Lustigaste/konstigaste kommentaren ang ert bröllop?

det roligaste jag varit med om är från min fästman (då ingen vet om det än) 

vi promenerar och går arm i arm:
jag: du... skulle du viilja gå arm i arm eller hand i hand när vi går in  i kyrkan?
fästmannen: ... ehm... inte alls???
jag (smått förvirrad): ... va?
fästmannen: men.. visst ska du gå in med din far?
jag börjar skratta: nejnej...! jag vill ju gå in med dig! att gå in med pappa är ju en amerikansk tradition. jag gillar inte den, om än den kan vara fin på vissa sätt.
fästmannen: jaha... jaja ok :)

haha! det roliga är att det syntes som att det för han var någon som ALLA gjorde. att det var normen. och han kallar MIG för amerikaniserad, och så släpper han den bomben. hahah! 

Hihi. Ja, det är ju inte lätt att veta hur det brukar vara här i Sverige om man inte är på bröllop så ofta (jag har inte varit på många, endast 3 och två av dem var när jag var 12-13 år), eftersom man tittar ju på amrikanska filmer och serie där bruden leds fram genom altaret av sin far fram till brudgummen.

Så det blir ju den bilden man har. =P

Min pappa sa något på samma tema för ett tag sedan, att han såg fram emot att leda mig in i kyrkan. Vi ska inte gifta oss i kyrkan, och min pappa borde ju veta att man går in tillsammans för att visa att man själv valt den man ska gifta sig med eftersom han är gift med min mamma.
Jag tyckte i alla fall att det var väldigt gulligt, men nu är min stackars pappa deppad eftersom han har tre döttrar men inte får ge bort någon av oss

Min far sa också något om att föra in mig i kyrkan för ett tag sen (minns inte riktigt vad som sades), vi hade tänkt gå in tillsammans men nu när min pappa vill gå in med mig (han har extremt svårt för stora folkmassor, att stå i centrum etc) så funderar vi på att göra så istället.. Jag tycker det är fint (inte original innebörden såklart, utan snarare vad det har blivit) och min stackars pappa blev så besviken över att inte få leda mig in. Speciellt så vill jag det nu pga att han just har så svårt får sånt men ändå vill.

Puffar denna tråd lite! Idag fick jag en kommentar av en kompis. Jag hade skrivit på Facebook att jag redan nu är nervös för bröllopet (ca 9 månader kvar) Många av mina kompisar skriver att det är normalt och att jag ska njuta av planeringens gång. Då skriver min kompis: "Det är viktigare att planera sitt äktenskap än sitt bröllop" Alltså det kan låta som en så oskyldig kommentar, men jag tar illa upp, liksom ska hon komma och verka bättre än mig? (Bakomliggande faktor är att hon ofta lägger konstiga, lite nedvärderande saker som att hon alltid vet och kan bäst)

När vi berättade för dottern, 3år, att vi ska gifta oss nästa år blev hon rosenrasande! "Men JAG ska ju gifta mig med pappa!! DU kan ta lillebror mamma!" Så gapade hon och skrek tills jag gick med på att hon kan få gifta sig med pappa en liten stund :)

Berättade för pappas styvdöttrar och hans sambo att jag inte ska ha en traditionell bröllopsklänning utan en vanlig, vit, klänning. En av styvdöttrarna frågar då "Men vad ska du ha för färg på klänningen då? Så vi inte har samma." - minnet är bra men kort :P

Pappas sambo tyckte också att "Men, om du inte går till en frisör så blir det ju inte på riktigt" - så där har ni det gott folk, ska man bli gift på riktigt måste man till frisören först.