Måste man vara smal för att köpa kläder!?

Pinnsmal och pinnsmal vid small och medium. "Normal" skulle jag vilja påstå.

Alltså, drar man large är man väl inte gigantisk. Jag utgår bara ifrån mig själv och skulle jag behöva large skulle jag känna mig tjock, mullig, fyllig, stor-you name it...

Haha, ja, jag kan förstå att det inte känns så kul med alla dessa formlösa tunikor. Men varför händer inget på den fronten då? Kan hålla med om att dessa plagg inte är dirket smickrande för figuren.

Hmm, antar att vi har olika definition på modell större.

Jag stör mig en hel del på uttalanden som "Alla kan inte ha det eller det". Vem bestämmer vad jag kan ha eller inte ha? Om jag får för mig att köpa en minikjol så gör jag det, ingen annan ska komma och tala om för mig vad jag _kan_ ha. Det är inte du som ska tycka något om det jag har på mig, utan jag. Ok, tycka får du väl, men håll dina tankar för dig själv. När man säger "Alla kan inte ha", låter det som om det skulle finnas någon sorts lag eller regel för vem som får ha vad. Vi lever i ett fritt land och om efterfrågan på minikjolar i storlek 48 är tillräckligt stor så bör väl butikerna sälja det?

Och det är faktiskt inte så kul att gå till affären och bara hitta XS på hängarna heller.

En fråga till: Hur definierar man överviktig?

Bride maj 2005 ---> Butiken heter "Gustaf Mellbin" och ligger på Västerlånggatan 47 i Stockholm. De är mycket proffsiga och provar ut vad som passar just dig. Sedan får man om man vill vara med i deras kundregister så att du inte behöver prova nästa gång du kommer och vill ha samma sak, då slår de bara upp och kollar exakt vad du köpte då.

Foxygirl:
måste säga att jag tycker att du har uttalat dig lite väl klumpigt i denna tråd. Tror att många kan känna sig sårade. Bara för att man har stl. L på HM behöver man inte vara ett dugg tjock. En del drar L för att de har en stor byst, breda höfter, eller för att de är långa och då naturligtvis är större än en tjej på 160 cm. Själv har jag oftast stl. M på H&M, men ibland kräver jag L över bysten. Enligt BMI är jag normalviktig, och jag tror ärligt talat inte att ngn skulle kalla mig stor eller tjock (snarare kurvig som jag tycker är ett trevligt ord ).
Jag har stl. 40-42 eller M/L (har nyligen gått ned lite i vikt, och tidigare hade jag 44 eller L). Och jag skulle nog vilja påstå att det hänger mest kläder av stl. 34-36 eller XS och S kvar på galgarna. När man frågar expediten efter 42 eller 44 så är de alltid slut för det finns så få exemplar från början (då man tydligen räknar med att ingen har dessa storlekar). Så ärligt talat tror jag att dina problem med att du bara hittar kläder i large är en lögn (det har åtminstone aldrig hänt mig och enligt affärerna så finns ju knappt dessa stl.).
Att "större" kvinnor köper de här s k tälten tror jag beror på att det inte finns ngt annat att välja på. Men eftersom det är många som klagar hoppas jag att det blir ändring på affärernas utbud. För jag vet själv hur svårt det var när jag hade stl. 44 och de vanliga kollektionerna inte passade .

Att samhället inte erbjuder kläder för större människor kommer ju inte att avhjälpa överviktsproblemen (man måste självklart börja i en helt annan ände). Att inte erbjuda mnsk i alla storlekar ett brett utbud av kläder är FÖRNEDRING!!
Så ditt argument att snygga kläder i stora storlekar skulle vara detsamma som att godkänna överviktsproblemet i Sverige är bara rent nonsens enligt mig!

Men FoxyLady, med det resonemanget skulle man ju kunna se det som att det vore bra om du gick upp en tio-femton kilo eller så, så du kan ha de byxor som har längre ben. Du kan ju ta det att det är svårt att hitta lagom långa byxor som en indikation på att du är alldeles för lätt för din längd.

Det är heller inte särskilt enkelt att förändra sin vikt. Om inte annat tar det tid.

Sen måste jag bara skriva: folk i storlek 44, är knappast de som behöver extra vida säten.

Min åsikt är att det borde finnas fler storlekar, och att storlekarna skulle ha flera parametrar. Jeans med ett midjemått och ett benmått är en början, och faktiskt även behåar, med tanke på att de har ett bandmått, ett kupmått och justerbara axelband. Men det behövs ännu mer.

bravissimo.com säljer toppar och badkläder efter behåstorleken och skjortor i vanlig klädstorlek fast för kurviga, och mer kurviga, och superkurviga. Sånt gillar jag. De verkar ju klara sig.

Har gång på gång påpekat att dessa tankar endast är representativa för vad jag tycker. Alla får väl tycka vad de vill!!! Vi lever väl i ett fritt land?

Självklart får man ha på sig vad som helst. Bara man är beredd att ta konsekvenserna. Jag är inte tillräckligt övertygad om att efterfrågan på t ex minikjolar är på uppgång än så länge. Då skulle väl situationen se annorlunda ut i dagens butiker? Det är bara att gå ut på stan och ta sig en titt! Kan det möjligen vara så att minikjolar, tighta toppar mm inte attraherar kvinnor som har storlek large eller större? Bara för att du vill ha ovanstående plagg i storlek 48, innebär det inte att resten av befolkningen vill ha det så. Som sagt, tillgång har med efterfrågan att göra.

Och så till en betydligt svårare fråga. Hur man definerar övervikt. Svårt. Övervikt har inte bara med kilon att göra, då muskelmassa också ska räknas in. Överviktig är ett så laddat ord. När jag tänker på övervikt ser jag inte en person som väger en 5-10 kilo för mycket framför mig. Antar att det finns tabeller för sådant, men säg ca 30 kilo över ens idealvikt kanske? Ähh, vad vet jag... Men hur som helst så är dessa tabeller inte så tillförlitliga. Enligt BMI-tabellen kan jag väga 80 kg utan att vara fet. No way säger jag bara!

Vad är din definition av övervikt?

Foxy: Självklart får du tycka vad du vill. Dock måste du räkna med att få åsikterna synade när du lägger ut dem på ett allmänt forum. Dessutom är dina åsikter helt klart provocerande och då FÅR de inte stå oemotsagda...

Hur menar du förresten med att det kan ha ha KONSEKVENSER hur man klär sig? :o

Jag tror att man jämt ser de storlekar man själv inte har på fyndgalgen.

Dea

Japp är väl för lätt för min längd. Gick upp 12 kilo för ca 2 år sedan pga av p-piller (denna styggelse). De första 5 kilona var väl inte så farliga, rätt kul faktiskt, eftersom jag alltid har varit smal som en pinne. Men 10 kilo fett är inte kul, oavsett om man är smal från början. Dessutom kom det hela smygande. Hur upptäckte jag det hela? Jo, genom att kläderna inte passade. Såg för djävlig ut ett tag om man kollar på gamla kort. Åtgärd? Sluta med p-piller och börja motionera och äta vettigt. Kan tillägga att innan jag började äta p-piller kunde vräka i mig abnorma mängder mat och godis utan att gå up ett endaste gram.

Idag har jag gått ned alla kilon plus att jag har mer muskler. Men ämnesomsättningen är tyvärr inte som den var förr. Får tänka mer på vad jag äter osv. Summa sumarum: inte började jag att gnälla över att kläderna inte passade, jag gjorde något åt det!

Vill bara skriva att mycket av det du (FoxyGirl)skriver är kvalificerat skitsnack och okunskap.
Men du har rätt - det är din åsikt och det faktum att de flesta inte håller med är ganska skönt.