preventivmedel ur kristen synpunkt

Frida, det har diskuterats...

För mig är alla p-medel som påverkar ett befruktat ägg negativt uteslutna. Dvs p-piller, minipiller, spiral, p-spruta osv. Vi använder pessar.

Vissa kristna tolkar bibeln så att livet börjar vid andningen, alltså är abort ok.

Mer kan läsas här: www.postfun.com/pfp/blasphemy.html

Kanske bättre länk: www.pregnantpause.org/abort/pcbible.htm

Kan väl tillägga att jag förvisso anser att livet startar vid befruktningen men den ståndpunkten har jag kommit fram till oberoende av religionen...

Jo det är ju vid befruktningen som en ny individ kommer till. Ett ensamt ägg är ingen individ, det kan ensamt inte utvecklas till någonting, halva kromosonuppsättningen fattas ju. Men efter befruktningen har vi en ny individ och ja, under tiden från befruktning tills det sätter sig fast betraktar jag också det befruktade ägget som en människa.

Beträffande frågan om abort efter våldtäkt, som nämndes tidigare, så anser jag inte att det faktum att ett brott har begåtts av en person rättfärdigar att man dödar en annan människa. Jag är emot dödsstraff över huvud taget men OM man nu skulle ha dödsstraff för våldtäkt (mitt hemland hade det tills alldeles nyligen) så är det väl väldtäktsmannen som skall dö och inte barnet - det har ju absolut ingen skuld i sammanhanget.

Maria,

jag håller inte med. jag tycker inte att man kan begära att en kvinna tar ansvar för ett barn som en våldtäktsman har tvingat på henne. och hur skulle det kännas för barnet om/när det fick reda på att hans/hennes pappa var en våldtäktsman och att mamma aldrig velat ha en?
jag tror aldrig jag skulle kunna älska ett barn som bilvit till mot min vilja på ett sådant fruktansvärt sätt, tänk vad hemskt att behöva minnas en våldtäkt varenda gång man tittar på sitt eget barn! jag tycker det är fel att lägga en sådan skuld på våldtäktsoffer på det sättet (antingen känna skuld för att man tar ett liv eller känna skuld för att man känner kärlekslöshet/förakt/t.o.m. hat mot sitt eget barn), det är ju som att straffa en kvinna för ett brott som har begåtts mot henne, tycker jag.

Nej en kvinna som blivit våldtagen har givetvis inte begått något brott (inte typ fallen i Nigeria där kvinnor dömts till döden efter att ha blivit våldtagna eftersom våldtäkten enligt de muslimska sharia-domstolarna klassats som otrohet), men barnet är i vart fall helt oskyldigt och även om kvinnan drabbas så blir hon ju i vart fall inte avrättad. Jag tror nog att i de flesta fall kommer kärleken till sitt barn att övervinna tankarna på hur det blev till. Skulle mamman inte klara av att ha hand om barnet återstår ju möjligheten att adoptera bort det, men jag tror mycket få kvinnor skulle välja den utvägen. Jag kan ta en parallell:

För ett antal år sedan förlovade sig en palestinsk man med en kvinna från Storbrittanien. De skulle resa dit ned, hon först (hon var då gravid med hans barn) och han lite senare. I en extra säkerhetskontroll fastnade kvinnan då det visade sig att en väska som hennes blivande skickat med henne hade dubbla bottnar och en sprängladdning på ca 3 kg emellan dessa - mer än tillräckligt för att spränga hela planet. Kvinnan blev naturligtvis utom sig när hon insåg hur sviken hon hade blivit och tankarna kom om barnet. Men hon beslöt sig för att trots allt föda barnet, just med hänvisning till att barnet var helt oskyldigt i sammanhanget. Hon intervjuades några år senare och sa då att hon aldrig ångrat sitt beslut.

För mig startar ett _människo_liv då det är kapabelt att dra sitt första andetag.

Jag är 30 och skulle utan tvekan göra abort om fostret tillkommit utan önskan (vid våldtäkt t ex) , trots att jag är kapabel att ta hand om det. Det finns ingen som har bett om att födas till denna värld och jag tycker inte att det är rätt att ett barn skall födas oönskat. Så länge fostret tas bort innan det är levnadsdugligt ser jag inget moraliskt fel i det.
Jag köper på intet vis argumentet att det skulle vara att mörda ett liv. Allt som växer är ett liv i sig, men jag tänker fortsätta att äta morötter och skjuta älg för att få min föda och äta det jag tycker om.

NamnNam, det är ganska självklart att du kommer till en annan slutsats än mig om vi har olika definition av vad som är mänskligt liv. För mig börjar livet vid befruktningen. Och då finns det inga argument typ att det är synd om kvinnan etc som jag ser kan rättfärdiga att man dödar detta liv. Mord är inte tillåtet oberoende av hur goda motiv man må ha eftersom mänskligt liv skall vara okränkbart. Därför accepterar jag inte varken abort, dödsstraff, dödshjälp eller liknande.

Jo allt är ett liv, men allt är inte ett MÄNSKLIGT liv. Givetvis betraktar jag inte livet hos en morot som på något sätt jämställt med mänskligt liv. Inte en älg för den delen heller.

Jag kan till viss del respektera tankarna som tidigare nämnts ang att det inte är barnet/fostret eller kvinnans skuld i att de har våldtagits/ befruktats och att det är våldtäktsmannen som ska straffas och inte dem... visst är det så... men de stackars barn som föds oönskade då?

Anser ni, som är emot abort, att dessa barn/foster bör födas (no matter what) och riskera att växa upp totalt oönskade och oälskade? I en sådan miljö är det inte särskilt vanligt att barn växer upp till välmående/välfungerande vuxna. Självklart finns de lyckliga undantagen (ex tid nämnda kvinna fr Storbrittanien) men det gäller ju långt ifrån alla... så vart lämnar det då de "oskyldiga" barnen?

Visst som sagt det bör vara våldtäktsmannen som skall straffas men straffas inte barnen indirekt (i en del fall) oxå? Hur ställer ni er till detta?