Skäl för att tacka nej

Snigel: Jag tycker att ditt inlägg var väldigt tänkvärt. Det är nästan lite oförskämt att fråga om anledning till ett nej tack.

Tja vad ska man säga! Ibland kan man gå och ibland kan man inte. Det är ju inte riktat personligen till brudparet utan oftast har man väl en anledning till varför man inte kan gå. Och det får väl alla acceptera.

När jag gifte mig så var det oxå folk som inte kunde komma, och det upplevde man ju som tråkigt men inget jag hängde upp mig på. Det viktigaste är ju att man blir gift och får lova att leva med sin blivande resten av sitt liv!!!

Jo, precis så är det ju. Ibland kan folk inte. Mer än så är det inte. Jag tror också att ibland så är det lätt att den här bröllopskarusellen blir för mycket, man blir för ego och tror att allt kretsar kring en själv och tar allting personligt. Bara för att jag gifter mig och tycker mitt bröllop är en av livets hittills viktigaste dagar så betyder det ju inte att alla andra tycker det och sätter mitt bröllop på första plats på prioriteringslistan.

Jag tycker inte heller det behövs någon anledning.

Det finns saker i ens liv man vill hålla för sig själv och jag tror inte att man skall läsa in så mycket i ett svar. Skulle mina närmaste inte kunna komma skulle jag vilja ha en anledning, men där vet jag också att jag hade fått en anledning utan att fråga. Övriga personer har jag inte någon rätt att ha husförhör med tycker jag.

Mitt bröllop är viktigt för mig, men för andra är det ett bröllop bland alla andra.

Vitklädd i vinter: när jag redan postat mitt inlägg såg jag att du skrivit att ni inte har en görnära relation! även om jag personligen förmodligen gått på bröllopet istället för att göra resan - hur gärna jag än hade velat resa - så förstår jag hur du tänker och jag vill inte vara den som skriver dig på näsan vad ni ska göra i det här läget! känns det bättre att resa så gör det för tusan! ni kan ju knåpa ihop ett fint telegram där ni förklarar t ex hur viktig den här resan är och att ni givetvis ändå önskar brudparet all lycka till! eller nåt :)

Vitklädd i vinter: ett alternativ om man vill göra båda är ju att åka dagen efter bröllopet och vara borta en vecka på resa och ha veckan innan till kortare utflykter, fixa på huset och göra sånt man aldrig hinner annars. Jag personligen tycker det är jobbigt att vara på resande fot hela semstern så då kanske halva känns lugnare. Du gör naturligtvis som du vill och det är ju ingen katastrof om du inte prioriterar bröllopet lika högt som bruden.

skulle oxå bli ledsen om nån av de vi bjudit tackar nej till att komma, men om de tackar nej så antar jag att de har en särskild anledning o den behöver de inte redovisa för mig om de inte själv vill det.

Skulle inte kräva det av mina vänner el släktingar.

Undantaget är förstås om mina föräldrar skulle säga nej då skulle jag kräva av dem att veta varför de inte kommer men det är ju lite skillnad på ens föräldrar o ens vänner el andra släktingar.

Skulle jag tacka nej så skulle jag säga varför jag inte kommer om det inte har hänt nått jätteallvarligt som att nån av våra barn blivit jättesjuk el har avlidit då skulle jag nog inte säga varöfr jag inte kommer.

robbans flicka: jag skulle nog göra tvärtom. Sjuka barn och avlidna släktingar är lätt att förklara och ger förståelse hos dem som har bjudningen. Mina ångestattacker eller andra psykiska besvär är mer jobbigt att prata om och ofta får man ingen förståelse alls utan antas vara vrickad om man tackar nej för en sån sak. Vadå ångest, typ.. Tråkigt men sant dessvärre

Snöran:
Det är lungt!! Jag tar det inte så hårt! Jag förstår vad du menar ;)

Blivande fru J:
Jo, det är ju ett alternativ, men det funkar inte för oss. Vi har nämligen planerat att gå på ett evenemang lite söderut i Europa som sammanfaller med bröllopet. Sen har vi ett evenemang i Sverige som vi ska gå på i slutet av semestern så då kan vi inte åka iväg för sent för då hinner vi inte hem.

Men tack ändå för att du engagerar dig!! :)

Sen till ett konstaterande:
När man gör ett inlägg här så förväntar man sig lite att man ska få höra: "Ja, det är klart att ni ska åka på er resa" osv. Man vill att nån liksom, ja vad ska man säga, accepterar ens beslut. Man vill få ett godkännande av sitt val. Men i ett sånt här forum där det finns människor med mycket olika åsikter så kan man ju aldrig förvänta sig att alla ska svara så. Och då ska man försvara sitt agernade och så uppstår det hetsiga disskusioner :)(nu menar jag inte i denna tråden utan, sånt man läst tidigare).

Vi har iallafall funderat på det här med bröllopet mycket och nu bestämt oss för att vi tycker att vi är värda att åka på den här resan. Och så kommer det att bli!

Majlo:
Tack för det! Det paret är inte heller bjudna på vårt bröllop i sommar, försöker att träffa dem så lite som möjligt...

/Snigel