Jag trodde faktiskt att min familj (har bara mamma, morfar + sambo och lillasyster) skulle glädjas, om inte annat så för vår skull, att vi är lyckliga. Åtminstone trodde jag att min morfar skulle göra det, men vi var på middag dör tidigare i våras och följande sker:
M2B: Vi kommer att gifta oss nästa sommar, alltså 2014 :)
morfar: Ska ni verkligen göra det?
M2B & jag: ? (förstod inte riktigt rekationen)
morfar: Både jag och X har varit gifta varsin gång och skilt oss, och vi tycker att
det är omodernt, tror inte på äktenskap.
jag: Jo, det är klart, men vi vill verkligen göra detta, och vi gör det av kärlek.
Du om någon morfar bör vid det här laget veta att jag varit emot äktenskap
tidigare, just för att det alltid känts som att "folk" gift sig av fel anledning, fått
mig att inte tro på kärleken. Men det här är så rätt, och jag gör det bara en gång
och det är med Fredrik.
morfar: Alla gör ju som de själva vill, men det är ingenting vi tror på. Kärlek ska man
kunna känna och visa i alla fall.
Hahahahaha! What?! Jag kan fortfarande bli alldeles chockad, och fråga mig om det där samtalet verkligen skedde. Jag trodde jag skulle ha det med min mamma, men absolut inte med morfar! Helt galet!
Sedan har det faktiskt inte varit några större jubel eller glädjande besked från någon, förutom m2b's familj, våra vänner och min mammas vänner.