• FruÖlandstok

    Vi som inte är "unga brudar"

    Vad säge ni? är det här vi ska vara? ;) Vi som kunde köpa vinet själva..

  • Svar på tråden Vi som inte är "unga brudar"
  • Petra74

    Platsar jag in här med?
    Fyller snart 33, 2 barn och inte gift. Håller på att planera mitt frieri eftersom gubben aldrig får tummen ur. Vi har varit ett par i 12 år och förlovade i 10 och inte gift!
    Snyft

  • BröllopA

    Kul..tror jag hänger på här...
    32.. är oxå en bra ålder !
    Man måste ju veta att det är rätt !

  • Marskatt

    Hej hopp tjejer! Klart man hänger på! Fyller ju 34 i vår... Oj, vad mycket det lät... jämfört med 33...

  • Snart_FruL

    Har en liten fråga...
    Är det någon härinne förutom jag som är över 30 och INTE har barn?

    Det sved lite förra sommaren när jag insåg att jag kommer vara äldre än min mamma om och när jag får mitt första barn. Hon fyllde 33 år 12 dagar efter jag föddes och nästa gång jag fyller blir jag 34.

  • discodivan

    nä blir 33 i maj ( och har 4 söner ) så jg har gjort mitt

    men du hinner - herregud - tycker de flesta är i vår ålder när de får sitt första

  • Gotland-08

    Här är en som är över 30 och inte har barn. I min släkt är det många som fått sitt första barn när de varit mellan 35-40. Gjorde en del släktforskning och blev förvånad när jag upptäckte att det var inte ovanligt långt tillbaka i tiden heller... Vi är väl sena på något sätt!

  • Qozze

    De flesta jag känner har varit en bit över 30 innan de fått första barnet, och det går alldeles utmärkt det med!

    Själv har jag två döttrar men var (precis) över 30 "redan" när det första föddes.

  • Snart_FruL

    I vårt släkt är det bara min mamma som varit sen. Min mormor fick mamma när hon var 19, och nr 2 när hon var 23. Min moster var 24 när hon fick sin första. Osv... alla har varit under 25, utom min mamma som ju var 33.

    Eftersom vi har några som är barnlösa också, så känns det som att min släkt tror att jag tillhör den delen som inte kommer få några barn.

  • Huldahulda

    Hej!
    Jag har 34 år när jag fick mitt första och enda barn! Jag tyckte det var lagom då. Det är några år sedan, då jag fyller 50 år i år. Jag har avverkat ett äktenskap, men har nu hittat en underbar man. Vi har bytt ringar, men vi har dem på höger hand. Jag "råkade" överraska honom,med mittt frieri, men anade samtidigt att han inte var redo. ( vårt förhållande är knappt 1 år gammalt)Men han tyckte ringen var fin, och har den gärna på sig. Vi är överens om att vi ska förlova oss...nån´ gång. *L*.
    PS. Kvällens Melodifestival var nog det sämsta på länge DS.

  • BröllopA

    Och jag är 32 och har inte heller några barn... men jag har hunnit med mycket annat !

  • Duchess

    Både jag och sambon är en bra bit över 30 (träffades för snart två år sedan). Vi har fattat ett gemensamt beslut om att vi faktiskt inte vill ha barn, så vi är frivilligt barnlösa.

    Det är intressant hur omgivningen reagerar. Många har tagit för givet att barn kommer rätt snart, och antyder det. Andra är väldigt försiktiga och tassar runt ämnet barn, eftersom de kanske tror att vi är ofrivilligt barnlösa. (Det kan jag tycka är en ganska bra inställning, alltså att inte ta för givet att det blir barn). Jag har flera bekanta som är/var ofrivilligt barnlösa, och jag tycker att det finns många goda anledningar att inte förutsätta att en relation kommer att resultera i barn.

  • Karis Annelie

    min mamma var 23, mormor 18, farmor 19. jag kommer vara över 30. men det gör inget, jag har upplevt betydligt mer än de gjort innan de fick barn.

  • Karis Annelie

    Duchess ja gud ja man måste ju va lite finkänslig. det finns jättemånga som intekan få barn. snacka jobbigt för dom när alla går runt och antar att det kommer små snart. usch. då känner de att de måste förklara sig för alla, även de de knappt känner "tyvärr jag kan inte få..." osså känner sig alla dumma. :/

  • Snart_FruL

    Ni har rätt, det hinns säkert med. Jag tror jag reagerar lite extra eftersom jag faktiskt inte hunnit med så mycket i livet, mer än att vara sjuk och bli behandlad för det... sjukdom gjorde att jag aldrig fick någon ungdom, och att jag hittills aldrig har haft ett riktigt jobb. Men jag har en jäkla självinsikt.. och det är tur att jag inte fick barn tidigt för med min sjukdom hade jag ju inte kunnat ta hand om dem och var den mamma jag vill vara...

    Men som en av mina bättre kompisar (som haft samma sjukdom) sagt, "du har ju åstadkommit något du har hittat någon du älskar och som älskar dig tillbaka".

Svar på tråden Vi som inte är "unga brudar"