Jag har dig som favorit på Bloglovin så jag läser ofta
Jag är ju ocks en analyserande männsika, men detta är ngt som känns så självklart och som jag längtar så efter så det har jag ännu inte lyckats analysera sönder.
Visst oroar jag mig... kommer jag klara en förlossning? Kommer jag bli en bra mamma? Tänk om jag får en galen tonåring som bara super o börjar ta droger (haha ja SÅ långt har jag redan tänkt)? Kommer jag vara nojig och hypokondrisk över om barnet är friskt eller inte? Klarar vi det ekonomiskt? Ja... det finns tusen och åter tusen frågor men det kommer jag aldrig få svar på om vi inte prövar och jag tror, att i de allra flesta fall så överväger det goda det onda. Och så försöker jag tänka såhär: Det är SÅ många som sätter barn till världen varje dag och klarar det, så varför skulle då inte vi?
Sen är jag fullt beredd på att vårat liv kommer se helt annorlunda ut efter att bebisen anlänt till världen, men på vilket sätt? Ja det vet jag inte, men jag ser verkligen fram emot att få ta reda på det. Jag är så redo för en förändring nu, jag vill ta "nästa steg", så enkelt är det.