• Anonym (förvirrad)

    gravid - oense om vad vi ska göra

    Okej.


    Det är egentligen väldigt enkelt.
    Jag är sen och misstänker graviditet.

    Jag tycker vi lika gärna kan behålla eftersom vi ändå tänkte börja försöka om ett år (ett år hit eller dit är ju i långa loppet inte så farligt) men min sambo tycker att vi borde följa planen, göra abort och vänta ett år till det är dags.


    För den långa historian:
    Vi gifter oss i augusti, skulle få barn i november om det nu är så. 

    I somras slutade jag med ppiller då jag blev deprimerad av dem. Jag lider fortfarande av depression/utmattningssyndrom och utreds. 
    Har varit lite sådär med att skydda oss nu efter, dels för att jag har känt att
    1. jag kan lika gärna börja testa nu eftersom jag har hormonfel som gör att jag har svårt att bli gravid + att jag känner mig redo
    2. jag har sagt till min sambo om konsekvenserna, vet att han inte gillar kondom och vill därför inte tvinga honom utan att han ska ta det ansvaret själv isf
    3. vi ligger väldigt sällan just nu för att min sambo inte har så mycket sexlust, en av anledningarna till att jag inte vill tvinga på honom kondom eftersom jag vet att det kommer ske ännu mer sällan då.. 

    Min sambo är inne på sin 4 termin av 6 i sin utbildning, jag är fast anställd inom kommunen i det jag är utbildad till. Han menar att han vill vara färdig med sin utbildning och att han vill att jag ska vara "frisk" först innan vi skaffar barn. 

    Visst att förutsättningarna kunde ha varit bättre, men jag vill inget hellre än att ha barn. Jag önskar jag hade hittat ett bra sätt att övertala honom att vilja ha barn nu, och han känner att han hade önskat komma på ett bra argument för att jag skulle köpa att ta bort det nu. 

    Hur jag än skulle göra mår jag dåligt över beslutet. Skulle jag behålla det så går jag emot vad sambon vill, skulle jag ta bort det går jag emot vad jag vill. Han kommer ju såklart finnas där, älska barnet och stötta mig om jag väljer att behålla det, det vet jag ju. Men han vill ju vara färdig med skolan först. Samtidigt känner jag att han har vetat konsekvenserna hela tiden och att jag har sagt till honom att det är hans ansvar och att om det blir något kommer jag behålla det. 

    Men det är så jobbigt att han är emot det.


    Tja. Vet egentligen inte vad jag vill. Ska göra ett test imorgon bitti. Råkade förstöra första jag gjorde genom att bli nervös och kissa för lite på det för ett par dagar sedan och har inte riktigt varit läge där emellan. Men hade kunnat behöva lite peppning och andras tankar på hur ni skulle gjort/har gjort i liknande situation. 

  • Svar på tråden gravid - oense om vad vi ska göra
  • Anonym (katten)

    Nu har jag inte egna barn och vi tänker nog lite som er att om ett år så kommer vi börja försöka skaffa barn. Men sen är det som det är och det går ju inte alltid, knappt alls, att när man ska ha barn. Livet blir ju inte alltid som man planerat och det kommer alltid finnas något man vill göra innan man får barn. Jag tycker ni ska behålla det. Jag tror din blivande kommer att bli överlycklig när det väl får sjunka in. Jag hade inte klarat av att göra en abort för att ett år senare börja försöka bli gravid ingen. speciellt inte som du säger att du har att hormonfel som gör att det är svårt att bli gravid.
    Allt kommer att lösa sig ska du se. 

  • Anonym (Rockan)

    Vi har väl ungefär samma situation, föutom att jag fick missfall igår.

    Vecka 5 och jag visste inte att jag var gravid men misstänkte.

    Jag har haft utmattningssyndrom i mer än ett år och är på väg tillbaka så egentligen är en graviditet inte optimal men jag känner att jag inte kan göra fler aborter, gjort två redan och de räcker så, plus att jag är en bit över 30 så jag får ju mondre chans för varje år, inte som dig då, men ändå tillräckligt mkt anledning för att skaffa barn.

    Min kille vill också att allt ska vara " klart" innan vi skaffar barn, och han var väl i te direkt överlycklig när jag sa att jag kan vara gravid, men desto mer ledsen när jag fick missfall igår. Då var det som att en lampa gick upp för honom och han tyckte typ att självklart är det dags.

    Jag menar, när är egentligen " rätt tid" det dyker alltid upp nya grejer,är det inte utbildning, är det jobb eller familj ellerr ja whatever.

    Jag tror att din kille mest är chokad och får han bara smälta det lite så kommer han att acceptera det och bli mer på tåget så att säga. Framförallt med dina förutsättningar att få barn. Min bästa vän är gravid i mån 6 nu och hennes kille var inte alls glad fram tills han fick se första ultraljudet. Det är nog sååå mkt mer abstrakt för en man, det är ju ändå du som bär på det, inte han. HAn kan nog inte förstå det för det är inte han som har det inuti sin kropp.

    Behåll det, och ge han tid att smålta det.

  • Aniara4

    Ursäkta men det är så jävla typiskt män att vägra ta ansvar för sin sexualitet och dess eventuella konsekvenser. Han har varit fullt medveten om att du har slutat med p-piller, att du kan bli gravid och att du i så fall kommer att behålla det. Om han verkligen inte vill ha barn just nu är det upp till honom att undvika det, inte komma i efterhand och säga att du ska göra abort - en fasen så mycket jobbigare grej än att ha kondom eller se till att inte få utlösning på ett ställe där det kan bli barn.

    Ok, nu har jag fått det ur systemet. {#emotions_dlg.djavulsk}

    Visst, tidpunkten är inte optimal, men om ni ändå vill ha barn om ett år, du riskerar att få svårt att bli gravid senare, och det inte är en totalkatastrof just nu, så skulle jag ha väldigt svårt att göra abort i det läget. Hur bitter skulle du bli om du gjorde abort och sen inte lyckades bli gravid när det passade bättre?

    Självklart måste ni prata med varann och förhoppningsvis bli överens, men jag tycker nog att du är den som har de bättre argumenten just nu. Sen kan man ju alltid hoppas att det är ett falskt alarm och att det kanske får honom att börja tänka efter hur han vill ha det, om han vill riskera att göra barn eller undvika det nu.

  • Anonym (förvirrad)

    Ja. 


    Det kan vara medicinen som ställer till det.

    Det kan bli missfall.

    Det kan vara att mensen bara är sen.

    Jag trodde att hans gest att inte ta på sig kondom betydde att "händer det så händer det" - ett medgivande till att blir det barn tidigare så blir det. För vi har haft dessa diskussionerna. Och visst, jag har sagt att jag förmodligen har svårt att bli gravid. Men jag har också sagt att det kan hända och att det är hans ansvar för jag har ansvarat för både kondomtjafset och ppiller (och ppillerna fick mig ju inte direkt att må bra) innan och orkar inte ta det ansvaret när jag skriker efter att få en bebis.

    Beklagar Rockan. :( Vi är också båda över 30 och det ökar ju inte direkt chanserna till en enkel och smidig graviditet! :/

    Han säger att han självklart kommer att älska barnet och finnas där men att han inte tycker det är passande nu och jag menar ju att det alltid kommer komma något ivägen. Vi kan t.ex. inte köra som vi tänkt med bröllopsresan om det ser ut som det gör och går hela vägen.

    Jag har egentligen inte i valet att göra abort.. jag vill bara att han står bakom och stöttar mig i det beslutet jag tar och inte alltid behöver gå med samvetet att jag valde emot honom för min vilja.

    Åh.. Känner mig så nollställd. Både glad och ledsen. Om testet är negativt imorgon kommer jag bli både ledsen och lättad. Om det visar positivt kommer jag bli glad men samtidigt ställd till hur jag ska göra. Om inte mensen kommer inatt. Då är det ju redan färdigt.

  • Pess

    Skriver under på ovanstående kommentarer.

    En sak jag bestämde när jag gjorde abort, (Vi hade varit tillsammans i ett år, precis börjat på våra 5åriga utbildningar, och hade inte tänkt ha barn förrän efter vi avslutat våra universitetsstudier.), var att OM vi gör abort nu, så kommer vi definitivt vänta MÅNGA år innan vi skaffar barn, om jag skulle bli gravid ett år senare skulle jag tagit bort det, då det hade känts hemskt mot det första barnet jag hade i magen att bara lättvindigt välja bort det, för att direkt efter få ett annat. Kanske jättekonstigt att tänka så, men det var viktigt för mig att jag inte bara "bytte ut det", utan att jag verkligen väntade länge, så att det hade gjort en väsentligt stor skillnad i våra liv, och att det fanns en riktig mening med att jag tog bort det barn jag hade i mig.

    Du kanske inte alls känner såhär, men ville bara dela med mig av mina tankar och känslor, ifall att du kanske också haft sådana funderingar.

  • Anonym (förvirrad)

    Fortfarande ingen mens men tog testet imorse som visade negativt. Ganska tidigt var jag uppe. Min sambo kom hem sent så han sov länge och jag gick tillbaka och la mig i sängen. Jag märkte ganska många gånger att han var på väg att fråga om jG tagit det när vi låg och kramades men jag tänkte att jag säger inget, han får fråga. Tillslut kom det. "Tog du testet?" "Ja" "vad visade det?" "Att det inte är något" "hur känns det?" "Jobbigt. Ställde ändå in mig på att det var något. Men kanske lite lättad också eftersom jag inte behöver ta valet, det passar ju inte så bra nu." "Vet du? Jag känner mig nog också lite ledsen. Jag har inte tänkt på det på det sättet innan och nu när jag började tänka på det så insåg jag att jag nog ville ha mer än jag har förstått." "Så du hade inte försökt få mig att ta bort det?" "Nej. Det skulle jag aldrig kunnat låta dig göra. Jag vet hur mycket du vill ha barn och nu förstod jag att jag ng också vill mer än jag förstått innan."

    Som sagt är jag både ledsen och lättad över det. Men framförallt känns det väldigt skönt att han börjat tänka på det på det sättet som jag försökt få honom att tänka på det. Han är lite mer tänker på det när det väl händer och jag har försökt förklara för honom att ha måste börja tänka på det såhär. Så något gott förde det med sig.

  • Anonym (hall)

    Varför förstora upp det sååååååå mycket innan du ens vet säkert?

    Det är lika illa av han som dig att bara chansa då ni inte riktigt vet vad ni vill. Du säger att du är redo att ha barn osv men du måste samtidigt tänka på honom om du nu inte vill förlora hans förtroende. 

    Du gör ett medvetet val att inte skydda dig. det är din kropp så att skylla på att han inte vill skydda sig är ganska lågt det med. visst borde han också veta konsekvenserna av sitt handlande. 

    Jag tycker det är viktigt att båda vill ha barn så att ingen känner sig tvingad för det är inget roligt det med. om han tror sig va redo om 1 år samt att ni har det mer stabilt då så skulle jag personligen ha satsat på det och bara förberett mig så mycket som möjligt!

    Lycka till i framtiden. 

  • Pess

    Blev jätterörd av ditt sista inlägg. Vad fint att ni närmar er varandra på det planet. Det var inte menat att ni skulle få en bebis än, men det kommer säkert gå bra sen när ni väl försöker. Håller tummarna för er! Och vad skönt för dig att du har honom som går bredvid dig igenom allt. <3

  • Anonym (förvirrad)

    10 dagar sen tycker jag är ganska mycket. Min mens brukar vara i tid. Eftersom vi inte skyddar oss så drog jag väl slutsatsen att det var så.

    Jag gör ett medvetet val - jag mår dåligt av hormonbaserat skydd då min kropp är känslig och håller fortfarande på att bearbeta en depression jag fick efter att ha tagit ppiller just av den anledningen att min sambo inte vill använda kondom. Jag vill inte tvinga honom till det eftersom jag känner att "händer det så händer det" och vi absolut skulle klara av det. Igår när han var iväg kände jag som jag skrev - jag behövde pepp eftersom jag kände mig nere över att min sambo tyckte absolut inte - jag har lite sett det som han accepterat händer det så händer det eftersom han inte skyddat sig.

    Sen förstår jag ingenstans vad du menar med "inte vet vad vi vill". Vi vill ha barn. Ret mentalt är vi redo för barn. Däremot vill min sambo vara färdig med sin utbildning. Det betyder inte att han är osäker på vad han vill. tycker du är aningen hård, bad om pepp och inte förakt.

    Ja Pess. Det kändes sååå skönt när han sa det imorse. Han är inte den som pratar om känslor och framtid utan lever nu liksom. Så kändes som en sten föll när han beskrev det så tydligt. :) nu ska vi ta oss igenom bröllopet och senare i år efter allt det är färdigt får vi planera att skaffa ett tillskott. :)

  • Anonym (hall)

    låter som massa bortförklaringar. det är väl bra ni pratat nu. men man ska väl också respektera ens partners val att vilja vänta (visst han skydda sig inte och då får han skylla sig själv). men det är väl viktigt om ni pratar om vad ni vill göra innan ni börjar ha sex utan skydd. 

    Jag väljer att ge min åsikt. om du skriver i ett forum får man också räkna med vissa åsikter. men i slutändan gör du som du vill. 

  • Anonym (skakar på huvudet)

    Det är så mycket fel i det här så jag bara dånar...

    Han har vetat om att du inte äter p-piller. Vill han inte bli pappa kunde han ha tagit på en kondom.

    Du har svårt att bli gravid, ändå funderar du på abort? Det är inte så lätt att bli gravid som alla tror och ska ni ändå försöka om ett år så.. det finns ingen perfekt tid att skaffa barn.

    Har ni ens funderat på att en abort är psykiskt påfrestande? Särskilt om det visar sig att det är svårt att bli gravid igen.

    En graviditet och ett barn kan faktiskt bidra till ett bättre mående och en mening i tillvaron.

    Det viktigaste är väl att man ska kunna ge barnet ett bra liv. Kan man det och ändå väljer abort, så kunde man ha skyddat sig från början. Det är bara oansvarigt och omoget att använda abort som preventivmedel.

Svar på tråden gravid - oense om vad vi ska göra