Skäl för att tacka nej

Jo, men eftersom vi har vetat ända sen i december förra året att dom ska gifta sig det datumet är det fortfarande ok då?

Jag är mest lite orolig för att jag inte vet hur hon kommer att ta det!!

Vitklädd i vinter

Det låter som att du och den blivande bruden är mer ytliga kompisar som ses bara ibland. Rätt tolkat?

I så fall, om jag hade varit den blivande bruden och skulle få nej av dig, skulle jag inte tänka på det övht. Jag skulle inte börja analysera det eller ta illa upp utan konstatera att de kan inte pga någon anledning. Punkt slut.

Som flera skrivit, det handlar om vem som tackar nej. Bjuder man kusiner och mostrar från höger till vänster och mer ytliga arbetskompisar eller ytliga kompisar/bekanta. Ja, då tycker jag att ett nej (eller flera nej) är att räkna med. Det är inget konstigt att människor som inte står en så nära inte kan kommer eller inte ens prioriterar ens bröllop så högt utan väljer att göra annat på t.ex. semestern, den helgen osv.

Vitklädd i vinter:
Tja, hade mina nära vänner gjort så mot mig så hade jag tagit illa upp (dock hade jag inte sagt upp bekantskapen, men visst hade man funderat lite över hur viktig man är för dem osv). Om det hade varit en ytlig bekant eller släkting som jag inte umgås med så ofta så hade jag inte alls tagit illa upp - även om det självklart hade varit tråkigt.

Finns det ingen möjlighet att du kan ta en eller två dagars extrasemester för att kunna få ihop det?

Hej!
Jag tycker inte heller att man behöver ange ett skäl för att inte komma. Om man däremot av olika anledningar måste lämna ett sent OSA, så tycker jag att man bör tala om varför. Med sent menar jag då inom en vecka före vigseln.

Jag har varit med om att bli bjuden på bröllop som jag inte VILL gå på. Enda anledningen till att vi blev bjudna (tror jag) var att vi inte skulle bli sura för att vi inte blev det, eftersom alla andra i kompisgänget blev bjudna. Vi försökte då att "bara" tacka nej, men den som tog emot OSA:t undrade genast varför vi inte kunde komma. Det var mycket obehagligt, och vi sa då att min släkt skulle ha släktträff den dagen. Det var en halvsanning, för det var inte hela släkten och ingen hade protesterat om vi hade uteblivit för att gå på ett bröllop, men eftersom vi verkligen inte ville gå dit, så fick det bli vår anledning.

Slutsatsen är att jag inte vill sätta någon av våra inbjudna gäster i samma sits. Om de inte vill gå på vårt bröllop ska de inte behöva komma på halvsanningar för att förklara sig. För vår del räcker det med ett ja eller ett nej.

/Snigel

Man kan säga att det blir längre och längre tid mellan gångerna vi ses och mest pratat i telefon det senaste och inte ens det så ofta längre så det är väl därför jag känner att resan lockar!

Men hade det varit en av mina närmaste kompisar så hade jag ju inte åkt.

Ja, ja det enda är ju att prata med henne och så får vi se vad som händer.

vitklädd i vinter: det känns hårt att säga det, men jag hade också tagit illa upp faktiskt.

en av mina allra bästa vänner gifter sig i sommar, på det datum jag och min husband redan förra året bestämt att ha vårt gemensamma trettioårskalas på. vi hade planerat stor fest, massa mat, massa folk, massa bus (och massa dricka), på sätt och vis en andra bröllopsfest eftersom det var exakt två år efter vårt eget bröllop. nu blir det ju så att vi, trots att typ ALLA våra vänner och släktingar (inklusive blivande brudparet) vet att vårt kalas skulle varit det här datumet, givetvis inte har nåt annat val än att flytta hela partajet.

kanske låter det lite gnälligt av mig, men eftersom min kompis mycket väl kände till att "vårt" datum var bokat och att de ändå bestämde sig för att ha sin vigsel just då, känner jag mig faktiskt något överkörd. särskilt eftersom det bara är nån månad sen de bestämde sig för att gifta sig överhuvudtaget (de är inte förlovade än).

svårt att förklara sånt här på liten yta och utan alla bakgrundsfakta, så jag förstår om jag framstår som lite tjurig.. jag är givetvis glad för min kompis skull, men samtidigt lite förundrad över att de är så "osmidiga". tilläggas bör kanske att jag har förstått att vi nog inte är helt ensamma i bekantskapskretsen/familjen om den här förundringen ;)

Jag tycker att man ska glädjas åt dem som kan komma och inte tänka så mycket på varför de som inte kom inte valde annorlunda.

Visst, det känns lite sårande när någon oväntat tackar nej, men de har ju sina skäl och de har inte jag med att göra, tycker jag.

Jag kan ju inte avgöra vad som är viktigast för dem: svärfars 50-årskalas eller mitt bröllop.

Men det är klart, jag hade nog blivit ledsen om det var en mycket nära vän som tackade nej utan synbar anledning. Men säga upp kontakten...nä, då är man allt en sipp typ.

hmm... Jag vet ju inte hur den här personen är men det finns människor som tycker att sådana här tillställningar är extremt jobbiga att gå på. Det behöver inte vara något personligt mot dig, men man vet ju inte - det kan ju vara så att din vän inte e din vän längre heller. Lättast e väl att fråga. Säg att du blev ledsen över att han eller hon inte ville komma å fråga varför. Sen e det bara att hoppas på att personen ifråga har stake nog att vara ärlig.

Återigen, det är skilnad på vem som tackar nej. Är det en nära vän, då skulle jag bli ledsen. Det skulle kännas i hjärtat. Men om det är en kompis man kanske bara pratar i telefon med ibland eller träffar ytterst sällan och även under dessa få träffarna inte är så "nära".

Ja, då tycker jag inte det finns anledning att bli ledsen eller ta illa upp. Det beror ju helt på vilken sorts relation man har till bruden/brudparet.

Snöran:
Jag kan mycket väl förstå varför du blir ledsen för det. jag skulle oxå känna mig överkörd om en sån sak hände. Hon hade ju säkert inte behövt lägga sitt bröllop det datumet.

Men mitt dilemma är att jag kan inte välja mina semesterveckor och om vi ska gå på bröllopet får vi var hemma dom två veckorna som vi har semester. Vi har tidigare inte kunnat åka på semester eftersom vi inte haft råd och vi har inte haft semester (fått sommarjobba istället), men nu kan vi det. Och då känns det lite snopet att behöva ställa in allt och vara hemma i två veckor istället.

Och jag får dåligt samvete för att jag väljer semesterresan före bröllopet, men jag vill så gärna åka!!