Jag håller med dig Oms. Och du har absolut rätt, inget snack om saken. Men jag kommer själv ihåg när jag väntade första och man var svinrädd hela tiden. Man har ju ingen aning om vad som händer och vad som SKA och KAN hända och vad som är fel.
Jag fick en känsla sent i grav att det var nåt tokigt. Som vanligt, som alla gör, bagatelliserades detta för jag var förstagångsföderska. Jaja, allt gick väl och han kom ut.
Spydde som en gris och sög aldrig igång mjölken. Åt kanske 25 ml och spydde det dubbla. Jag var jätteorolig och stod nästan på BVC och skrek å grät att det är fel, men allt var så normalt så och jag fick gå hem.
När det vart så en vecka och gossen gått ner över 500g så började dom fundera. Fick akutremiss till Boden och blev akut inlagd. Han hade övre UVI och vi fick ligga inne en vecka. Vi kämpar fortfarande med detta och han har flera ärr på njurarna av MASSOR med UVI och vi har varit 2 ggr i uppsala På akademiska för detta.
Jag hade alltså rätt.
Vi betalar ju faktist en hel del pengar till sjukvården i Sverige och skryter med att det är "gratis" så utnyttja den för faan.... Så tycker jag! Varför inte? Även om man vet med sig att det inte är någon fara - varför inte få en garanti???