lelise:
Åhh det är så ledsamt när sånt händer, och det brukar vara så dyrt att laga bilar. Jag känner verkligen hur illa det känns, men försök att tänka på att det kunde ha varit mkt värre...tänk på att du trots allt har dina barn som är friska o krya och var tacksam för det. Jag vet att det är svårt att tänka så...men om det skulle hända ens barn nånting så skulle man hata sej själv för att man mått dåligt av sånna här "bagateller". Men jag mår också dåligt när det kommer oväntade utgifter, förra månaden fick jag en hög veterinär räkning...hmmm...tyckte vi levde på vatten och bröd ett tag...men men...allting går bara man vill,
precis som våran viktminskning
Idag har jag ätit väldigt lite, men har inte tid att träna, har ett rätt stort prov imorn som jag måste läsa till.
Men jag har ju haft dom daliga promenaderna iallafall.
Jag brukar inte heller orka tänka på mat och motion när man bli deppad, brukar tvärtom vräka i mej gottigheter och tycka synd om mej själv. Men det hjälper aldrig, blir bara mer deppad efteråt att jag inte kunde hålla mej ifrån onyttigheterna.
Jag hoppas det löser sej och att du inte gett upp helt om mat o motion- du har ju lyckats så otroligt bra hitills.
Landet:
Jag har provat cambridge flera gånger, men jag står verkligen inte ut med smaken längre. Sist jag körde den så fick jag sånna kväljningar så jag fick stå på toaletten och dricka den-ifall jag skulle spy. Uscha. Men den fungerar helt klart för dom som står ut.
marpea:
Jag tycker att det värsta med att gå ner i vikt är att hålla motivationen uppe, allt sitter i huvet när man bantar.
Men vill man-så kan man!
Men jag vet hur SVÅRT det är, men nu har jag beslutat mej för att det får vara nog. Vill inte gå upp mera i vikt(har gått upp ungefär 5 kg om året) så nu får det vara nog. Hoppas du hittar motivationen och behåller den.