Skäl för att tacka nej

Wendela: jag förstår din besvikelse! Jag tycker visst att man har rätt att kräva ett godtagbart skäl om det gäller en nära vän eller släkting. Om man står varandra nära borde ju inte det vara något större problem. Många tror att det handlar om att "lägga sig i" och så vidare. Men i nära relationer måste man få ställa krav och kräva svar. Det handlar om att ge och ta. Om man har en nära relation kan man inte bara dra sig undan med ett artigt "nej tack" när det inte passar. Relationer bygger på ansvar och kärlek, inte på likgiltighet.

Linia; men inte ens min mamma känner till min diagnos, och så vill jag helst att det ska förbli tillsvidare. Jag tycker därför att det inte är inbjudarens sak att spekulera eller ifrågasätta det utan den som tackar nej som upplyser om orsaken i de fall den går att nämna. Ofta blir ju folk besvikna när man tackar nej, och vissa lever ju efter att man går på det mantackade ja till först. Då kan jag knappast ändra mig för att jag får en ännu hippare inbjudan efteråt. Sanningen verkar ju få vissa att göra sina vänner till bekanta. Har man lovat så har man, sen gör man ju så mycket man kan för att medverka i de senare arrangemangerna också. Det är lätt att döma, men svårt att sätta sig in i andra människors val och liv.

Jag kan lätt förstå att man blir besviken över nej-tack-svar till sitt bröllop. men jag tror faktiskt att man får respektera andra människors prioriteringar. Är det någon nära som kommer med en ursäkt man tycker är löjlig må så vara, men att spekulera ger ingenting. Om någon talad eom för mig att jag borde prioritera vederbörande mer så skulle jag nog känna mig ganska kontrollerad (och inte ha det minsta lust att göra som jag blev tillsagd!). men däremot tycker jag att man får uttrycka att man tycker det är tråkigt. Vissa saker går tyvärr bara inte att ändra på...

Jag tycker inte att man måste berätta varför man inte kan komma på bröllopet. Vill jag inte berätta orsaken till det så är det min ensak. Oftast säger man att man tyvärr inte kan komma eller att man tycker det är synd, och det får väl räcka. Utav det kan man väl ändå inte dra slutsatsen att personen iråga inte vill umgås med en längre! Man tycker säkert ändå att det är en ära att bli bjuden på bröllopet trots att man inte kommer. Jag förstår inte riktigt vad kostnaderna för bröllopet har med det här att göra. En person mindre = billigare, well fine! Jag tycker att man överdriver sin egen betydelse om man kräver att i minsta detalj få veta orsaken till att någon inte kommer.

Emlu
Gud vad besviken jag skulle bli om en av mina närmsta vänner skulle tacka nej pga en studentfest kvällen innan!!!
När jag läste det satt jag och sa högt för mig själv: näääää Gud va taskigt....

Wendela:
Jag håller verkligen med om att man bör känna sig hedrad över att bli bjuden på någons bröllop .
Och om man av någon anledning inte kan närvara så tycker jag att det hör till allmän hyfs att man talar om varför (på ett ungefär i alla fall ).

Däremot anser jag inte att det är gästens skyldighet att närvara bara för att denne har blivit bjuden. Det är ju omöjligt att dra en gräns för vad som är "giltigt skäl". När jag blir bjuden till släktingar eller vänners bröllop så tvekar jag inte en sekund att tacka ja (om jag har bokat in något annat så försöker jag att omboka detta istället).

Om det däremot skulle dimpa ned en inbjudan från en ytlig bekant (ganska otroligt ) så skulle jag inte vara lika "säker". Då är det mycket möjligt att jag skulle prioritera en annan fest, födelsedag, konsert eller annat som jag kanske redan har bokat in eller hellre vill göra.

Angående din släkting som har tackat nej så tycker jag inte att du automatiskt skall dra slutsatsen att han/hon inte är intresserad av någon fortsatt kontakt. Det kan ju finnas personliga skäl till varför denne inte har angivit någon anledning.

Jonnes brud: Jag håller med, men tycker att det är lite skillnad beroende på vem som tackar nej. Skulle mina föräldrar tacka nej till mitt bröllop så skulle jag med all säkerhet undra varför...Eftersom jag inte vill gifta mig utan dem. Jag skulle utan tvekan flytta bröllopsdatumet för deras skull, därför känns sådana personer "viktigare".

Kusiner, bekanta osv ska inte behöva ge utförligare förklaringar om de tackar nej, men som väldigt nära släkting eller bästa kompis tycker jag att man kan vara ärlig om det finns ett skäl till varför man uteblir.

Jag skulle dock inte säga upp bekantskapen med någon som inte kom om de inte uttryckligen sa att de inte ville umgås längre. Då är man ju inte bättre själv.

Linia och Maniko- tack för er förståelse, det värmde.
Jag håller med er andra om att det är skillnad vem som tackar nej. Hade min avlägsna kusin tackat nej hade jag inte brytt mej om ngn förklaring eller ej. Men att inte vilja närvara när en nära vän gifter sej är för mej en gåta. Men visst alla är vi olika.

Det här var en intressant tråd att läsa för mig! Jag och min man har nämligen blivit bjudna på bröllop i sommar och vi kommer nog inte kunna att gå på det. Det är en kompis till mig som jag känt ett par år och umgås med lite ibland.

Det är så att jag har bara två veckors semester i sommar och bröllopet ligger helgen mitt emellan mina semesterveckor. Vi håller på att planera en utlandssemester och kommer troligtvis inte att vara hemma då.

Men saken är den att vi har länge vetat att bröllopet kommer att ske då, men jag kunde inte välja mina semesterveckor, så alternativet är då att vi får stanna hemma. Men det vill jag inte heller eftersom vi i flera år planerat att göra den här resan och i år är första gången vi kommer att kunna genomföra den. Vi har tidigare inte haft råd.

Det känns lite jobbigt att tacka nej eftersom dom var på vårt och jag vet inte hur hon kommer att ta det.

Vad tror ni?

Vitklädd i vinter: Jag tror nog allt att "Vi är utomlands" klassificeras som giltigt skäl :D