Frullan: du behöver inte skämmas, det är jag som blir lite lätt stött. Extramaterial för Page i personlighetsanalysen :)jag tycker att det är jättesvårt att prata om sånt på nätet. Man kan ju inte se varandras ansiktsuttryck och förtydliga vad man menar, det kan bli tom värre när man försöker förtydliga det. sedan så tar det jättelång tid att skriva ner vad man menar, det blir lite av medvetandeström i det hela.
Jag håller med dig när det gäller ditt ex om nörden från Hamburg, har själv varit med om sådant. Konstigt nog så kan man faktiskt komma nästan bättre överens med människor som är annorlunda än vad man själv är om man bara ger dem en chans och kan se bortom "skalet" och stereotypen. Jag tycker inte synd om nördar så och det var absolut inte så jag menade när jag skrev till muggles om deras oskuld. Tänkte faktiskt på en äldre man som maken berättat om och som var gift med jobbet (nörd ;) och hur ensam han verkade vara. Han satt på jobbet på julafton och alla helger, och kom dit samma dag som han varit på en begravning. DÅ är det kanske lite synd om människan i fråga och man vill nästan att farbror försökte byta perspektiv på livet. Fast som du säger så kan man inte veta varför det blev som det blev.
Jag har väldigt lätt för att tycka synd om människor och djur som far illa (då menar jag riktigt illa). Djur är det nästan värre med, avskyr människor som inte tar hand om sina husdjur *Frejis emotionella prat som kan pågå hur länge som helst*
Att döma folk efter sig själv är superlätt att göra, många gör det helt automatiskt. Men man kan ju också döma sig själv efter andra, det perspektivet tillämpar jag ibland på mig själv. Funkar bra :) och kan vara en nyttig upplevelse.
Hm, av någon anledning så tror jag att i grunden kan du och jag komma ganska bra överens med varandra när det gäller nördfrågan.