mig ett sant nöje för jag är så dj....a trött på detta påhoppande på hundar och hundägare - och att det är politiskt korrekt att gnälla på hundägare. Jag vägrar att sitta tyst för det är så besinningslöst galet.